Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Smith, Lars - 2. Smith, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smith
109
Smith
bolaget, sedan styr.-medlemmarna
förgäves sökt genom en kupp
utmanövrera honom därifrån. Innan ännu den
utländska efterfrågan hunnit bli
tillfredsställande, anlade S. två nya
fabriker i Stockholm, och
”brännvins-kriget” blossade ånyo upp. Nu vände
sig S. till arbetarklassen som varande
en betydande brännvinskonsument
och sökte få den på sin sida genom
propaganda för sänkta
brännvinspri-ser och reformering av
utskänknings-bolagen. S. hade ej kunnat undgå att
se spritens i många fall förödande
inverkan och började vid denna tid
umgås med planer att söka höja
arbetarklassens levnadsstandard. Denna
reformiver måste sättas i samband med
striden om spritmarknaden, ehuru
man ej kan frånkänna S. en
uppriktig medkänsla förenad med önskan att
framstå som socialreformator och
arbetarledare. Influerad av
nationalekonomen J. A. Leffler började han
studera den engelska kooperationen. Via
en serie av S. inspirerade
”antikrog”-föreningar framväxte den s. k.
ar-betarringrörelsen, d. v. s. föreningar,
som genom avtal med enskilda
handlande kunde betinga sig nedsatta
priser på livsmedel och vissa andra
förnödenheter. Bakom centralstyr, för
Arbetarnes ring, som bildades 1883,
stod S. hela tiden ekonomiskt
stödjande och dirigerande. I ”Öppet bref
till Sveriges arbetare från L. O.
Smith” (1883) framlade S. sitt
program. Ringrörelsen skulle i möjligaste
mån finansieras av det s. å. startade
ab. Arbetarringens bank, vari
arbetarna själva voro delägare. S. tog vidare
initiativ till ångköken, ett slags
spritfria folkrestauranger med modernaste
tekn. utrustning, vilka skulle servera
och försälja billig och närande mat
till arbetarna; det mest kända av
dessa var beläget på Kungsholmen i
Stockholm. Ringrörelsen spred sig
snabbt över landet, och ringar
bildades i de flesta större städerna.
Emellertid uppstodo snart slitningar inom
centralstyr., dels på grund av S:s
härsklystnad, dels på grund av
arbetarnas oförmåga att samarbeta.
Misstänksamheten hos socialister och
nyk-terhetsfolk mot S. bidrog även till att
rörelsen redan 1884 började
sönderfalla och snart helt dog ut. Den
ekonomiska depressionen i början av
1880-talet spelade också en roll
därvid. Endast ångköket och
arbetarban-ken lyckades existera längre tid. Den
sistn., som senare miste sin
kooperativa karaktär, uppgick i början av
1920-talet i Köpmanbanken. •— I sina
politiska och sociala åsikter var S. i
hög grad självständig, och han lät sig
aldrig inordna i något parti. Närmast
torde han kunna räknas till
liberalismens vänstra flygel. Till socialismen
var han en svuren fiende. Ären 1885
•—91 tillhörde han Första K., där han
förde en uppmärksammad strid mot
”storkapitalism och
ämbetsmannavälde”. På hans kansli i Stockholm
utarbetades såväl hans talrika egna som
åtskilliga lantmannapartisters
motioner. Särskilt uppseende väckte hans
föga framgångsrika motioner om
nedsättning av rösträttsstrecket,
inskränkning i konungens ekonomiska
lagstiftningsmakt och hans utrikespolitiska
inflytande samt upphävande av
privatbankernas sedelutgivningsrätt; den
senare motionen åtföljdes av en lista på
de kammarens led., som voro delägare
i privata banker. Han sökte även
intressera riksdagen för Norrland som
framtidsland i en tid av stegrad
emigration. Oviljan mot S. från
finans-och ämbetsmannakretsar nådde vid
denna tid sin kulmen och bidrog på
sätt och vis att ekonomiskt
tillintetgöra honom. S:s omfattande och
synnerligen inkomstbringande spritexport
på Spanien, som t. o. m. föranlett
hans upphöjande till spansk adelsman
och excellens, drabbades 1888 av en
katastrof, då spanska regeringen i ett
inträtt ekonomiskt nödläge plötsligt
införde en hög spritskatt med
retroaktiv verkan. Då S. ej ägde likvida
medel för dennas erläggande beslagtogos
hans lager med följd att han
förlorade omkr. 5 mill. kr. Eftersom även
hans filialer i flera andra länder, bl. a.
