Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sofia, drottning - Sofia Albertina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sofia Albertina
117
Sofia Albertina
Sofia.
hovet, levde som prinsessa
tillbakadraget och medverkade sedermera
energiskt till Oscar II :s anknytning
till tyska synpunkter i politik och
kulturliv. Den politiska utvecklingen
följde hon med iver och spelade
otvivelaktigt en betydande, ibland
avgörande roll i kulisserna, ehuru en
samlad bild av hennes insats ännu inte
finnes. Praktisk, klartänkt, viljestark,
välbalanserad och utrustad med en
ovanlig förmåga att riktigt bedöma
människor fungerade hon ofta som
familjeöverhuvud, för vars
verklighetssinne maken och sönerna böjde
sig vid kritiska tillfällen. Hon ägde
en klar blick för de konservativas
relativa svaghet och arbetäde därför i
allmänhet för kompromiss med de
moderatliberala krafterna. Mest känd
är hennes unionspolitiska insats: både
under 1880- och 1890-talets kriser
medverkade hon till att förmå kungen
och kronprinsen att avstå från att
söka lösa norska frågan genom en
militärkupp. Vid det senare tillfället
sökte hon inom familjekretsen verka
för att den sv.-norska unionsfrågan
skulle överlämnas till en europeisk
kongress. Därigenom bidrog hon att
neutralisera påtryckningar på den
Bernadotteska familjen av tyske
kejsaren, som anlade prestigebetonade
synpunkter på frågan. Fred och
försoning synes ha varit ett generellt
program för S. i politiken, måhända
främst därför att hon däri såg bästa
medlet mot en antimonarkisk
revolution, som hon alltid fruktade. Hon
ägnade sig mycket åt välgörenhet dels
privat, dels mera offentligt. Själv
sjuklig under större delen av sitt liv
(hon undergick ovariotomi 1887)
intresserade hon sig energiskt för
sjukvårdens höjande, speciellt
utbildningen av sjuksköterskor. Mot en
dominerande mening hos läkarna drev hon
igenom att Sophiahemmet grundades
i Stockholm 1889 som sjukhus,
kombinerat med utbildningsanstalt för
sjuksköterskor, vilka skulle rekryteras
från s. k. bildade hem. Det
filantropiska intresset var hos S. förenat med
en framträdande religiositet. Som
hennes personlige rådgivare verkade
hovpredikanten G. E. Beskow,
Blasie-holmskyrkans skapare, genom vars
inverkan på drottningen hovet fick ett
förut okänt inslag av ostentativ
fromhet. För övrigt gjorde S. ingen
märkbar insats i sällskapslivet. Hon var i
allmänhet tillbakadragen, delvis på
grund av sin ohälsa, och föga
uppmärksammad i det offentliga livet.
—• Litt.: Prins Eugen, ”Breven
berätta” (1942); V. Nyström,
”Drottning S. Hennes liv och livsverk”
(1943). T. D.
Sofia Albertina, prinsessa, f. 8
okt. 1753 i Stockholm, f 17 mars
1829 därstädes. Föräldrar: konung
Adolf Fredrik och drottning Lovisa
Ulrika. Om S:s ätt se
Holstein-Got-torp. —■ Intill Lovisa Ulrikas död
1782 vistades S. ständigt i dennas
dominerande närhet. Samtidigt som
S:s uppfostran delvis försummades;
slösade modern beundran och kärlek
på henne. Av syskonen stod Fredrik
Adolf henne närmast, medan
förhållandet till Gustav (III) och Karl
(XIII) ofta var spänt. Är 1767
förordnades S. av sin morbror, Fredrik
II av Preussen, till abbedissa i
riksstif-tet Quedlinburg, och 1787
efterträdde hon sin avlidna moster prinsessan
Anna Amalia av Preussen ss.
regerande furstabbedissa. I denna egenskap
vistades hon i Quedlinburg 1787—88,
1792—94 och 1799—1803.
Abbedissatet upphörde emellertid i samband
med de napoleonska omvälvningarna
under 1800-talets första år, men S.
uppbar till sin död inkomster därifrån,
vilka vissa år uppgingo till 30 000
rdr. Ären 1783—84 lät S. åt sig
uppföra den fastighet vid Gustav Adolfs
torg i Stockholm, som senare under
namnet Arvfurstens palats till 1902
utgjorde ett slags fideikommiss för
kungahuset. ■— S. var road av
sällskapsliv och nöjen. Hon saknade ej
intresse för konst och litteratur, ehuru
hennes intellektuella resurser voro
begränsade. Hon var häftig till lynnet
och hade svårt att lägga band på sina
känslor men var samtidigt godhj ärtad
och ömsint om sina värmer. Med
envis trofasthet stred hon för att få sin
förmodade halvsyster Lolotte
Forsberg, gift Stenbock (s. 205) erkänd
vid hovet och utsåg henne till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
