Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Skytte, Johan - 2. Skytte, Lars - 3. Skytte, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skytte
93
Skytte
méns förfogande. — Redan före sin
förflyttning från Stockholm hade S.
råkat i strid med Gabriel Gustafsson
Oxenstierna, och som generalguvernör
kom han även i motsättning till Axel
Oxenstierna, sedan denne övertagit
spannmålshandeln och
licentförvalt-ningen i Balticum och börjat
inkräkta på S:s maktbefogenheter. Är 1634
reste S. på eget bevåg hem till
Stockholm för att deltaga i valet av
riks-ämbetsmän men blev till sin besvikelse
förbigången och i stället utnämnd
till president i Göta hovrätt. S. å.
avsändes han i legation till Danmark,
Nederländerna och England för att
söka begränsa de olyckliga
verkningarna av Nördlingennederlaget. Han
inledde därvid underhandlingar om
ett förbund med England. Efter
hemkomsten 1635 deltog han flitigt i
förhandlingarna i rådet, där han
tillhörde fredspartiet, samtidigt som han
verkade för ett förbund med England.
Vid flera tillfällen förfäktade han
rådets makt och ständernas myndighet
gentemot förmyndarregeringen,
motsatte sig högadliga krav och
kritiserade frälseköpen. Samtidigt tillhörde
han den pfalzgrevliga kretsens
förtrogna rådgivare, utfärdade (1632)
föreskrifter för den unge Karl Gustavs
utbildning och övervakade ofta
undervisningen. Han tillstyrkte prinsens
utrikesresa 1638 och blev en av
dennes närmaste vänner. ■—• Efter Axel
Oxenstiernas hemkomst från
Tyskland 1636 tycks S. främst ha ägnat
sig åt sitt presidentämbete, men under
1640-talets utrikespolitiska
avgöranden blev han åter aktiv i rådet. Han
var sålunda med i den kommission,
som 1640 förhandlade med
Nederländerna om förnyandet av det gamla
förbundet. I överensstämmelse med
sin engelskvänliga uppfattning
motsatte han sig s. å. i rådet kraftigt ett
understöd åt den skotska
upprorsrö-relsen mot Karl I. Tills, med Axel
Oxenstierna utsågs han våren 1645
att representera Sverige vid
förhandlingarna med Danmark i Brömsebro;
han avled emellertid innan
fredstrak-taten hunnit undertecknas. — Under
hela sin levnad visade S. ett levande
intresse för vetenskap och
undervisning. Han utgav själv flera
skrifter och understödde forskare.
Sålunda gynnade han rikshistoriografen
Erik Tegel, beskyddade
kyrkohistori-kern Johan Baazius och sökte under
sitt besök i Finland 1620 förbättra
den fångne Johannes Messenius’
villkor. Jämte Axel Oxenstierna mottog
han 1642 den landsflyktige böhmaren
Johan Amos Comenius och
intresserade sig livligt för dennes pedagogiska
system. S. var en föregångsman på
undervisningsväsendets område. Ett
av uppfostrans mål var enligt honom
utbildning för statlig tjänst, och i
sitt utbildningsprogram 1604
betonade han både de naturvetenskapliga
och de militära ämnenas stora
betydelse. Han var även praktiskt
verksam som skolman, hade från 1626
ledningen av den nybildade
adelssko-lan i Stockholm, samlade medel till
en lappskola i Piteå och grundade
1637 en skola i Älem, Kalmar län,
där socknens barn fingo fri
undervisning. Motsättningen till Axel
Oxenstierna, delvis bottnande i S:s
ömtålighet ss. uppkomling,
överbyggdes med åren bl. a. genom det
intresse för det sv. skolväsendet och
Uppsala univ., som båda gemensamt
inspekterade 1637. — S. förvärvade
med tiden betydande domäner, bl. a.
Duderhof i Ingermanland samt Grönsö
och Skytteholm i Mälartrakten. Sin
förmögenhet ökade han genom en
omfattande spannmålshandel; bl. a. stod
han i nära affärsförbindelse med
Louis De Geer. -—• S:s brev till Axel
Oxenstierna äro tr. i ”Rikskansleren
Axel Oxenstiernas skrifter och
bref-vexling” (2: 10, 1900). — Gift 1606
med friherrinnan Maria Jakobsdotter
Näf. — Litt.: P. Sondén, ”J. S. och
Oxenstiernorna” (Hist. tidskr. 1900);
T. Berg, ”J. S. Hans ungdom och
verksamhet under Karl IX :s
regering” (1920); R. Liljedahl, ”Svensk
förvaltning i Livland 1617—1634”
(1933). A. Äg
2. Skytte, Lars, diplomat, munk,
f. omkr. 1610 i Stockholm, f 1696 i
Rom. Föräldrar: ståthållaren på
Stockholms slott Lars Bengtsson S.
och Brita Håkansdotter. Brorson till
S. 1. — S. inskrevs 1625 vid
Uppsala univ., där han bedrev grundliga
humanistiska studier. Hösten 1634
reste han utomlands, över Danmark
och Tyskland till Leiden, där han
studerade 1638—41, samt gjorde
kortare besök i England och Frankrike.