Tyskland och Frankrike, blevo
till-spillogivna, belöpte sig hans verkliga
förluster till omkr. 12 mill. kr.
Understödd av bl. a. S. A. Hedin sökte
S. förmå sv. regeringen till verksamt
ingripande och utkrävande av
skadestånd. Regeringens och
ämbetsmannavärldens passiva hållning i denna sak
väckte allmän uppmärksamhet. Med
engelskt kapital sökte S. reparera
skadorna och lyckades även få i gång
tillverkningen i Karlshamn. Är 1889
lämnade han dock styr, för
Carls-hamns spritförädlings ab. och reste
nedbruten till hälsan utomlands.
Ledningen av hans sv. verksamhet
övertogs av sonen Otto S. (S. 2). S.
vistades flera år på resor i olika
världsdelar och lyckades genom
spekulationer återvinna en del av
förmögenheten, som han placerade i
diamantgruvorna i Kimberley i Sydafrika.
Boerkriget medförde emellertid en ny
krasch. Senare återvände S. till
Sverige och var sista åren av sitt liv
bosatt i Karlskrona, för sin existens
hänvisad till ett underhåll från
sina anhöriga. För sina olyckor lastade
S. bl. a. sin hustru och sina barn i
första giftet, med vilka han
invecklades i ärekränknings- och
återvinnings-processer. Är 1913 utgav han sina
memoarer, som främst kännetecknas
av bittra anklagelser mot de anhöriga.
— Gift 1) 1860—97 med Marie
Louise Collin; 2) 1899 med Anna
Viktoria Kalldin. — Döttrar till S.
i hans första gifte voro författarinnan
friherrinnan Lucie Lagerbielke (bd 4
s. 410) och prinsessan Mary Karadja
(bd 4 s. 166). — Litt.: W. Sjölin,
”L. O. S. Brännvinskung och
socialreformator” (1948); O. Moberg,
”Karlshamns historia 1863—1949”
(del 4, 1950, av ”Karlshamns
historia” utg. av H. Rosengren).
S. Sw., Abg
Otto Smith.
2. Smith, Lars Otto, affärsman,
samlare, f. 29 jan. 1864 i Stockholm,
f 27 maj 1935 i Karlshamn. Son till
S. 1 i hans första gifte. — Efter
mo-genhetsex. 1881 studerade S.
nationalekonomi i Uppsala, Leipzig och
Tü-bingen, där han blev Dr. Phil. 1886.
Han inträdde därefter som ledare för
faderns affärsverksamhet, särskilt
Carlshamns spritförädlings ab., där
han efter att ha utmanövrerat fadern
var verkst. dir. 1890—95. Är 1893
ombyggdes fabriken till råsockerbruk.
Sedan rörelsen stabiliserats och 1907
avvecklats, ägnade sig S. främst åt
samlarverksamhet på olika områden,
vilken fick stora dimensioner och
genom S:s gåvor till offentliga
institutioner blev av bestående värde. År 1911
förvärvade han delar av P. Hiertas
på Främmestad bibliotek, varav han
skänkte inkunablerna (283 st.) till
K. Bibi. I samband härmed tog han
initiativet till och bekostade till stor
del en katalog över K. Bibl:s totala
inkunabelbestånd (1914). Även en
samling sällsynta 1500-talstryck
donerade S. till samma bibi. (1921). S.
var därjämte ivrigt intresserad av
mynt; 1929 skänkte han till K.
myntkabinettet sin mycket värdefulla
kollektion av antika mynt (katalog: T.
G. Appelgren, ”Doktor O. S:s
Mün-zen-Sammlung”, Vitt. akad:s
handlingar 38: 1, 1931). Donationens
gre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
