Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Sundström, Frank - 2. Sundström-Cedercrantz, Mary - Sundvall, Carl Fredric - Sundvallson, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sundström- Cedercrantz
338
Sundvallson
spelade han med stor framgång vekt
lyriska eller ungdomligt
tempera-mentsfulla unga män. Till hans
roller av detta slag hörde t. ex. Richard
i Eugen O’Neills ”Ljuva ungdomstid”
och violinisten i Nordahl Griegs ”Vår
ära och vår makt”. Men han kunde
också göra små fina stilstudier som
Bällin i Aug. Blanches ”Hittebarnet”,
och bland hans roller inom den
klassiska repertoaren kan nämnas Orestes
i Euripides’ ”Ifigenia på Tauris”. S:s
tolkning av pojken i Emelyn Williams
”Nya skördar” betydde i viss mån en
utvidgning av skådespelarens register;
han gjorde av denna roll ett tärt
proletärgeni, som i förhållande till S:s
tidigare roller var en ovanligt reell
människa. Som studenten i
Strindbergs ”Spöksonaten” lyckades S. på
ett övertygande sätt skildra
utvecklingen ”från naiv omedvetenhet till
bitter insikt och anklagande trots”
(H. Grevenius). S:s sista roll på
Dramaten var Månen i Garcia Lorcas
”Blodsbröllop”, en roll där S. fick
fram förf:s vibrerande poesi på ett
utsökt sätt. S., som också gjorde ett
fåtal roller inom sv. film, bl. a. den
manliga huvudrollen i filmatiseringen
av Sally Salminens ”Katrina”, antog
1945 ett anbud från Hollywood, och
var sedan verksam där under några år.
Förutom titelrollen i en musikfilm om
Tjajkovskij har S. inte haft några
större uppgifter inom amerikansk
film. Han var 1949 verksam i
produktionsbolaget Kildin i Hollywood.
Han har även framträtt på
Broad-way i Irwin Shaws pjäs ”The
assas-sin” och i London som regissör och
skådespelare i Kafkas ”Processen”
samt i Stockholm 1951 i Anouilhs
”Så tuktas kärleken”. Är 1952
framträdde S. i Paris som
Strindbergsregis-sör, varvid han bl. a. satte upp
”Fröken Julie”. S. å. återvände S. till
Sverige där han framträtt på olika
scener. — Gift 1) 1937—47 med
skådespelerskan Märta Valborg
Ekström; 2) 1947 med Jacqueline
Charlotte Lankerstrim från Frankrike.
H. U.
2. Sundström-Cedercrantz, M
a-r y Hortense, målarinna, f. 30 dec.
1915 i Stockholm. Syster till S. 1.
—- S. gick på Otte Skölds målarskola
1930—33 och studerade 1933—34 i
Paris bl. a. en kortare tid för M.
Gromaire. Hon har utställt separat
i Stockholm 1940 och 1945. -—• S. har
utfört landskap, porträtt,
fönsterutsikter och blomsterstilleben. Det är
ett vekt och känsligt valörmåleri, som
arbetar med antydande,
stämnings-skapande form och diskret kolorit. —
Gift 1939 med jur. kand. Bror Otto
Conrad Cedercrantz. R. S.
Sundvall, Carl F r e d r i c,
arkitekt, f. 10 aug. 1754 i Karlskrona,
Carl Fredric Sundvall. Målning av C. U.
Wertmüller 1786.
f 24 aug. 1831 i Stockholm.
Föräldrar: justitiarien vid amiralitetet
Alexander Magnus S. och Johanna
Adelcrantz. ■—■ S. bestämdes för
offi-cersbanan och antogs 1767 som
kadett i Karlskrona men hindrades av
ekonomiska skäl att fullfölja sin
utbildning där. Är 1770 kom han i
stället till Stockholm, där hans
morbroder, arkitekten Carl Fredric
Adelcrantz, tog sig an hans utbildning i
byggnadsfacket. Är 1772 blev S.
volontär vid fortifikationen, där han
1776 blev konduktör, 1784
sekond-löjtnant och 1787 erhöll löjtnants lön.
Studierna för morbrodern
kompletterades med vistelse i Paris 1783—88.
Vid hemkomsten blev han led. av
Konstakad. och erhöll statsunderstöd
för en ny studieresa, denna gång till
Rom, där han vistades 1788—91.
