Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Svanberg, Jöns - 2. Svanberg, Lars - 3. Svanberg, Adolf - 1. Svanberg, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svanberg
346
Svanberg
började simövningar i Uppsala 1788,
och 1796 bildade han Upsala
sim-sällskap, som är den äldsta
sammanslutningen i världen för simning och
har haft ett ofantligt inflytande för
simkonstens utbredning i vårt land.
Från 1811 var S. sällskapets
ständige direktor och promotor. — S. var
något av ett original. Han var bl. a.
känd för sin kvickhet, som inte väjde
för grovheter. — Gift 1803 med
Margareta Elisabet Merckell. — Litt.:
biografi i Vet. akad:s handl. 1850
(tr. 1851). G. R-r, S. L.
2. Svanberg, Lars Fredrik,
kemist, f. 13 maj 1805 i Stockholm, f
16 juli 1878 i Uppsala. Son till S. 1.
— Efter enskild undervisning blev S.
1819 student vid Uppsala univ., där
han läste fysik, kemi och mineralogi
m. m. i tolv år men ej avlade examen.
Han studerade som e. o. elev vid
Bergsskolan i Falun 1832—33, erhöll
sistn. år inseendet över
järntillverkningarna för flottans räkning, blev i
samband därmed löjtnant vid Flottans
mekaniska kår och bosatte sig i
Stockholm. År 1840 lämnade han sin
befattning och fick då kaptens namn.
S., som redan 1830 hade haft
förbindelse med Berzelius, arbetade
1833—35 på hans laboratorium och
kom efter hand i ett nära och
förtroendefullt förhållande till honom.
År 1838 utsågs han till analytisk
kemist hos Brukssocieteten och 1839
till lärare i fysik och kemi vid
Krigsskolan på Karlberg. Han hade 1848—
51 Vet. akad:s uppdrag att författa
de kemiska årsberättelserna, och 1850
—52 var han, från sistn. år med
prof:s titel, Vet. akad:s kemist. S.
förordnades 1852 att förestå den
nyinrättade professuren i allmän
teoretisk kemi vid Uppsala univ., och 1853
—74 var han dess innehavare samt
läsåret 1862—63 även univ:s rektor.
Av hans verksamhet i övrigt märkes,
att han 1838 anmodades av
Bankofullmäktige att kontrollundersöka
silverhalten i rikets mynt, 1839 blev led.
av kommittén för granskning av
reglemente för artilleripjäsers och
projektilers besiktning, 1843 fick
Jern-kontorets uppdrag att (under resor
i bergslagerna) sammanbringa
metallurgiska samlingar såväl till
Jernkon-toret som till bergsskolorna i Falun
och Filipstad, 1846 blev led. av
kommittén för utrönande bl. a. av det då
nyligen uppfunna bomullskrutets
användbarhet för krigsbruk, varöver han
utförde omfattande kemiska
undersökningar, och 1850 insattes i
administrationen för åstadkommande av
gasbelysning på Stockholms gator. S.
blev fil. hedersdr i Giessen
(Tyskland) 1841 och invaldes i flera lärda
samfund, bl. a. 1839 i Vet. akad., där
han var preses 1848—49, och 1848 i
Lars Svanberg. Målning (detalj) av
J. Rosenbrock.
Lantbruksakad. Han skänkte sitt stora
bibi, till kemiska institutionen i
Uppsala och sin mineralsamling till
Göteborgs mus. Efter honom har mineralet
svanbergit fått sitt namn. -— Av
Berzelius hade S. strax före hans död
(1848) fått övertaga två stora
uppgifter: att författa Vet. akad:s
ovannämnda, kritiskt sovrande och
bedömande årsberättelser rörande kemisk
forskning och att upprycka den
kemiska undervisningen. I föregångarens
förnämliga anda utgav han (1849—
51) årsberättelser om framstegen i
kemi 1847—49; de nedlades därefter,
då han ville övergå till enbart den
andra uppgiften. Under 1800-talets
första hälft hade kemin nästan helt
legat nere i Uppsala, och S. blev nu
en drivande kraft vid
kemiprofessurens tredelning (1852) och framför
allt vid beslutet om och uppförandet
av en för sin tid storartad
laboratoriebyggnad (i Carolinaparken; färdig
1859) ej blott för kemi utan även
för fysik, fysiologi och geologi. Han
hade tidigare ägnat stort intresse åt
undervisningsfrågor och i flera
skrifter (1847, 1849, 1851) hävdat
naturvetenskapens och särskilt kemins krav
på ökat beaktande vid skolor och
univ. -—■ Bland S:s över åttio skrifter
märkas arbeten främst inom olika
kemiska områden ss. mineralkemi,
organisk kemi och agrikulturkemi (bl. a.
