Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stensgård, Axel - Stensiö, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stensiö
215
Stensiö
satser i facktidskr. och tidn. — Gift
1923 med Sonja Maier. S. L.
Stensiö, Erik Helge Osvald,
pa-leozoolog, f. 2 okt. 1891 i Döderhults
skn, Kalmar län. Föräldrar:
lantbrukaren Johan Fredrik Andersson och
Ottilia (Tili) Erlandsson. —- S.
avlade studentex. i Linköping 1910 och
studerade därefter i Uppsala, där han
blev fil. kand. 1912, fil. lic. 1920
samt fil. dr och docent i paleontologi
1921. Han utnämndes 1923 till prof,
och föreståndare för Riksmus:s
paleo-zoologiska avd. År 1933 mottog han
kallelse till professuren i paleontologi
vid Uppsala univ. men återvände
1935 till sin befattning vid Riksmus.,
där han sedan dess har verkat. — S.
har främst ägnat sig åt studiet av
lägre fossila ryggradsdjur. Ären 1912,
1913 och 1915—18 företog han
in-samlingsresor till Spetsbergen, och
1939 ledde han den på hans initiativ
tillkomna stora engelsk-norsk-sv.
spets-bergsexpeditionen. Under talrika resor
till ett flertal europeiska länder,
Förenta staterna och Kanada har S.
knutit värdefulla internationella
kontakter och införskaffat värdefullt
material samt igångsatt ett givande
insamlingsarbete bl. a. i Lettland,
Podo-lien (Ukraina) och Kanada.
Därigenom har ett betydande fossil-material
tillförts Riksmus :s paleozoologiska
avd., och dess samlingar av lägre
fossila ryggradsdjur höra nu’till de
förnämsta i världen. S. har ådagalagt
ett starkt tekniskt intresse, och under
hans föreståndartid har
paleozoologiska avd. nått fram till en
internationellt ledande ställning betr, teknisk
Erik Stensiö.
utrustning samt preparations-,
fotograferings- och
undersökningsmetoder. Den sollaska slipmetoden har han
avsevärt förbättrat, varigenom
detaljerade studier av de fossila
formernas inre anatomi ha möjliggjorts. De
rika möjligheterna till högtstående
paleozoologisk forskning vid S:s avd.,
hans stora vetenskapliga insatser, hans
generositet och goda
handledningsförmåga ha förskaffat honom många
lärjungar från och utom Skandinavien;
avd. har under de senaste tre
decennierna utvecklats till en central för
modern paleozoologi. — I sin
omfattande vetenskapliga produktion har
S., så långt det fossila materialet
tillåter, sökt klarlägga de undersökta
formernas morfologi, anatomi och
histologi; på grundval härav och med hjälp
av detaljerade jämförelser med nutida
former har han kunnat lösa många
jämförande anatomiska problem och
lämnat väsentliga bidrag till frågan
om de olika ryggradsdjursgruppernas
inbördes släktskapsförhållanden och
utvecklingshistoria. I sitt första större
arbete, ”Triassic Fishes from
Spitz-bergen” (1, drsavh., 1921), lade han
en modern grund till vår kännedom
om de fossila crossopterygiernas och
lägre ganoidernas morfologi och
anatomi, och i del 2 (1925) av samma
arbete lämnas en detaljerad
beskrivning av en med störarna besläktad
form. S. å. utkom ”On the Head of
the Macropaetalichthyids”, vari S.
hävdar arthrodirernas
(pansarhajarnas) samhörighet med hajfiskarna, en
uppfattning, som numera är allmänt
antagen. Med dessa arbeten nådde
S.vJMV internationell ryktbarhet, som
ytterligare befästes med det storartade
verket ”The Downtonian and
Devon-ian Vertebrates of Spitzbergen”
(1927). Vid de undersökningar, som
här redovisas, kom för första gången
den förbättrade sollaska slipmetoden
till användning, och med dess Hjälp
lyckades S. lämna en förbluffande
detaljrik framställning av de anatomiska
förhållandena hos de tidigare nästan
okända ostracodermerna
(pansarrund-munnarna), innefattande bl. a.
noggranna beskrivningar och
rekonstruktioner av det invecklade nerv- och
blodkärlsförloppet; han fastställde, att
ostracodermerna äro käklösa former,
nära besläktade med nutida
rundmunnar. I ett följ, större arbete (1931)
behandlar S, liknande former från
Storbritannien. Mot slutet av 1920-talet
inledde S. ett fruktbringande samarbete
med den danske forskningsresanden
Lauge Koch. Bearbetningen av det
under dennes expeditioner till
Östgrön-land insamlade materialet av fossila
ryggradsdjur anförtroddes åt S. och
hans lärjungar. I ”Triassic Fishes from
East Greenland” (1932) behandlar
S. crossopterygier och ganoider, och
i andra arbeten (1934, 1936, 1939,
1948) lämnar han en uttömmande
beskrivning av de grönländska
pansarhajarna. I det tills, med N. Holmgren
utgivna arbetet ”Kranium und
Vis-ceralskelett der Acranier, Cyclostomen
und Fische” (1936) sammanfattas de
dittills vunna resultaten. Andra
arbeten från 1930-talet behandla
anatomiska och systematiska förhållanden
hos pansarhajar (1934), ganoider
(1935), coelacanthider (1937) och
ostracodermer (1939). S. har därefter
huvudsakligen ägnat sig åt
utforskandet av pansarhajarna. På grundval
av med stor skicklighet utfört
pre-parationsarbete och slipserier har
huvudets och skuldergördelns byggnad
hos en mängd representanter för
denna mångformiga, med hajarna
besläktade djurgrupp utretts. I samband
med dessa stort upplagda och ännu
endast delvis publicerade
undersökningar har S. kommit in på problem
av stor generell betydelse. I ett större
arbete (1947) har han sålunda gett
en i väsentliga delar ny tolkning av
kindens slemkanaler och täckben hos
lägre ryggradsdjur. I det ännu
opublicerade arbetet ”On the
Sca-les in Elasmobranchs” framläggas
revolutionerande åsikter rörande
fiskfjällens natur. S. blev 1927 led. av
Vet. akad. och har invalts i ett stort
antal lärda samfund, bl. a. i Royal
Society i London (1946). — Är 1947
blev han hedersdr vid Sorbonne och
1951 vid Köpenhamns univ. — Gift
1923 med Aina Laurell. E. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