Är 1641 erhöll S. fullmakt som sv.
resident i Lissabon och var verksam
som sådan till 1647. De katolska
intryck S. redan tidigare mottagit
förstärktes avsevärt under vistelsen i
Portugal, och då han 1647 hemkallades
för att inträda i annan diplomatisk
tjänst, begärde och erhöll S. avsked
samt övergick till katolicismen. Han
slöt sig till franciskanorden och
tillhörde under namnet Laurentius a
Divo Paulo, nobilis suecus, klostret S.
Francisco de Alanquer till 1654, då
han företog en pilgrimsfärd till
Jerusalem. Därifrån kom han 1655 till
Rom, där han inträdde i klostret
Ara-coeli. Han var bosatt där till sin död.
Under Rom-tiden var S. — utan att
spela någon framträdande roll — en
längre tid biktfader vid drottning
Kristinas hov. S. utgav ett flertal
religiösa och vetenskapliga skrifter på
latin, av vilka ”Peregrinatio sancta ..”
(1658) innehåller en intressant
skildring av S:s omvändelse, given till
ledning för katolskt hugade landsmän.
Bland de övriga skrifterna märkas
”Confessio veritatis ecclesiæ
catholi-cæ” (1652), ”Scala pietatis.
(1668) och ”Ramus olivæ
septentrio-nalis” (1672), en motskrift mot av
Johannes Matthiæ Gothus framförda
toleransidéer. S. var god vän till den
portugisiske jesuiten A. Macedo, som
1650—51 vistades i Stockholm som
katolsk förbindelseman hos drottning
Kristina. — Litt.: C. Bildt, ”S.
Birgittas hospital och den sv. kolonien
i Rom under 1600-talet” (Hist.
tidskr. 1895); B. Olsson, ”L. S. Sv.
minister i Portugal o.
franciskaner-munk” (Nya Dagligt Allehanda 8
april 1934). Lt
3. Skytte, Bengt, friherre,
riksråd, f. 30 sept. 1614 i Stockholm,
J före 20 juli 1683 därstädes. Son till
S. 1. — S. erhöll en vårdad
uppfostran, studerade i Uppsala (där han
inskrevs 1624), Leiden och Dorpat
samt deltog i flera diplomatiska
beskickningar, bl. a. till England 1629,
varvid han slogs till riddare av Karl
I. Han fortsatte sin ämbetsmannabana
i Räkningekammaren, där han 1639
utnämndes till kammarråd. S., som
redan 1633 blivit kammarherre hos
Kristina, kom snart genom sin
begåvning, kvickhet och omfattande
kunskaper i hög gunst hos drottningen,
blev 1646 landshövding i Uppsala
län och följ, år även i Stockholms
län, i vilken tjänst han kvarstod till
1649, samt tjänstgjorde som
lantmarskalk vid 1647 års riksdag; i likhet
med sin far nära anknuten till det
pfalziska huset sökte han vid
riksdagen ivrigt främja Karl Gustavs
intressen i giftermålsfrågan. Är 1648
kallades han till riksråd, var en av
förgrundsfigurerna vid de
förhandlingar, som föregingo ständernas
sammankomst 1649, och verkade därvid
energiskt för Karl Gustavs val till
tronföljare. Efter Magnus Gabriel De
la Gardies återkomst till Sverige 1650
försvagades S:s ställning vid hovet,
vartill även bidrog hans opposition
mot Axel Oxenstierna och
högaristokratin. Följ, år företog S. en resa till
Tyskland och därifrån, tydligen på
eget bevåg, till Siebenbürgen och
Turkiet. Efter hemkomsten 1652
anklagades han för förbindelser med
Messenierna; han frikändes helt men
måste på grund av drottningens
anklagelser lämna rådet. — Efter Karl
X Gustavs trontillträde 1654
återvände S. till rådet och återvann en tid
sitt gamla inflytande. Vid 1654 års
rådsförhandlingar talade han varmt
för freden. Är 1655 utnämndes han
till guvernör i Estland, underhandlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
