Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Strandin, Victoria - 2. Strandin, Ebon - Strandman, Carl - Strandman, Ernst - Strandman, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strandin
259
Strandman
prima ballerina assoluta, då Fokin
1913 och 1914 ryckte upp dess balett
i världsklass. Den ryske mästaren
tillät henne också att tolka
huvudpartierna i hans baletter, fastän hon
tillhörde den gamla strängt
bournon-villeska skolan. Som dansös var S.
tekniskt synnerligen skicklig och
kunde utveckla stort behag i graciösa
roller som Askungen; bäst var hon som
dramatisk dansös i roller som Fenella
i ”Den stumma från Portici”. Bland
hennes övriga roller märkas Mimi
Pinson i ”Festen hos Thérèse”,
Fokins Cleopatra och Zobeide i
”Scheherazade” samt solodanser i
bl. a. ”Carmen”, ”Trubaduren” och
”Thais”. — Ogift. C. F.
2. Strandin, E b o n,
premiärdansös, f. 26 april 1894 i Stockholm.
Syster till S. 1. — S. blev elev vid K.
Ebon Strandin.
teaterns balettskola under Gunhild
Rosén 1901, figurantska 1910 och
se-konddansös 1913 samt var
premiärdansös 1915—30, allt vid K. teatern.
— S. tillhörde den sv. balettens
främsta krafter. Hon deltog 1919 i ett sv.
balettgästspel i Köpenhamn, då hon
framträdde som Zobeide i
”Scheherazade” och även sjöng Mimi i första
akten av ”Bohème”. År 1922
debuterade hon som operasångerska vid K.
teatern i Carmens roll, och 1923—24
tillhörde hon Jean Börlins och de
Ma-rés sv. balettrupp, som bl. a.
uppträdde i Förenta staterna, Paris och
London. På denna turné kreerade S.
bl. a. kvinnan i ”La Création du
monde”. År 1926 gjorde hon ett
operettgästspel i Oslo. Bland S:s
huvudroller märkas Tabor i ”Cleopatra”,
Zobéide i ”Scheherezade”,
titelrollen i ”Den stumma från Portici”,
Hertiginnan i ”Hertiginnans friare”,
Blondelaine i ”Scaramouche”, Eko i
”Narkissos”, Bruden i ”De fåvitska
jungfrurna” samt uppgifter i ett otal
balettinlagor i operor.—: S:s markanta
mörka skönhet och livfulla
temperament skaffade henne en given plats i
den skara ungdomar, som tack vare
Michael Fokin 1913 och 1914
kom-mo fram i första ledet. Både mimiskt
och tekniskt var hon en dansös av
rang. •—■ Gift 1930 med direktören
Kristoffer Andreas Huldt. C. F.
Strandman, Carl August,
bokhandlare, f. 24 febr. 1886 i Göteborg.
Föräldrar: handlanden Johannes S.
och Augusta Charlotta Svensson. —
Efter skolgång i Göteborg var S. 1901
—09 verksam i Wettergren och
Ker-bers bokhandel därstädes och
inträdde sistn. år i ab. C. E. Fritzes k.
hovbokhandel i Stockholm. Han är sedan
1915 styr.-led. och sedan 1937 verkst.
dir. i firman, som under hans ledning
kraftigt utvidgats. •— S. har ägnat
stort intresse åt firmans konstavd.,som
är specialiserad på 1800-talskonst.
Han utsågs 1941 av Stockholms
handelskammare och magistraten i
Stockholm till värderingsman för konstverk.
—■ Gift 1917 med Signe Bergh. H. Fr
Strandman, Ernst Johan,
folkskollärare, nykterhetsman, f. 25 april
1870 i Saleby skn, Skarab. län, f 4
febr. 1950 i Karlstad. Föräldrar:
hemmansägaren Erik August S. och
Margareta (Maja-Greta)
Andersdot-ter. —• S. avlade folkskollärarex. i
Göteborg 1891 och innehade därefter
folkskollärartjänster i Trollhättan
1891—94 och i Persberg 1894—1905.
Han var 1905—21 folkskollärare i
Karlstad, 1921—30 lärare vid
fort-sättningsskolan där och 1910—26
slöjdföreståndare. Han tog verksam
del i det kommunala livet i Karlstad,
bl. a. som stadsfullmäktig 1918—33
och 1936—38. — Sin mest
uppmärksammade insats gjorde S. som ledare
inom nykterhetsrörelsen. Han anslöt
sig till Godtemplarorden i
Trollhättan 1891. Sedan han flyttat till
Värmland, deltog han livligt i IOGT :s
ungdomsverksamhet och valdes till
distriktledare för denna i Värmland.
Som sådan införde han nya metoder,
anpassade efter modernare
pedagogiska idéer, i arbetet; han
intresserade sig särskilt för folklekar och idrott
som medel att fånga de ungas
intresse. Åren 1903—14 var han
överintendent för ungdomsverksamheten inom
Sveriges storloge av IOGT. Under
denna tid växte antalet medl. i
IOGT:s ungdomsloger från 23 000
till 78 000, samtidigt som
verksamheten blev allt mångsidigare. Inom sv.
ungdomsarbete var S. en banbrytare,
vars förmåga att instruera och
entusiasmera sina medarbetare blev av stor
betydelse för den fortsatta
utvecklingen inom det sv. föreningslivet under
dess expansion på 1920- och
1930-talen. Är 1914 utsågs S. till
ordens-chef efter S. H. Kvarnzelius. Under
Ernst Strandman.
de år av omorientering, som
nykterhetsrörelsen upplevde efter
förbudsomröstningen 1922, voro S:s insatser
av avgörande betydelse. Han var icke
en stor folkledare av politisk typ men
gav ett utomordentligt exempel av
träget arbete, ideell hängivenhet och
personlig anspråkslöshet samt var
lugn, opartisk och omdömesgill och
därför en skicklig medlare. Han
lämnade sin befattning 1939. Under sin
chefstid förvärvade han sig en
minutiös kännedom om
Godtemplaror-dens arbete på de omkr. 2 000 platser,
där den arbetar i Sverige. Genom
åren lyckades han bevara ett öppet
sinne för värdet av nya uppslag och
höll alltid god kontakt med rörelsens
yngre medl. Ännu vid 80 års ålder
tillhörde han som hedersled, den sv.
godtemplarrörelsens ledning och tog
aktiv del i arbetet. — Gift 1897 med
Anna Helena Nilsson. S. Egn
Strandman, Otto Waldemar,
skulptör, konsthantverkare, f. 26 dec.
1871 i Göteborg. Föräldrar:
målarmästaren Pehr Axel S. och Sophia
Augusta Lindström. — Efter
mogenhetsex. i Göteborg 1889 var S. elev
vid Slöjdfören:s skola där 1889—91.
Åren 1891—95 studerade han vid
Konstakad. och besökte även
Konst-närsförb:s skola 1892. Han genomgick
en kurs i ciselering vid Tekn. skolan
1896—98 och vistades utomlands
1899—1905, bl. a. i Italien,
Frankrike, Spanien och Nordafrika. Åren
1906—38 var han speciallärare vid
Tekn. högskolan i Stockholm. —
Redan under studietiden utförde S. en
del smärre skulpturer och
hantverks-föremål, ss. bronsstatyetten ”Våren”
(1895), en fontängrupp för
Operakaféet i Stockholm (1898), ljusstakar,
brevpressar. I Paris tog han intryck
av den moderna franska konstens
måleriska form och sensuella charm, som
han tillägnade sig i sina friskulpturer
(”Dansen”, brons, 1910; ”Vesslan”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
