Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Stedingk, Eugène von - 4. Stedingk, Hans von - Steen, se även Sten, Sthen - Steen, Carl David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stedingk
187
Steen
Eugène von Stedingk.
Ernst von S. och Louise Isabella von
Haxthausen. Sonson till S. 1. •— S.
blev 1842 student i Uppsala och
avlade där kansliex. 1854. Han tillhörde
under sin studietid det glada
sällskapet Juvenalerna och ackompanjerade
vid pianot Gunnar Wennerberg och
Otto Beronius, då de sjöngo
”Glun-tarne”. Till hans vänner i Uppsala
hörde även sedermera Karl XV. År
1855 blev han attaché vid sv.-norska
legationen i Paris och 1856 andre
sekr. i Kabinettet för utrikes
bref-växlingen. Han förflyttades till S:t
Petersburg 1857 som andre
legations-sekr. och till Paris 1859. Han
återvände följ, år till Stockholm för att 1
jan. 1861 tillträda befattningen som
chef för K. teatern. Utnämnd till
mi-nisterresident i Madrid 1865
lämnade S. sommaren 1866 K. teatern. Han
stannade i Madrid till 1868 och var
sedan 1868—70 envoyé i Köpenhamn.
Inom hovet blev S. kammarjunkare
1855 och kammarherre 1858. Han
blev led. av Mus. akad. 1864. —
Utsedd till teaterchef tack vare sin
personliga vänskap med Karl XV
saknade S. visserligen direkt erfarenhet
av teaterverksamhet, men han ägde
en betydande musikalisk och estetisk
bildning och var smidig, älskvärd och
human i sitt uppträdande. Hans
sexåriga chefskap innebar ett
välbehövligt uppsving för den k.
teaterinstitutionens såväl lyriska som dramatiska
avd:ar. Han knöt till teatern som
regissör den berömde balettmästaren
A. Bournonville, sångaren F. Arlberg
och senare L. Josephson, som chef
för hovkapellet L. Norman samt som
litteratör F. Hedberg. Han
genomförde även nyheten att fästa goda
skådespelare till teatern med
livstids-engagemang. I början av 1860-talet
hårdnade alltmer konkurrensen
mellan K. teatern och E. Stjernströms
Mindre Theatern, vilket föranledde
S. att föreslå teaterstyr, att inköpa
den senare. Så skedde också 1863,
ehuru av formella skäl i Karl XV :s
namn, varefter de båda scenerna
kallades K. Stora teatern och K.
Dramatiska teatern. Många nya
dramatiska och lyriska verk introducerades
under S:s chefstid. Bland operorna
märkas ”Rigoletto”, Gounods ”Faust”
och ”Romeo och Julia”, Berwalds
”Estrella di Soria” samt ”Rienzi”,
varmed Wagner 1865 första gången
framfördes i Sverige. Bland
talpjäserna kunna nämnas Shakespeares
”Richard II”, ”Trettondagsafton eller
Vad ni vill”, Goethes ”Egmont”,
Wecksells ”Daniel Hjort”, F.
Hedbergs ”Bröllopet på Ulfåsa” och
Björnsons sv. debut med ”De
nygifta”. S. lade sig vinn om att
införliva spec. fransk modern komedi med
den sv. repertoaren. Hans
upptagande av Offenbachs ”Sköna Helena”
blev en stor publiksuccé men
kritiserades starkt i pressen. De konstnärliga
framgångarna efter 1863 voro
visserligen stora, men ur ekonomisk
synpunkt hade inköpet av Mindre
Theatern varit mindre lyckligt. Det var
också de ekonomiska svårigheterna
som föranledde S:s avgång. — Gift
1870 med operasångerskan
Wilhelmina (Mina) Charlotta Gelhaar (bd
3 s. 40). B. Hgn, H. G-t
4. Stedingk, Hans Ludvig von,
greve, hovman, operachef, f. 7 dec.
1862 i Stockholm, J 31 dec. 1945
därstädes. Son till S. 3. —■ S.
inträdde efter mogenhetsex. 1883 på
offi-cersbanan, blev kapten vid Göta
livgarde 1902 och tog avsked 1913. Han
blev adjutant hos Oscar II 1902 och
hos Gustav V 1908,
kabinettskammar-herre 1912 och överstekammarjunkare
1941; från 1930 till sin död var han
ceremonimästare vid K. M:ts orden.
Ären 1910—19 var han chef för K.
teatern och verkst. dir. i dess ab.;
han var ordf, i dess styr. 1919—32.
—• S. efterträdde Albert Ranft som
Hans von Stedingk.
chef för K. teatern. Flera nya
operaverk införlivades under S:s ledning
med repertoaren, ofta i en glänsande
och kostbar inramning, ss. ”Marouf”,
”Parsifal”, ”Boris Godunov”,
”Pärl-fiskarna”, ”Madonnans juveler” och
”Domedagsprofeterna”. Bland mera
betydande nyinstuderingar må
nämnas ”Hugenotterna”, ”Trollflöjten”
och ”Mefistofeles”. Sin förmåga att
omge sig med framstående
medarbetare dokumenterade S. framför allt
genom gästspelsengagemangen av den
ryske koreografen Michael Fokin
(1913, 1914 och 1918). — Gift 1887
med Gunborg Maria Ström. B. Hgn
Steen, se även Sten, Sthen.
Steen, Carl David, affärsman,
skolman, döpt 22 mars 1738 i
Stockholm, f 1 sept. 1772 därstädes.
Föräldrar: sekreteraren i Svea hovrätt
David S. och Charlotta Krüger. —
Efter elementära studier i hem och
skola fick S. sin fackutbildning i en
grosshandel i Stockholm. Sedan han
erhållit burskap som borgare i
huvudstaden 1758 drev han för egen
räkning skeppsrederi och
utrikeshandel. Tills, med Abraham Livin fick
han 1759 och 1760 tillstånd att starta
en sidenfabrik, vilken dock bringade
honom på obestånd i samband med
de starka växelkursfluktuationerna
under 1760-talets svåra ekonomiska
kris. Liksom många andra
bankrutte-rade affärsmän sökte S. då att
utnyttja sina kunskaper på utrikeshandelns
område genom att ge undervisning i
handelsämnen. Troligen inspirerad av
meddelanden i pressen om en
han-delsakad:s grundande i Wien startade
S. 1770 ett handelsexercitiekontor i
Stockholm. Läroanstalten låg till en
början på Södermalm, men förlädes
sedermera till Gamla staden. Här
undervisades adepterna bl. a. i italienskt
bokhålleri, handelskorrespondens på
svenska och flera främmande språk,
handelsrätt, handelsgeografi med
varukännedom, utrikes mått, mål och
vikt m. m. samt handelsräkning.
Redan hösten 1770 framskymtade
planer att utvidga
handelsexercitiekon-toret till en sv. handelsakad., och
följ, år inlämnade S. till riksdagen
ett memorial i syfte att skaffa
läroanstalten offentligt understöd.
Inlagan mottogs med stor förståelse av
mindre sekreta deputationen, till
vilken den remitterades för utlåtande.
Statskuppen 1772 gjorde emellertid,
att riksens ständer aldrig fingo
tillfälle att ta ställning till frågan, och
då S. kort därefter dog i lungsot,
för-föllo planerna, trots att
finansministern J. Liljencrantz hyst stort intresse
för handelsskoleplanerna i
huvudstaden. Ehuru S:s inst. sålunda endast
var i verksamhet i knappa två år, får
man dock med hänsyn till dess meto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