Följ, år utnämndes han till
hovintendent. Han valdes 1824 till v.
preses i Konstakad. och direktör för
arkitekturskolan där samt upptogs 1817
till led. av Vet. akad. ■— Efter
hemkomsten 1791 gjorde S. sig snabbt
känd som en skicklig arkitekt och
myndig förespråkare för nya stilideal
i hemlandet. I medveten opposition
till den gustavianska tidens dekorativa
nyantik hävdade han klarare än
någon av sina samtida klassicistiska ideal.
Kärnan var kravet på den
arkitektoniska helhetskompositionens
genomtänkta proportionering — gärna med
betoning av de horisontala linjerna i
byggnaden -—■ och på framarbetandet
av den individuella
byggnadsuppgif-tens funktionella och ideella karaktär.
Dessutom pläderade han för ett
återhållsamt utnyttjande av stilhistoriska
motiv. Sina förebilder sökte S. gärna
i renässansens och barockens Rom
och i 1600-talsklassicismens
Frankrike. Detta återspeglas i hans
produktion huvudsakligen i fönsterramar och
kolonnportaler, vilka i ren och sträng
linjeverkan liva den mycket ytmässigt
givna fasaden. I denna anda har S.
uppgjort ritningar till ett antal
offentliga byggnader ss. gymnasierna i
Norrköping (1797) och Kalmar
(1801), rådhusen i Gamlekarleby
(1806) och Växjö (1812) samt
främst huvudverket,
universitetsbiblioteket i Uppsala (fr. o. m. 1819). I
den sistn. lyckas arkitekten med
skickligt bruk av mezzaninvåningar ge den
mäktiga, fem våningar höga fasaden
en lugn och vilande karaktär. Sedan
S. kommit i opposition till
uppdragsgivarna fullföljdes dock byggnaden
på ett sätt, som inte helt svarade mot
hans intentioner. -—■ S. har vidare
uppgjort ritningar till kyrkorna i
Marstrand och Laholm (1805), till
Maria kyrkas nya torn i Stockholm,
till slotten Stjärnsund i Närke (1801)
och Skottorp i Halland (1816—28),
till orangerilängor på Ulriksdal samt
till Ennesska huset i Gävle (1803).
Mycket klart framträda hans
stilsträvanden ytterligare i icke realiserade
förslag till sjukhus (1815) och till
kyrka på Skeppsholmen (1822). Han
har även skapat inredningar, bland
vilka märkas en salong på
Drottningholm, dekorationer till gamla
Dramatiska teatern (Arsenalen) samt
interiörerna på Skottorp; de sistnämnda
äro ännu bevarade och höra till de
bästa proven på empire-skedets
stilistiska ideal. Bland smärre arbeten må
nämnas ritningar till begravnings- och
kröningsdekorationer, till gravvårdar
och predikstolar samt till det gamla
altaret i Strängnäs domkyrka. -— Sitt
konstnärliga program har S. framlagt
i skriften ”Om nyttan af den antika
stilen i byggnadskonsten” (Vet.
akad:s handl. 1821). — Ogift. —
Litt.: biografi i Vet. akad:s handl.
1831; E. Aréen, ”Gustavianska
konst-närsbrev” (1916). M. L-n
Sundvallson, Johan Olof,
tidningsman, politiker, f. 25 febr. 1817
i Sundborns skn, Kopparb. län, f 12
juli 1874 i Skepptuna skn,
Stockholms län. Föräldrar:
kronolänsman-nen Johan S. och Catharina Sophia
Holm. — Efter att ha genomgått Falu
skola och Västerås gymnasium blev S.
1839 student i Uppsala, där han
under några år studerade humaniora. I
mitten av 1840-talet började han
medarbeta i tidn. Upsala, vilken han
1851 inköpte jämte tryckeri och
bokhandel. Ären 1851—72 var han tidn:s
red. Från 1867 ägde han godset Vasa
i Skepptuna skn. Vid riksdagarna
1859—60, 1862—63 och 1865—66
representerade han Uppsala stad i
borgarståndet. — S. var en av de få
inom borgarståndet, som 1865 röstade
mot representationsreformen, vilken
han befarade skola befrämja
jordägare- och ämbetsmannaintresset på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
