Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svarte Skåning, Åke Jönsson - 1. Svartengren, Petter - 2. Svartengren, Jakob - 3. Svartengren, Yngve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svartengren
354
Svartengren
tydligt, att han snart nog kom i gott
samförstånd med den segrande
parter. i 1457 års omvälvning i Sverige.
Följ, år uppträdde han i den nye sv.
konungens Kristian I:s omgivning,
då han var en av beseglarna av
dennes privilegiebrev för hanseaterna,
och fungerade under följ, år som en
av dennes förtroendemän. Han blev
hövitsman på Axvalls slott, och som
sådan ålades det honom bl. a. att
hålla ting med skattebönderna i
Gudhems härad i Västergötland. Han
synes ha varit en bondeplågare. Är 1467
var han med bland de herrar, som
inbjödo Karl Knutsson att — för
tredje gången -—• taga Sveriges krona
i besittning och redan följ, år var
han ett av kung Karls fyra ombud vid
förhandlingsmötet med danskarna i
Halmstad. I början av 1471
återfinnes han sedermera i kretsen kring
Sten Sture d. ä. Hans politiska
ståndpunkt under dennes regeringstid har
väl närmast företett frändskap med
den koncilianta, unionsvänliga
riktning, som företräddes av prelaterna
med ärkebiskop Jakob Ulvsson i
spetsen. I de kritiska uppgörelsetider, som
kulminerade i slaget på Brunkeberg i
okt. 1471, är det karakteristiskt tyst
om hans person. Efter segern
framträdde han som en av rådsherrarna
vid riksföreståndarens och ärkebiskop
Jakobs sida. Särskilt fann man
användning för honom under
unions-förhandlingarna. Är 1476 var han en
av de emissarier på den sv. sidan, som
lovade att arbeta för Kristian I:s
antagande till sv. konung och som för
detta syftes vinnande torde ha
påverkat den danske konungen att
utfärda en försäkran till det sv. folket.
Även på 1480-talet deltog han i de
unionella samarbetsförsöken.
Sannolikt har han fungerat som
förbindelseman mellan den sv. riksföreståndaren
och hans motståndare i Danmark.
Som sv. godsherre var han närmast
bunden till Södermanland. Under
Kristian I:s tid som sv. konung blev
han lagman i detta landskap; 1476
fick han Skyllinge (nu Sköldinge) skn
i förläning av Sten Sture d. ä. Någon
skarpt markerad politisk personlighet
var S. av allt att döma icke. Hans
politiska inriktning torde ha varit den
bland hans ståndsbröder länge
traditionella; kanske har den även rönt
påverkan av hans danska
fädernehär-stamning och släktskap på mödernet
med ätten Natt och Dag. — Gift 1)
1445 med Mechtild Clausdotter
(Flata); 2) 1468 med Brita Gregersdotter
(Lillie). — Litt.: C. G. Styffe,
”Bidrag till Skandinaviens historia” (bd
3—4, 1870—75). Kj. K.
1. Svartengren, Petter, bonde,
riksdagsman, f. 15 okt. 1770 i
Holme-dals skn, Värml. län, f 14 maj 1841
därstädes. Föräldrar:
kronolänsman-nen och likvidationskommissarien
Olof S. och Maria Wermelin. — Då
S. blott var åtta år gammal, omkom
hans fader genom drunkning,
varefter S. uppfostrades hos en släkting,
som var präst i Högsäter i Dalsland.
S. blev sedermera skrivare på ett
häradshövdingekontor och därefter
bruksinspektör vid Edsvalla bruk i
Nors skn i Värmland samt övertog
slutligen fädernegården Sållom i
Hol-medals skn. Han förvärvade
omfattande kunskaper i skilda ämnen; bl. a.
behärskade han flera utländska språk.
Särskilt studerade han de franska
upplysningsfilosoferna och kom under
deras påverkan att omfatta radikala
åsikter i politiken. Dessa kommo till
uttryck, då S. av allmogen i
Nordmarks härad valdes till led. av
bondeståndet vid grundlagsriksdagen 1809.
