Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Stenhammar, Claes Göran - Stenius, Jacob, d. ä., präst, ekonomisk skriftställare, se nedan - Stenius, Jacob, d. y., vattentekniker, präst, se nedan - Stenius, Martinus - 1. Stenius, Jacob, d. ä. - 2. Stenius, Jacob, d. y. - Stenkilska ätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenius
212
Stenkilska ätten
ning 1920—24 för bl. a. Gillis Bratt
var S. 1925—30 engagerad vid
operascener i Zürich, Nürnberg och
Son-dershausen. Därvid framträdde han
i ett flertal barytonpartier ss.
Alma-viva i ”Figaros bröllop”, Wolfram i
”Tannhäuser”, Escamillo i ”Carmen”
samt titelrollen i ”Schwanda”. Han
deltog 1932—35 i turnéer med
Lund-holm-Richters teatersällskap. Sistn. år
avlade han kantorsex. och högre
mu-siklärarex. vid Musikkonservatoriet
samt blev tf. kantor i Storkyrkoförs.
i Stockholm, där han 1938—49 var
kantor. Sedan sistn. år är han lärare
i sång vid Musikhögskolan. S. har
ofta framträtt som konsert- och
ora-toriesångare, bl. a. i radio. Han är
medl. av Björlingkvartetten sedan
dess start 1934 och tillhör
Radiokören. — S. förfogar över en kraftig,
välskolad stämma. Hans föredrag är
temperamentsfullt och präglas av
musikalisk intelligens. — Gift 1937 med
sin kusin Louise Ingalill Stenhammar.
K. R.
Stenius, J a c o b, d. ä., präst,
eko-niker, präst, se nedan.
Stenius, Jacob, d. y.,
vattentekniker, präst, se nedan.
Stenius, Martinus Olai,
astronom, f. 1574, f 1644. Son till
kyrkoherden i Gävle Olaus Andreas. — S.
genomgick Gävle skola och
Stockholms gymnasium samt inskrevs 1595
vid Uppsala univ., där han vistades
i fyra år, varefter han i åtta år
vistades utomlands, först i Reval och
sedan i Danzig, Greifswald, Rostock
och Helmstedt. Han utnämndes till
prof, i astronomi vid Uppsala univ.
1605 och var primus vid
magisterpro-motionen där 1617. — S. presiderade
vid 22 disputationer under tiden 1611
—39. Den märkligaste av dem är ”De
incertitudine et vanitate
prædictio-num astrologicarum” (1611), där
han går till skarpa angrepp mot
astrologien. S. fick av Gustav II Adolf i
uppdrag att författa ”Landtaflor”
över hela riket. Han tycks ha varit en
redlig och human människa och
lärare, synnerligen nitisk i sin tjänst. —■
Gift 1606 med Kristina Lenæa. T. M.
1. Stenius, Jacob, d. ä., präst,
ekonomisk skriftställare, f. 14 mars
1704 i Memmola, Birkala skn,
Ta-vastehus län, Finland, f 20 jan. 1766
i Lieksa prästgård, Pielisjärvi skn,
Kuopio län, samma land. Föräldrar:
sockenadjunkten Mårten S. och
Kristina Polviander. — S. inskrevs 1724
vid Åbo akad., där han studerade
teologi. Han prästvigdes 1729, blev
pastorsadjunkt s. å. i Mörskom, kapellan
i Artsjö 1731, v. pastor 1739 och
kyrkoherde i Pielisjärvi 1740. S. ledde
sina församlingsbor mot ökad
läskunnighet, sträng kyrkodisciplin och
sedlig förbättring, med kraft
bekämpan
de bl. a. dryckenskapen. Han ådrog
sig 1741 och 1752 föreställningar från
biskopen och domkapitlet för sin
stränga framfart. Anklagelserna
förstummades dock inför de goda
verkningarna av hans åtgärder. Grundligt
insatt också i ekonomiska frågor
inriktade sig S. särskilt på att förbättra
det karelska lantbruket, som vid
denna tid befann sig i ett uselt
tillstånd: det drevs mest i form av
svedjebruk och härjades årligen av frost.
S. gjorde av sitt förfallna
kyrkoherdeboställe en mönstergård, och under
hans ledning nyröjdes småningom 360
tunnland åker och 840 tunnland äng.
Han experimenterade även med
förädling av djur och växter och
anskaffade bl. a. finulliga får till dessa
avlägsna trakter samt förbättrade
verktyg och redskap, bl. a. för
laxfisket, där han införde moderna
fångstmetoder. Då handelsvägarna i
Nordkarelen ändrades genom
fredssluten, så att 1721 Fredrikshamn och
1743 Lovisa blev den nordkarelska
handelns huvudort, hemställde S., att
bönderna i Pielisjärvi skulle få
erlägga sin skatt i penningar för att
undvika de mödosamma transporterna av
varor. Då fråga 1756 väcktes om
öppnandet av en vattenväg från
Karelen genom Uleträsk till Bottniska
viken kallades S. till rådplägning i
Helsingfors, där han framlade sina
tankar för landshövding A. J.
