Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Sundin, Christian - 2. Sundin, Nils - 1. Sundius, Johan - 2. Sundius, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sundin
333
Sundius
krona, f 1 febr. 1886 i Stockholm.
F öräldrar: amirali
tetsproviantmästa-ren Christian Andreas S. och Sophia
Dorotea Schweder. — Efter
genomgång av Krigsakad. på Karlberg blev
S. 1836 sekundlöjtnant vid flottan,
1862 kommendörkapten, 1866
kommendör, 1868 konteramiral, 1874
viceamiral och 1884 amiral. Sistn. år
erhöll han på egen begäran avsked
och inträdde i reserven. — Ären 1861
—63 hade han tillfälliga
förordnanden som led. i Förvaltningen av
sjöärendena, och 1864—67 var han ord.
led. av samma förvaltning. Är 1862
blev S. kommendant vid flottans
station i Stockholm samt led. av
Krigs-hovrätten. Efter kommenderingar
som fartygschef 1864—67 var S. 1867
—68 varvschef i Karlskrona, och 1868
utnämndes han till chef för flottan,
med förordnande att vara befälhavare
vid flottans station i Karlskrona och
överkommendant där; denna post
Christian Sundin.
lämnade han samtidigt som han
avgick ur aktiv tjänst 1884. År 1874
var han inspektör för flottans
övningar, i vilken egenskap han s. å.
förde befäl över en eskader i
Östersjön. Han blev 1874 militärchef i
Karlskrona, varefter han 1875—78
återigen var varvschef där. S. blev
1859 adjutant och 1868 förste
adjutant hos Karl XV. Under
valperioderna 1876—78 och 1885—87 var S.
ss. repr. för Karlskrona stad led. av
Andra K. Han tillhörde också
stadsfullmäktige i Karlskrona. Är 1883
blev han serafimerriddare. — S. var
led. av kommittén för ordnandet av
Sveriges sjöförsvar 1861, av
sjöförsäk-ringsöverrätten 1863, av en kommitté
för sjöofficersutbildningen 1864, av
krigsundervisningskommissionen 1866,
ordf, i kommittén för organisation av
flottans militärpersonal 1871 och ordf,
i en kommitté för sjöförsvarets
ordnande på grundval av allm. värnplikt
1873. S. hade klar blick för
sjövapnets praktiska fordringar och
utmärkte sig för kritisk skärpa vid
granskning av olika nydaningsförslag under
en tidsperiod av genomgripande
förändringar på sjökrigsmaterielens
område. År 1866 blev han led. av
Krigs-vet. akad. och 1867 hedersled, i
Ör-logsmannasällskapet, vars ordf, han
var 1868—78. -—■ Gift 1859 med
Emilia Fredrika Göthilda Schyberg. A. G.
2. Sundin, Johan Christian
Nikolaus (Nils), bruksägare, f. 14 juni
1828 i Stockholm, f 11 maj 1898
därstädes. Föräldrar: lagmannen och
bruksägaren Christian S. och Sofia
Vilhelmina Mitander. Sysslings son
till S. 1. — S. blev student i
Uppsala 1845 och avlade juridisk
filosofisk ex. där tre år senare. Han blev
1849 e. o. kanslist i Civildep. men
övergick snart till brukshanteringen.
Ären 1851—52 genomgick han Falu
bergsskola, varefter han blev
förvaltare på Fredriksbergs bruk i Dalarna.
Han kom sedan som disponent till
Skogaholms bruk i Närke, och 1858
blev han disponent vid Alkvettern i
Värmland, tidigare ägt av hans
morfar brukspatronen Nils Mitander (bd
5 s. 304). S. var en handlingskraftig
och samvetsgrann bruksledare och
hade lätt att samarbeta med folk.
Han hade emellertid stora svårigheter
att kämpa mot på grund av de dåliga
konjunkturer för järnhanteringen som
kunnat konstateras redan före hans
tid. År 1864 ombildades bruket till
ab. under namnet Alkvetterns ab.
med S. som styr.-ordf. och disponent.
Bolaget inriktade sig efter 1888, då
järnhanteringen helt upphört, på
skogs- och jordbruk; S. arbetade med
framgång på skogsproduktionens
höjande. Trots vacklande hälsa under
de sista åren av sitt liv kvarstod S.
i bolagets ledning till sin död, ehuru
han från 1896 mestadels var bosatt i
Stockholm. — I stor utsträckning an-
Nils Sundin.
litades också S. för allm. uppdrag.
Han tillhörde borgarståndet vid
riksdagen 1862—63, och 1874—TI var
han led. av Första K. Han var
landstingsman 1863—96 och landstingets
ordf. 1888—95. Från 1883 var han
fullmäktig i Jernkontoret och 1866—■
94 var han ordf, i direktionen för
Örebro läns hypoteksfören. — Gift
1855 med Hilda Carolina Helling. ■—
Litt.: S. Hegardt, ”Alkvettern”
(1946). H. U.
1. Sundius, Johannes (Johan)
Nikolaus, präst, f. 3 mars 1699 i
Hälsingborg, f 18 juni 1774 i Allerums
skn, Malmöh. län. Föräldrar:
kyrkoherden Johannes Magni S. och
Catharina Oelreich. — S. studerade vid
Lunds katedralskola och inskrevs
1716 som student vid Lunds univ.
Han prästvigdes 1724 för
tjänstgöring i Osby och kallades 1728 till
kyrkoherde i Allerum och Fleninge,
där han verkade till sin död. —
Under sin studietid synes S. ha kommit
i beröring med Andreas Rydelius. I
varje fall hörde han till en början till
den krets av präster, som sökte främja
en på samma gång ”manligt kärv
och personligt innerlig” fromhet.
Under detta skede hämtade han
inspiration ur skrifter av Luther, Arndt
och Scriver. Är 1747 betecknade för
S. ett religiöst genombrott av
herrn-hutisk prägel, närmast under
inflytande från Zinzendorfs ”Berlinische
Reden” (1738). Ett fortsatt studium
av herrnhutismens litteratur förde
honom allt närmare denna
fromhets-riktning. Hans hem blev ett centrum
för den herrnhutiska propagandan.
”Därifrån utgick en stilla ström av
herrnhutisk fromhet, påverkande ej
blott S:s egna församlingar utan hela
trakten däromkring” (Pleijel). —
Gift 1) 1729 med Catharina
Dryse-lius, f 1734; 2) 1738 med Cecilia
Blanxius. — Litt.: H. Pleijel,
”Herrn-hutismen i Sydsverige” (1925).
H. G-dh
2. Sundius, Nils Gustav, geolog,
f. 21 maj 1886 i Unnerstad,
Banke-kinds skn, Östergötl. län. Föräldrar:
trädgårdsdirektören vid Statens
järnvägar Carl Agathon Leonard S. och
Johanna Amalia Rydstrand. Sonsons
sonsons son till S. 1. ■— S. avlade
mogenhetsex. i Linköping 1904 och
blev vid Uppsala univ. fil. kand. 1907
samt vid Stockholms högskola fil. lic.
1911 och fil. dr 1915. Åren 1910—13
och 1914—17 var han assistent i
geologi och mineralogi vid Tekn.
högskolan och 1911—13 samt 1914—15
amanuens i mineralogi och petrografi
vid Stockholms högskola. Från 1915
var han docent i petrografi och
mineralogi vid univ. i Uppsala och 1916
—18 dessutom extra lärare i kemi vid
Ultuna lantbruksinst. Är 1918 blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
