Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Sparre, Erik - 20. Sparre, Ambjörn - 21. Sparre, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparre
145
Sparre
impulsiv och fick härigenom många
vänner men också fiender. Hans
många och långa tal i riksdagen voro
friskt originella och vittnade om en
ovanlig lätthet att finna ord men
stundom också om en mindre
noggrann kontroll av uttryckssätt och
meddelade fakta. Han kunde aldrig
tala lugnt och kallt i en sak, som
intresserade honom, och i stridens hetta
förgick han sig ofta, vilket betydligt
förringade hans inflytande. Med
okuvlig energi arbetade han dock för
de mål han satt upp, och framgången
fick ofta tjäna som ursäkt för de
stundom väl bryska och ej alltid
korrekta metoderna. S. erhöll Vasaordens
storkors 1879. -— Gift 1851 med sin
kusin grevinnan Ottiliana Sparre. ■—
Litt.: L. M. Engström, ”Greve E. J.
S., landshövding i Älvsb. län 1858—
1886” (1936). T. P.
20. Sparre, Pehr A m b j ö r n,
greve, uppfinnare, f. 10 juni 1828 i
Karlskrona, f 21 mars 1921 i Paris.
Son till S. 16. ■—- S. blev student
vid Uppsala univ. 1847 och var
1848—50 elev vid Motala mekaniska
verkstad, där han under O. E.
Carl-sunds och E. A. Ollmans ledning fick
utbilda sin medfödda, tidigt
framträdande begåvning för mekanik. Åren
1850—52 var han föreståndare för
Riksbankens sedelpappersbruk i
Tumba, Stockholms län. Under några års
vistelse i Stockholm på 1850-talet
utarbetade S. flera sinnrika
uppfinningar, bl. a. ett nytt slags sedeltryck,
varom han underhandlade med
Riksbanken. Förgäves sökte han genom
egna skickligt gjorda
sedelförfalskningar övertyga franska och engelska
statsbankerna om nödvändigheten av
att införa nya sedeltyper. Stor
framgång vann han med en maskin för
tryckning av frimärken. De med
denna maskin framställda frimärkena
(1855) voro de första i Sverige; de
ritades, graverades och trycktes av S.
Ambjörn Sparre. Målning (detalj) av L.
Sparre 1947 (Postmuseum’).
10 Svenska män och kvinnor VII
Är 1861 lämnade han Sverige och
bosatte sig i Paris, där han fortsatte sin
verksamhet som uppfinnare; tid efter
annan tog han ut nya patent i
hemlandet. Av S:s många
nykonstruktioner må nämnas en maskin för
hålstickning av frimärken, en
pneuma-tisk apparat för kommunikation inom
fartyg och större lokaler ss. hotell,
säkerhetspapper, elastiska hjul för
velocipeder och vagnar samt en
maskin för punsning av mönsterkort för
jacquardvävstolar. — Litt.: E.
Man-nerheim Sparre, ”Konstnärsliv”
(1951). — Gift 1862 med Teresita
Adèle Josefa Gaétana Barbavara från
Italien. G. Lj.
21. Sparre, Nils Gustaf
Alexander, greve, godsägare, politiker, f. 31
maj 1834 på Almnäs i Norra Fågelås
skn, Skarab. län, f 4 sept. 1914 på
Mariedal i Ova skn, samma län.
Föräldrar: överstekammarjunkaren greve
Johan Alexander Artemis S. af
Söfde-borg och Sofia Adelaide Rosalie
An-ker. Brorson till S. 18. — S. blev
kadett 1847, underlöjtnant vid
Livgardet till häst 1853 och ryttmästare
där 1859. Två år senare tog han
avsked ur militärtjänsten och ägnade
sig därefter åt skötseln av sina gods,
Almnäs och efter 1888 Mariedal; en
kort tid (1860—63) tjänstgjorde han
som kammarherre vid hovet. I stor
utsträckning sysslade han med
kommunala och politiska värv. Ären 1862—
84 och 1897 var han led. av Skarab.
läns landsting. Han deltog i
riksdagarna på riddarhuset 1862—63 och 1865
—66 och tillhörde Första K. 1871—
1908, från 1891 som v. talman och
från 1896 som talman. Ären 1875—
95 var han medl. av statsutskottet
(ordf. 1883—95), och vid 1892 års
urtima riksdag satt han som ordf, i
det viktiga försvarsutskottet. Bland
hans många politiska
förtroendeuppdrag kan också nämnas hans
deltagande i ett flertal kommittéer ss.
skat-tereglerings- och
lantförsvarskom-mittéerna 1879 resp. 1880,
järnvägs-taxekommittén 1888 och den stora
unionskommittén 1895. — S. var
under hela sin riksdagstid en konsekvent
företrädare för den s. k.
centerpolitiken. Under de långvariga striderna
om en försvars- och grund
skattereform på 1870- och 1880-talen stod
han Lantmannapartiet mycket nära
och arbetade oförtrutet på en lösning
efter 1873 års kompromissprinciper.
Han hade en betydande andel i 1885
års beslut i dessa frågor. I den därpå
följande tullstriden tog han parti för
frihandeln men ansåg, att tullfrågans
betydelse överdrevs och beklagade
stridens skärpning ss. farlig för den
lugna samhällsutvecklingen. Han fann
sig därför med lätthet i tullvännernas
seger och samarbetade sedan gärna
Gustaf Sparre.
med statsminister Boström, då han
ansåg, att denne var den ende bland
de protektionistiska ledarna, som
kunde föra en moderat politik under
hänsynstagande även till minoritetens
intressen. Inte minst visade sig denna
S:s moderation i unionsfrågan, där
han företrädde en på
samförstånds-lösning inriktad förhandlingspolitik.
Efter sin upphöjelse till talman 1895
tog S. icke aktiv del i de politiska
striderna; av brev till personliga och
politiska vänner framgår, att han i
flera avseenden kände sig främmande
och olustig inför den nya tiden med
dess allt hetsigare partistrider. — S.
såg alltid som sin främsta uppgift,
icke endast som utskottsordf. utan
även som framstående centerpolitiker,
att jämka samman skilda meningar,
och häri uppnådde han ett av alla
erkänt mästerskap. Förutsättningen
härför var den respekt och
popularitet, som S. åtnjöt inom alla
riksdags-fraktioner, men också, åtminstone
enligt hans egen uppfattning, den
obundna ställning han intog till
regeringen. När han 1886 erbjöds
lands-hövdingeposten i Älvsb. län, avböjde
han uppdraget med tanke på sin
ställning i riksdagen. Säkerligen var denna
synpunkt aktuell även vid flera
tillfällen, då S. anmodades inträda i
regeringen. Erbjudande härom gjordes
1880 (regeringen Posse) och 1884
(regeringen Themptander), och på
hösten 1887 under den tullpolitiska
krisen erbjöds S. statsministerposten
liksom även 1889 och 1900
(möjligen också vid andra tillfällen). —
S. blev led. av Lantbruksakad. 1882,
och hedersled, där 1893 samt erhöll
Vasaordens storkors 1889 och
Sera-fimerorden 1896. -—■ Personligen
be-skrives S. som älskvärd, godlynt,
humoristisk och i sitt politiska
handlande alltid fullständigt oegennyttig. —
Gift 1858 med sin kusin Sofia
Gustava S. T. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
