Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparwenfeld, Johan Gabriel - Speet, Petter - Spegel, Haquin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Speet
148
Spegel
nom Norge, Nederländerna,
Frankrike, Italien, England och Danmark,
där han besökte alla bibi, och arkiv.
Genom köp förvärvade han bl. a.
flera isländska handskrifter jämte den
betydelsefulla källskrift från 1231,
som går under namnet ”Kung
Valdemars jordebok”, som numera
befinner sig i Köpenhamn. Som deltagare
i en sv. beskickning sändes S. 1684
till Ryssland, där han tack vare
understöd från K. M:t kunde kvarstanna
till 1687 för att studera ryskt språk
och rysk kultur. Här utarbetade han
”Lexicon Slavonicum”, som
förskaffade honom ett gott anseende som
slavist. Föga mer än ett år efter
hemkomsten utsändes han på en
forskningsresa för att inskaffa sv.
forntidsminnen och historiska dokument. Han
besökte Nederländerna och Frankrike
samt Spanien, där han till rika
bok-och handskriftsförvärv fogade ”Codex
aureus”, en anglosaxisk handskrift
från 700-talet (nu i K. bibi.). En
vistelse i Nordafrika avbröts efter sju
månader på grund av pesten. Via
flera mellaneuropeiska länder
återvände han 1694 till Sverige. Några
”götiska” dokument kunde han dock
ej uppvisa. Sina dyrbara samlingar
överlämnade han omkr. 1705 till
Uppsala univ., K. bibi.,
Antikvitetsarkivet och Lunds univ. Tryckta
kataloger över samlingarna utkommo 1705
och 1706. S. utnämndes 1695 till
underceremonimästare vid hovet och
1701 till överceremonimästare. Är
1707 besökte han Holland och
Tyskland. Han lämnade 1712 hovtjänsten
och var sedan bosatt på sin egendom
Åbylund, sysselsatt med studier.
-—-S. utgav bl. a. ”Vocabularium
germa-nico-turcico-arabico-persicum’ ’ (utan
årtal; ej avslutat) samt en
parenta-tion på ryska över Karl XI (1697).
Sin ovanliga språkbegåvning •— han
lär ha behärskat fjorton språk —
använde han även som översättare.
Genom korrespondens stod han i
förbindelse med många av Europas
lärde. Hans brevväxling med bl. a.
Leib-niz och Magliabechi förvaras i
Linköpings stifts- och landsbibliotek. -—
Gift 1695 med Antoinetta Sofia
Hil-debrand. — Litt.: C. V. Jacobowsky,
”J. G. S. Bidrag till en biografi”
(drs-avh., 1932). Ä. N.
Speet, Petter, klädesfabrikör, f.
i Lybeck, f 1665 i Norrköping. — S.
inflyttade senast 1635 till Sverige från
Lybeck, troligen på kallelse av Louis
De Geer, som där inköpte ull för sitt
vantmakeri; han bosatte sig i
Norrköping, där han 1637 avlade borgared
som vantmakare. Han var då i andras
tjänst, men 1642 erhöll han
privilegier på ett vantmakeri. Lägenhet för
en valkkvarn uppläts åt honom i
Norrköpings ström. Det blev ett
synner
ligen livskraftigt företag, och S.
lyckades under danska kriget på kort tid
tillgodose det brådskande behovet av
kläde; dock erhöll han vid ett
tillfälle förmaning att förbättra
tillverkningen med risk att annars icke få
sitt kläde mottaget. Emellertid
utvidgade han sitt företag och erhöll 1650
av drottning Kristina den kronan
tillhöriga Dragskvarnen med vattenfall
och kringliggande jord, där än i dag
klädestillverkning bedrives. Genom
ingifte i en gammal Norrköpingssläkt
utvidgade han ytterligare sina
strömintressen och förvärvade sig rykte som
en ”förnemblig handelsman och
fac-teur”. •— Gift 1) med Elin, f 1645;
2) före 29 mars 1646 med Malin
Larsdotter. T. M.
Spegel, H a q u i n, ärkebiskop,
psalmdiktare, f. 14 juni 1645 i
Ronneby, f 17 april 1714 i Uppsala.
Föräldrar: köpmannen Daniel S. och
Margareta Fischer. — S. förlorade
tidigt sina föräldrar och
omhändertogs av släktingar i Småland. Är 1658
sattes han i Katedralskolan i Lund,
där han studerade i fyra år. Han
företog därefter en studieresa till
Rostock, Wittenberg, Leipzig,
Köpenhamn, Holland och England. I sistn.
land kom han i kontakt med
sekteris-men i dess skiftande former men
befästes därigenom ytterligare i sin
luthersk-ortodoxa tro. Efter
hemkomsten blev han 1666 informator hos
burggreven G. Ehrenberg i Malmö,
och 1669—71 var han guvernör hos
riksamiralen greve G. O. Stenbock.
