Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skytte, Mårten - Skytte, ätter - 1. Skytte, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skytte
92
Skytte
området av Gustav Vasa personligen,
och S. reagerade endast mot slutet av
sitt liv starkare häremot. Personligen
betungades S. från sin ämbetstids
början med avsevärda pålagor, varjämte
han omedelbart, i överensstämmelse
med Västerås recess 1527, måste
lämna Kuustö slott och gård. Under S:s
tid reducerades kraftigt antalet
präster. Han lyckades dock bekosta
ut-rikesstudier för flera begåvade män,
bl. a. sina efterträdare Paul Juusten
och Michael Agricola. S. skildras som
en uppriktigt from, försynt och
human man, som helt levde för sina
kyrkliga plikter. •—• Ogift. -— Litt.:
O. D. Schalin, ”Kulthistoriska
studier till belysande av reformationens
genomförande i Finland” (1, 1946).
O. H.
Skytte, ätter, vilkas äldste kände
stamfar Bengt Nilsson Skräddare
(omnämnd 1582—1603) var borgmästare
i Nyköping. Han uppges ha varit
äldre broder till rådmannen och
handelsmannen i Nyköping Henning
Nilsson Schütte (t 1646), far till
kammarrådet Joakim S. (f. 1617, begravd
1687), som 1650 adlades med namnet
Skyttehielm, och biskopen Henning
Schütte, som 1668 adlades med
namnet Skyttenhielm (se s. 95). -—•
Yngre söner till Bengt Nilsson
Skräddare voro boktryckaren Ericus
Bene-dicti Schroderus (bd 6 s. 574) och
Johan Bengtsson Schroderus (S. 1),
slutligen riksråd, som 1604 adlades
med namnet S. af D u d er hof och
1624 upphöjdes i friherrligt stånd.
Barn till S. 1 voro friherrinnan
Vendela S. (f. 1608, f 1629), gift med
översten och landshövdingen Hans
Kyle och vida berömd för sin stora
lärdom, riksrådet friherre Bengt S.
(S. 3) och landshövdingen friherre
Jakob S. (f. 1616, J 1654), som blev
far till sjörövaren friherre Gustaf
Adolf S. (S. 4). Ätten S. af
Duder-hof utdog 1683 med S. 3. — Bengt
Nilsson Skräddares äldste son,
ståthållaren på Stockholms och
Uppsala slott samt över dess län Lars
Bengtsson (f 1634), adlades 1619
med namnet S. a f S ä t r a. Med hans
son, munken Lars S. (S. 2), utdog
denna ättegren. ■— Bengt Nilsson
Skräddares yngste son var
handlanden i Nyköping Nils Bengtsson (f.
1589). En yngre son till denne, Bertil
Nilsson, slutligen överste för
Kronobergs reg. (f. i början av 1600-talet,
f 1667), adlades 1648 med namnet
S. Hans son, generalen Carl Gustaf S.
(S. 5), upphöjdes 1715 i friherrligt
stånd men introducerades aldrig på
Riddarhuset; med honom utdog
denna ätt på svärdssidan. •— Handlanden
Nils Bengtssons äldste son,
landshövdingen Håkan Nilsson (f. 1603, f
1688), adlades 1645 och adopterades
på sin farbrors, Lars Bengtsson S.
af Sätra, namn och nummer. Hans
son, översten och chefen för Smålands
dragonreg. Nils S. (f. 1656, f 1720),
som efterlämnade en dagbok för tiden
1675—1720 (utg. av O. Bergström
1901), innehållande tids- och
styrke-uppgifter av viss vikt rörande
krigshändelserna i Skåne, blev farfar till
bröderna hovjunkaren Rutger Henrik
S. (f. 1737, f 1788) och godsägaren,
hovjunkaren Håkan S. (f. 1738, J
1803); dessa blevo stamfäder för
ätten S. af Sätras nu levande båda
grenar. Sonsöner till den sistn. voro
godsägaren Ebbe Peter S. (f. 1807,
f 1894), far till borgmästaren i
Malmö, led. av Andra K. Göran
Wilhelm S. (f. 1849, f 1931), samt
översten och chefen för Vendes
ar-tillerireg. Carl Magnus S. (f. 1809,
t 1895).
1. Skytte, J o h a n, före adlandet
Schroderus, friherre, riksråd, f. i maj
1577 i Nyköping, f 15 mars 1645 i
Söderåkra prästgård, Kalmar län.