Han kom genast i konflikt med sekr.
i ståndet, vilken han beskyllde för att
vilja utöva otillbörligt tryck på
förhandlingarna, särskilt då det gällde
att få fram ett enhälligt beslut om
avsättning av Gustav IV Adolf. S:s
beteende misshagade emellertid
flertalet bland ståndsbröderna, vilka på
förslag av den blivande
bondehövdingen Anders Danielsson med 102
röster mot 35 utvoterade S. ur
ståndet. Efter ett manligt försvarstal
återvände S. till hemorten, där han
fortsatte som politisk fribytare och knöt
föibindelser även med norska kretsar.
Då Karl XIV Johan kort efter sin
tronbestigning färdades över gränsen
mellan sina länder, möttes han där av
S., som i spetsen för en ryttartrupp
på franska framförde ortens önskemål
om friare förbindelser mellan Sverige
och Norge, vilket också beviljades. —
Gift 1803 med Magdalena Atterberg.
S. Sw.
2. Svartengren, Jan Jakob,
pedagog, f. 7 jan. 1809 i Holmedals
Jakob Svartengren. Blyertsteckning av
L. J. Siktberg.
skn, Värml. län, f 30 nov. 1863 på
Ärna i Gamla Uppsala. Son till S. 1.
•—■ S. blev student i Uppsala 1828
och fil. mag. där 1836. Från 1837 var
han lärare vid Uppsala
privatgymnasium (Lyceum), från 1854 till sin
död rektor, varunder han skaffade
sig rykte som skicklig pedagog. Av
hälsoskäl inköpte han och bosatte sig
1859 på egendomen Ärna i Gamla
Uppsala, där han öppnade en
internatskola, den första s. k.
studentfabriken. Skolan mottog i stor utsträckning
svårfostrade ynglingar, oftast av
högborgerlig eller adlig familj, som fallit
igenom i andra skolor. I en ytterst
spartansk miljö och under hårdhänt
tuktan lyckades S. oftast bibringa sina
elever nödiga kunskaper, främst tack
vare sin stimulerande och klara
framställning. Trots sin stränghet
uppskattades han av eleverna för rättvisa
och humor. S. var ”originel utan att
vara ett original” (Sundblad),
använde ett skäligen mustigt språk,
vårdslösade sin personliga hygien och
visste att ta väl betalt. Sin
undervisning skötte han stundom liggande på
en soffa med ryggen åt skolklassen.
Han förde ett gästfritt hus, och hans
hem var ett eftersökt mål för många
uppsalalärde. —■ S. publicerade en
samling dikter ”Skålar på Ärna”
(1841) samt utgav ett par läroböcker
i geografi och historia, varjämte han
översatte E. M. Arndts ”Skildringar
ur svenska historien under Gustaf III
och Gustaf IV Adolf” (1840). —
Gift 1841 med Eugenia Rost. —Litt.:
J. Sundblad, ”Upsalalif” (1884).
T. M. (Abg)
3. Svartengren, Y n g v e Adolf,
tidningsman, f. 13 nov. 1859 i
Blomskogs skn, Värml. län, f 18 juli 1918
i Lovö skn, Stockholms län.
Föräldrar: komministern Anders Adolf S.
och Lovisa Kristina Eggertz. Brorson
till S. 2. — Efter mogenhetsex. i
Karlstad 1880 bedrev S. studier vid
Uppsala univ. 1881—86, varefter han
inträdde å tidningsmannabanan. Han
var chefred, för Karlstads-Tidn.
1886—90, grundade sistn. år
Up-sala Nya Tidn., vars ansvarige utgivare
och red. han var till 1897, var politisk
medarb. i Östergötlands Dagblad 1897
1901 och i Malmö Tidn. 1901—02
samt chefred, för denna tidn. 1902—
03. Ären 1903—09 var han bosatt i
Stockholm, där han till en början
författade korrespondensartiklar till
landsortspressen och därefter
medarbetade i Sv. Dagbladet 1905 och
Stockholms Dagblad 1906—09; 1909
■—17 var han red. för
Östgöta-Cor-respondenten i Linköping. —- S., som
under sina studieår i Uppsala var
medl. av fören. Verdandi, deltog med
iver i rösträttsrörelsen och var ombud
vid båda de s. k. folkriksdagarna 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
