Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedman, Gustaf - Svedmark, Eugène - Sven, biskop - Sven Elofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svedmark
378
Sven Elofsson
Gustaf Svedman.
1908—41 och var dess ordf. 1931—
38. Han var landstingsman 1926—38,
led. av Andra K. 1925—48 och
statsrevisor 1945—47. Han tillhörde
bankoutskottet 1937—48 (suppleant
1929—36, v. ordf. 1943—47) med
undantag för 1942, då han tillhörde
konstitutionsutskottet. — S. har sedan
början av sin offentliga bana tillhört
högerpartiet och utmärkte sig i
tidigare år, t. ex. under unionskrisen
1905, för stor aggressivitet. Hans
gedigna humanistiska bildning har
senare avsatt en påfallande skepticism,
som i fören. med en godmodig humor
präglar de i vida kretsar bemärkta
kåserier, signerade Svix, som han
publicerat i sin tidn. (utgivna i
bokform 1947). Är 1948 utgav han den
samtidskritiska skriften ”Folkanda
och framtid”. Inom Gotlands
höger-förb. var S. länge den ledande kraften
och beklädde 1931—47 ordf.-posten.
Han var v. ordf, i styr, för Gotlands
turistfören. 1911—45. —■ Gift 1904
med Alice Maria Sandström. S. Sw.
Svedmark, Leonard (Lennart)
Eugène, geolog, f. 7 aug. 1847 i
Eugène Svedmark.
Borås, f 29 jan. 1922 i Stockholm.
Föräldrar: regementsläkaren Johan S.
och Gustafva Georgina Catharina
Bolin. ■—■ S. avlade mogenhetsex. i Skara
1866 och blev i Uppsala fil. kand.
1873 samt fil. dr 1875. Han var
docent i mineralogi och geologi vid
Uppsala univ. 1876—80 och tf. prof,
i dessa ämnen flera terminer 1877—
80. Är 1877 knöts han till Sveriges
geologiska undersökning som bitr,
geolog, och 1881—1908 var han
geolog där. — De flesta av S:s talrika
vetenskapliga skrifter återfinnas i
Sveriges geologiska undersöknings
skriftserier och Geologiska fören :s
för-handl. Han var en av de första sv.
forskare, som vid studiet av
bergarterna använde de mikroskopiska
undersökningsmetoderna. Han betjänade
sig av dessa redan i Uppsala för sin
drsavh. 1875 (”Bidrag till
kännedomen om Vestgötabergens trapp”), och
han utbildade sig vidare dels 1875—■
76 hos prof. F. Zirkel i Leipzig, dels
1877 hos prof. H. Rosenbusch i
Strassburg. Som tjänsteman vid
Sveriges geologiska undersökning utgav
S. elva geologiska kartblad (1883—
1913). Han fungerade ett flertal år
även som verkets specielle
mikro-skopiker. Mycket verksam inom
Geologiska fören. var han bl. a. sekr.
och red. för dess förhandi. 1884—
1903 samt ordf. 1904. Sedan ett
spörsmål om systematiska
undersökningar av jordskalv i Sverige blivit
aktuellt 1887 inom Geologiska fören.,
publicerade S. en hel serie
”Meddelanden om jordstötar i Sverige” (1
—6, 1889—1902), vartill kommer
”Jordskalf i Sverige 1904—1906”
(1908). Av hans övriga arbeten böra
särskilt nämnas ”Gabbron på
Råd-mansö” (1885), ”Orografiska studier
inom Roslagen” (1887), ”Om
uralit-porfyrn och hälleflintan vid Vaksala”
(1888) och ”Orsa Finmarks geologi”
(1895). Ären 1909—17 utgav han
Sten och cement, sv. tidskr. för
praktisk geologi. ■— Genom flitigt
mikro-skoperande överansträngde S. sina
ögon och sin sista tid var han nästan
blind. — Gift 1881 med Sigrid Sofia
Lindman. ■— Litt.: biografi av E.
Erd-mann i Geol. fören:s förhandi. 1922.
N. Zn
Sven, biskop i Skara 1436—49. —
S. tillhörde ej någon av rikets mera
kända ätter, och man är ej säker på
hans härstamning. I den rimmade
krönikan om biskoparna i Skara har
han tillnamnet Grotte och uppges
vara född i Östergötland. Hans
äm-betstid som biskop inföll under en
även för Sveriges prelater synnerligen
betydelsefull brytningstid, då det
gällde att värna kyrkans särställning och
frihet både uppåt — mot
kungamak
ten ■—■ och nedåt — mot allmogen. S.
synes härvid, utan att göra någon
mera personligt präglad insats, i stort
sett ha följt de riktlinjer, som
utstakades av den sv. kyrkans dåtida ledare
under detta skede, främst
ärkebiskop Nicolaus Ragvaldi. Hans
egentliga politiska debut ägde troligen rum
i början av året 1436, då han på ett
möte i Stockholm tillvaratog sin
kyrkas intressen mot allmogens krav; det
var ungefär samtidigt med att
Engelbrekt och Karl Knutsson valdes till
rikshövitsmän i Sverige. Som
kyrkomän deltog S. sedermera i kyrkliga
sammankomster i riksmötena i
Söderköping 1436 och 1441. I början av
1437 omnämnes han ss. av marsken
Karl Knutsson och riksens råd
förordnad hövitsman i Skara. Är 1441
var S. en av deltagarna från sv. sida
i ett möte i Lödöse, som resulterade i
en sv.-norsk freds- och
vänskapstrak-tat, som omedelbart visserligen blev
av ringa praktisk betydelse men som
i viss mån föregrep Karl Knutssons
norska politik 1449. Även under
konung Kristofers regering i Sverige
(1441—48) var S. verksam i allm.
värv. Mot slutet av sin biskopstid
råkade han i osämja med sitt
domkapitel. ■— Litt.: Kj. Kumlien, ”Karl
Knutssons politiska verksamhet 1434
—48” (1933) och Y. Brilioth, ”Den
senare medeltiden 1274—1521” (Sv.
kyrkans historia II, 1941). Kj. K.
Sven Elofsson, ämbetsman,
historieskrivare, f omkr. 1600. — S.
som på äldre dagar vid flera tillfällen
dokumenterade en mycket god
språkkunskap och en fin bildning, har
säkerligen i unga år bedrivit
univ.-stu-dier, men härom är intet närmare
känt. Som flera andra lågättade
tjänstemän under Vasatiden gjorde
han sin karriär inom det k. kansliet.
Där var han anställd redan 1556 och
förskaffade sig genom plikttrogen
tjänst Gustav Vasas stora bevågenhet.
Eriks trontillträde medförde ingen
förändring i det goda förhållandet
mellan S. och kungamakten. Särskilt
utnyttjades han av konungen i
diplomatiska uppdrag, ofta av grannlaga
karaktär. Hösten 1563 sände Erik
honom sålunda till konung Sigismund
August av Polen för att inleda
fredsunderhandlingar med polackerna. På
resan blev han emellertid gripen av
Gotthard Kettler, hertig av Kurland,
vilken höll honom fången i tre år på
sitt slott Bauske. Då S. frigivits 1567
och återvänt till Sverige, var han
sommaren s. å. sekr. i den regering, som
under konungens sinnesförvirring
styrde landet. På hösten övervar han det
egendomliga mötet mellan Erik och
Johan på Svartsjö, varvid han kunde
framföra både brev och muntliga
budskap till den senare från Polen. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