År 1669 blev han student vid Lunds
univ., där han 1671 blev fil. mag.
Han kallades sistn. år efter
prästvigning till hovpredikant hos
änkedrottning Hedvig Eleonora och kom
därigenom i nära kontakt med Karl XI,
vars förtroende han helt vann. Är
1675 utnämndes han till kungens
överhovpredikant och blev därmed
hans biktfader. Följ, år blev han
superintendent över armén och preses
i fältkonsistoriet och följde i denna
egenskap Karl XI i fält samt var
hans rådgivare och förtrogne vän. S:s
under kriget förda dagbok är en
värdefull historisk källa (utgiven senast
1923 av S. Hildebrand). S. erhöll
1679 Ronneby pastorat men hann ej
tillträda förrän han utnämndes till
superintendent i Visby s. å.
Sommaren 1680 anlände han till Gotland,
där han ställdes inför den ej lätta
uppgiften att försvenska
kyrkoorgani-sationen. Med takt och varsamhet
lyckades han rätt väl med sitt
program. De under kriget tillsatta
danskvänliga prästerna avlägsnades, och de
tidigare fördrivna återinsattes i
ämbetet, sv. kyrkospråk och sv.
gudstjänstordning återinfördes, och
visita-tionerna voro täta. Som ett led i för-
svenskningssträvandena diktade S.
psalmer till för befolkningen kända
melodier. Trots att han vistades på
Gotland endast 1680—82 och 1684
—85 visade han stort
historiskt-topo-grafiskt intresse för ön och lät samla
och avskriva dokument rörande
Gotlands äldsta historia, sammanförda i
”Rudera Gothlandica” (utg. 1901 av
O. Wennersten); tendensen är
utpräglat rudbeckiansk. Som deltagare i
riksdagen 1682 fördes S. in i arbetet
på den nya kyrkolagen, i vilket han
blev en av de ledande. Han var 1685
—86 led. av kyrkolagskommissionen,
där han främst representerade
kungamaktens intressen. Samtidigt var han
den drivande kraften i
katekeskommissionen. Den katekes, som utkom
1686, rönte emellertid hård kritik för
bristande renlärighet och indrogs, men
den kom att ligga till grund för 1689
års katekes (”Svebilii katekes”). År
1685 utnämndes S. till biskop i Skara
stift vilket under den tidigare
stifts-chefen Andreas Omoenius’ långa
sjukdomstid förfallit. Okunnigheten
bland det lägre prästerskapet var
oroande och prästbristen stor. Därtill
kommo svårigheter att få ett
motspänstigt prästerskap att böja sig för
den nya kyrkolagen. S. arbetade
oförtrutet på prästernas vidareutbildning,
bekämpade sedvänjan att konservera
avliden prästmans familj vid gället
och visade en omutlig rättrådighet i
alla befordringsfrågor. För att främja
den religiösa folkundervisningen
införde han husförhör i stiftet, vilket
bidrog till att utbreda läskunnigheten.
Han propagerade för särskilda
skolmästare och läskunniga klockare men
förgäves, då intresset bland
befolkningen var svalt. Han uppgjorde även
förslag till ny skolordning, vilket
omarbetades av E. Lindschöld och låg
till grund för ett 1689 av
ärkebiskopen framlagt förslag till
prästeståndet; resultatet blev 1693 års
skolordning. I hela sin verksamhet hade S.
förmånen att märka Karl XI :s stora
tillfredsställelse med reformarbetet.
Är 1691 blev S. biskop i Linköpings
stift men tillträdde först 1693. Liksom
i sitt förra stift lade han här ned stor
möda på kristendomsundervisningen;
katekesförhören tillmättes särskilt stor
betydelse. Från 1691 anlitades han
av den av Jesper Svedberg ledda
psalmbokskommissionen, varvid S.
ställde hela sin psalmproduktion till
förfogande. Då den 1694 utkomna
svedbergska psalmboken anklagades
för att innehålla villoläror, träffade
kritiken även flera av S:s psalmer.
S., som jämte sitt domkapitel fick
psalmboken på remiss, utarbetade
emellertid 1695 ett betänkande, som i
kritisk noggrannhet icke stod de
övriga domkapitlens efter. Vid biskops-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
