Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten, Henrik - Sten, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten
193
Sten
gosse och drej argesäll. År 1767
flyttade han till Mariebergs porslinsfabrik i
Stockholm som verkgesäll och värdess
tekn. ledare 1769—82, från 1778 med
titeln dir. Marieberg upplevde under
S:s första tid ett ekonomiskt och
tekniskt uppsving. Förutom fajansarbeten
producerade man även äkta porslin
och sten- eller flintporslin av engelsk
typ. S. lär själv som den förste i
Sverige ha löst problemet med
flintporslinets tillverkningssätt, och för detta
erhöll han en belöning av
Kommerskollegium om 6 000 dir kmt. Porslin
blev nu en sv. exportartikel.
Konstnärligt sett var produktionen under
S:s direktörstid mindre betydande,
vilket till stor del hade sin orsak i
övergången från den konstnärligt
tacksammare rokokon till gustaviansk
klassicism. Då Mariebergsfabriken
under konkurrenstrycket från Rörstrand
gick tillbaka och 1782 uppgick i
denna fabrik, lämnade S. företaget.
Han blev 1785 ledare för en av
hovjägmästare O. F. Rudbeck ägd
ler-kärlsfabrik, Gustafsberg
(Vänge-Gus-tafsberg) i Vänge skn, Uppsala län.
Denna arbetade han upp, varvid han
lade största vikten vid tillverkning av
prydnadssaker i fajans- och
flintporslin samt enklare hushållsgods. Är 1795
flyttades fabriken, alltjämt med S.
som ledare, till det närliggande
Bredsjö i Järlåsa skn. —• Gift 1) 1755 med
Helena Sundman, f 1778; 2) 1779
med Maria Elisabeth Ruth. ■— Litt.:
E. G. Folcker, ”En okänd sv.
fajansfabrik” (i Nat. musei årsbok 1920);
A. Bæckström, ”Rörstrand” (1930);
C. Hernmarck, ”Marieberg” (1946).
T. M., Abg
Sten, Per Johan (John), målare,
f. 12 maj 1879 i Njutångers skn,
Gävleb. län, f 21 dec. 1922 på Bali.
Föräldrar: stenhuggaren Anders Olof
Wettersten och Anna Ersdotter. •— S.
arbetade först som vallpojke och
dräng och mönstrade 1897 på ett
norskt fartyg. Efter en resa till
Frankrike arbetade han på ett
marmorsli-peri i Norge och utbildade sig
samtidigt till yrkesmålare. S. gick 1899
—1900 på Tekn. skolans aftonkurser i
Stockholm och var på dagarna Agi
Lindegren behjälplig bl. a. vid dennes
pågående restaureringar och
kyrko-dekoreringar. Är 1904 var han elev
på Konstnärsförb:s skola med R.
Bergh som lärare, och 1906—10
bodde han i Hudiksvall, där han flera
gånger utställde måleri och fick
ekonomiska gynnare. S. kom 1910 till
Paris och var frånsett kortare resor
bosatt där till 1918. Han studerade
bl. a. på Académie de la Grande
Chaumière, där Simon och Mesnard
voro lärare, och Académie russe, där
de kubistiska teorierna praktiserades.
Efter att länge ha dragits med ekono-
John Sten.
miska bekymmer blev S. fr. o. m.
1915 mer uppmärksammad. Han
utställde i Stockholm 1918 och i
Stockholm och Göteborg 1919. År
1921 besökte han Italien, främst
Sicilien, och 1922 gjorde han som Ester
Lindahlstipendiat en länge åtrådd
resa till Nederländska Indien, där han
vistades på Java och Bali. Efter en
utflykt insjuknade han i dysenteri och
avled hastigt. Han är begravd i byn
Den Pasar på Bali.
Minnesutställningar ha ordnats 1924 i Stockholm
och Göteborg samt 1942 och 1949 i
Stockholm. —■ S:s landskapsmålen
före utlandsresan 1910 var minutiöst
och naturalistiskt och kan någon gång
påminna om C. Wilhelmson. Den
nyckfulla och sporadiska utbildning
S. fick och isoleringen i
hemprovinsen gjorde att han hade svårt att
finna egna uttrycksmedel. I det
överrika konstlivet i Paris hängav han sig
med seg och målmedveten energi åt
ett ivrigt experimenterande. Utan att
egentligen vara teoretiskt lagd drogs
han åt starkt lagbundna konströrelser.
Den kubism han efter några år kom
fram till är närmast ett slags
kubise-rad akademism. Mest målade han
modellstudier, där kropparnas volym
dock aldrig trollas bort som i den
konsekventa analytiska kubismen
(”Modeller”, 1914, Nat. mus.;
”Modellflickor”, 1915, Valdemarsudde).
De kubistiska mästare S. troligen mest
studerade under denna tid voro R. de
la Fresnaye, Le Fauconnier och F.
Léger. Han målade mest i en
djupstämd färgskala, med dunkelrött,
violett och blågrönt som favoritfärger
(”Stilleben”, Gävle mus.). — S:s
ku-biserande period räckte t. o. m. 1916.
Därefter utbildade han en avsiktligt
dekorativ, gobelängartad stil. Flertalet
av de stora målningar och dekorativa
pannåer han de följ, åren utförde ha
som motiv vilande kvinnor i
exo
13 Svenska män och kvinnor VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