Föräldrar: borgmästaren i Nyköping
Bengt Nilsson Skräddare och Anna
Andersdotter. — S. genomgick
Nyköpings latinskola och därpå kollegiet i
Stockholm, begav sig 1592 utomlands
och tillbragte de följ, åren vid olika
univ. på kontinenten. S., som kallade
sig Schroderus, blev 1598 magister i
Marburg efter en lärd oration om
mekaniken, i vilken han anknöt till
Ramus’ aristotelesfientliga åsikter. Är
1599 besökte han Sverige, varvid han
blev medhjälpare åt rikets överste
sekretarius Johan Jöransson
Rosenhane, men begav sig s. å. på en ny
resa. När S. 1601 återvände hem,
stod han på höjden av sin tids
bildning. Följ, år utnämndes han till
lärare åt prins Gustav Adolf och
utarbetade med anledning därav avh.
”Een kort vnderwijsning uthi hwad
konster och dygder een fursteligh
person skall sigh öfwe och bruke”, (tr.
1604). S. blev 1603 hovråd, adlades
följ, år med namnet S. och
undervisade från 1604 även hertig Johan
och prinsessan Maria Elisabet samt
från 1608 hertig Karl Filip. S. var i
sin undervisning ganska vidsynt och
tycks ha haft stor betydelse för
Gustav II Adolfs andliga utveckling. Han
författade två götiska orationer (tr.
1604 och 1608), vilka fingo
spridning såväl i Sverige som i utlandet.
■—■ Vid sidan av lärartjänsten var S.
verksam inom förvaltningen och
deltog i lagstiftningsarbetena (bl. a. i
revisionen av landslagen och
stadslagen) och i 1604 års reformförslag
för Uppsala univ.; 1605 blev han
häradshövding i Tjust. Han utnämndes
1611 till ståthållare i Västmanland,
blev följ, år kammarråd och kom
fram till 1629 som kammarens
ledan
de man att utföra ett stort arbete
inom kameralförvaltningen. En
ledande princip i detta verk var att
motverka adelns växande privilegier.
Gent emot Axel Oxenstierna stödde
S. med en viss framgång kungens
strävan att begränsa adelns
ekonomiska maktställning. Själv en repr.
för det av Oxenstierna bekämpade
sekreterarregementet nådde han
aldrig riksskattmästarvärdigheten. År
1617 blev han riksråd. Han företog
sistn. år en längre resa till Norrland
och Österbotten för att avhjälpa
missbruken i administrationen och
undersöka provinsernas ekonomiska
resurser. Resan blev betydelsefull, och S.
tycks ha haft stor del i tillkomsten
av de sex nya Norrlandsstäderna
under 1620-talets första år. — S.
utnyttjades även flitigt i diplomatiska
uppdrag. Redan 1610 avsändes han i
beskickning till Nederländerna för att
söka åstadkomma en allians mellan
Sverige och detta land.
Underhandlingarna misslyckades, men vid ett i
resan ingående besök i England, där
han slogs till riddare av Jakob I,
grundlädes hans beundran för detta
land och för den engelska
kungamakten. Är 1615 var S. sändebud i
Danmark, och två år senare skickades han
till Danmark, England och
Nederländerna med uppdrag att söka
åstadkomma ett allmänt protestantiskt
förbund och utverka ett större
penninglån av Nederländerna för
avbetalningen av Älvsborgs lösen. Resultatet
av resan blev dock trots S:s oratoriska
prestationer ganska klent. År 1619
var han verksam vid
gränsförhandlingarna med Danmark, deltog följ,
år i förbundsöverläggningarna med
Hansestäderna och underhandlade
1629 med Frankrike. — Lika viktig
som S:s insatser inom
finansförvaltningen och utrikespolitiken blev hans
verksamhet till Uppsala univ:s
fromma. Är 1622 utnämndes han till
univ.-kansler. S. å. inrättade han den efter
honom uppkallade Skytteanska
professuren, understödde med egna
medel lärarverksamheten och utarbetade
tills, med Axel Oxenstierna 1626 års
univ.-stadga. Han verkställde
dessutom täta inspektioner och tog som
ivrig ramist del i univ:s inre strider.
—• S., som 1624 upphöjdes i
friherrligt stånd, utnämndes 1629 till
generalguvernör över Livland,
Inger-manland och Karelen med särskild
uppgift att nyordna administrationen
i dessa provinser. Efter sv. mönster
ordnade S. justitie- och
kyrkoväsen-det, upprättade i Dorpat en hovrätt
och en akademi och blev 1632 den
förste univ.-kanslern vid denna. S.
gjorde likaså betydande insatser inom
den kamerala förvaltningen och sökte
ställa sina provinsers resurser till ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