”Om koksaltets användande i
landt-hushållningen”, 1849) samt inom
metallurgi (bl. a. om sv. sjö- och
myrmalmer, 1839). Hans viktigaste
undersökningar gällde bestämning av
atomvikten för kväve, järn,
kvicksilver, magnesium (talkjord) och
mo-lybden; i avh. ”Om några
molybden-föreningar samt om denne metalls
atomvigt” (1848, tills, med H. Struve)
påvisar han bl. a., att molybdensyra
är ett känsligt reagens på fosforsyra
(molybdenmetoden). — S. var från
1853 ledare för och promotor i det av
fadern bildade Upsala simsällskap. —
Gift 1) 1836 med Augusta Roth, f
1858; 2) 1859 med friherrinnan
Fredrika Augusta Stjernstedt. — Litt.:
biografi av H. G. Söderbaum i Vet.
akad:s levnadsteckn. (5, 1915—20).
S. L.
3. Svanberg, Adolf Ferdinand,
matematiker, fysiker, f. 23 okt. 1806 i
Stockholm, f 27 sept. 1857 därstädes.
Bror till S. 2. •— S. inskrevs 1819 som
student vid Uppsala univ. och blev
där fil. kand. 1826, fil. mag. 1827 och
docent i matematik 1828. Han
uppehöll, likaledes i Uppsala, professuren
i matematik ht 1832 och vt 1833 samt
blev lärare i matematik och mekanik
vid Högre artilleriläroverket på
Ma-rieberg i Stockholm 1835. Är 1841
utnämndes han till prof, i fysik och
mekanik vid Uppsala univ. På grund
av ett slaganfall 1854 begärde han
tjänstledighet följ, år, och 1856
flyttade han till Stockholm. S. företog
studieresor bl. a. till Tyskland,
Frankrike, Italien och England. Han blev
1831 led. av Vet. akad., vars
Fer-nerska pris han erhöll tre gånger, och
han invaldes även i andra in- och
utländska lärda samfund. — S. har
kallats utmärkt både som matematiker
och som fysiker, ”dock kanske mest
i det förra hänseendet” (E. Edlund).
Hans matematiska arbeten behandla
ytors krökning, interpolation,
periodiska serier, integration m. m., och
även i sina fysikaliska arbeten
använder han gärna matematiska
metoder. Av hans undersökningar inom
fysiken märkas ”Om fluiders rörelse”
(1839) och främst avh. ”Expériences
sur le pouvoir thermo-électrique du
bismuth et de 1’antimoine cristallisés”
(1851). S. uppfann 1851 bolometern,
ett instrument för mätning av små
temperaturdifferenser; den har senare
förbättrats av andra. — Skicklig,
noggrann och nitisk blev S. en uppskattad
lärare. Som människa var han
anspråkslös och välvillig. ■—■ Gift 1843
med Charlotta (Lotten) Maria Anna
Ihre. — Litt.: biografi av E. Edlund
i Vet. akad:s lefnadsteckn. (1, 1869
—73). S. L.
1. Svanberg, Gustaf, astronom,
f. 22 jan. 1802 på Anneberg i
Botil-säters skn, Värml. län, f 21 nov. 1882
i Uppsala. Föräldrar: bruksägaren
Pehr S. och Helena Maria Odén. —•
S. inskrevs 1819 som student vid
Uppsala univ., där han till en början
studerade klassiska och orientaliska
språk. Då han ej lyckades erhålla
docentur i latin, övergick han till
studiet av naturvetenskaperna, främst
matematik och astronomi. Han blev
fil. kand. 1824 och fil. mag. s. å.
samt förordnades till docent i
astronomi 1825, blev tf. observatör s. å., obt-t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