Nordenskiöld och Aug. Ehrensvärd, som
ledde forsrensningen i Finland. Vid
riksdagen 1761 begav sig S., ehuru
ej invald i prästeståndet, på eget
bevåg runt Bottenviken till riksdagen
för att ta sig an den karelska
befolkningens sak. Där anhöll han att få
bli medl. av ståndet, vilket efter lång
tvekan bifölls. På S:s initiativ
tillsattes en ekonomisk deputation för
Karelen och Savolax. I riksdagen
1765—66 deltog S. som inofficiell
rådgivare i karelska frågor. Av
domkapitlet i Borgå fick S. uppbära
mycket klander för egenmäktighet. — S.
var en av sin tids märkligaste män i
Finland. Hans gärning präglades av
den hårda tiden efter ofreden, då den
materiella och andliga
återuppbyggnaden skulle utföras. S.
representerade i sin avlägsna landsända nyttans
tidevarv på ett utomordentligt
framgångsrikt sätt och har troligen gjort
mera för den karelska allmogens
bindande vid riket än någon annan på
1700-talet. I folkmun fick han
namnet Korpi-Jaakko (Kärr-Jakob). —
Bland S:s många skrifter i
lantbruks-ekonomiska ting intar ”Kort
underrättelse om kjärr och mossar samt
deras nyttiande . . .” (1742) främsta
rummet. År 1762 utgav han ett svar
på Vet. akad:s prisfråga om
orsakerna till mossa på ängar och bästa
sät
tet att utrota den. —• Gift 1731 med
Anna Natalia Elisabeth Printz. —
Litt.: A. R. Cederberg, ”Jaakko
Stenius vanhempi”. (Finska kyrkohist.
samfundets handl. 24, 1928). E. B-k
2. Stenius, Jacob, d. y.,
vattentekniker, präst, f. 2 febr. 1732 i Artsjö
skn, Nylands län, Finland, J 5 febr.
1809 i Pielisjärvi skn, Kuopio län,
Finland. Son till S. 1. — S. blev
student i Uppsala 1748 och fortsatte
senare studierna i Åbo, där han blev
fil. kand. 1755 och fil. magister 1757.
År 1760 blev han docent där i
mekanik och hydraulik men hann
synbarligen sköta denna befattning blott
en kort tid år 1767. S. inriktade sig
tidigt på vattentekniska problem.
Hans magisteravh. hade rubriken
”Om bästa sättet att anlägga
forsbyggnader”. Efter publicerandet av
denna kallades S. att leda
olikaström-rensningsarbeten i Finland. Han fick
därvid till en början hjälp av sin
far. S. ledde kanaliseringen i Niemi,
Kuokkala, Nokia, Vammaskoski och
andra inom Tyrvis skn belägna
forsar i Kumo älv. Så snart detta arbete
avslutats, uppdrogs åt S. att leda
upp-rensningsarbetet i Österbottens
vattendrag. Därmed var han sysselsatt ända
till 1766, då arbetet av ekonomiska
skäl måste nedläggas. Efter att ha
låtit prästviga sig, valdes han
enhälligt till sin fars efterträdare som
kyrkoherde i Pielisjärvi, ehuru han
aldrig tidigare innehaft prästerlig
befattning. Han fortsatte omedelbart
faderns torrläggnings- och kanalarbeten,
varigenom stora arealer odlingsbar
mark skapades. Av bönderna erhöll
han namnet Koski-Jaakko
(Fors-Jakob). Han erhöll prosts titel 1776
och blev kontraktsprost 1802. — S.
har även gjort sig känd genom sitt
orädda uppträdande under kriget mot
Ryssland 1788, då han sände
ryssarna i Olonetz ett brev, att dessa, om
de inföllo i Pielis, skulle möta envist
motstånd. S. var även livligt
verksam vid upprättandet av Karelska
jägarkåren. Trots dessa bevis på
fosterländskt sinnelag spreds ett rykte, att
S. underhandlat med fienden. Efter
en undersökning, som räckte omkr.
tre år, blev han dock helt frikänd. -—•
S. erböll 1761 Vet. akad:s
guldmedalj för skriften ”Om orsakerna til
mossa på ängar, samt hvilket sätt är
det bästa och minst kostsamma at
förekomma och utrota den samma?”
(i Vet. akad:s Svar på upgifne frågor,
2, 1762), i vilken fråga även fadern
insände en skrift. —■ Gift 1) 1770
med Anna Lovisa Heinricius, f 1771;
2) 1775 med Sophia Stephander.
I. G.
Stenkilska ätten benämndes den
dynasti, som härskade i Sverige
mellan 1050-talet och 1120-talet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
