Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svennung, Josef - Sveno Benedicti Elfdalius, superintendent, se Camoenius, bd 2 s. 5 - Sveno Jacobi - Svenonius, Enewaldus - 1. Svenonius, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveno Benedicti Elfdalius
382
Svenonius
fackförf. Hans drsavh. ”Orosiana”
innehåller språkliga studier till den
kristne historikern Orosius. Sedan S.
under en utrikes studieresa
upptäckt en förut obekant bok av
Palla-dius’ verk om lantbruket, har han
såväl utgivit denna (1926) som gjort
den till föremål för språkliga
undersökningar. Hans viktigaste arbete torde
vara ”Untersuchungen zu Palladius
und zur lateinischen Fach- und
Volks-sprache” (1935). Bland hans många
övriga skrifter märkas ”Wortstudien
zu den spätlateinischen
Oribasiusre-zensionen” (1933), ”Kleine Beiträge
zur lateinischen Lautlehre” (1936),
”Compositiones Lucenses” (1941),
”Catulls Bildersprache” (1945). S.
har även publicerat flera värdefulla
skrifter rörande Smålands
kulturhistoria. —- Gift 1) 1923—45 med fil.
mag. Margit Molander; 2) 1945 med
praktiserande läkaren Blenda Wird.
S. B-n
Sveno Benedicti Elfdalius,
superintendent, se Camoenius, bd 2 s. 5.
Sveno Jacobi (Sven Jakobsson),
biskop, f. omkr. 1480, f sannolikt i
aug. 1554. ■—• S. var västgöte från
Flundre härad och av en släkt, som
möjligen tillhörde lågfrälset. Han gick
i Skara domskola, blev kanik i Skara,
inskrevs 1508 som student i Rostock
och studerade även i Louvain, där
han sannolikt blev magister.
Hemkommen blev S. föreståndare för
Skara domskola. Han var medl. av
den andliga nämnd, som den 8 nov.
1520 under Kristian II :s påtryckning
utfärdade kättardomen över Sten
Sture d. y:s parti. Han slöt sig tidigt till
Gustav Vasa, inträdde i dennes kansli
1523 och var 1524 och 1526—27
kansler. När konungen 1528 avsatte
domprosten i Skara, utnämnde han S.
till dennes efterträdare och gav
honom en viss kontrollerande myndighet
gentemot biskop Magnus Haraldsson
i Skara. Vid västgötaupproret 1529
stod S. i opposition mot sin biskop
troget vid konungens sida. Efter
upprorets kuvande utnämndes S. 1530 till
biskop i Skara och inträdde i rådet,
där han var den siste katolske
biskopen. Han avgav en skriftlig
förklaring om sin lydnad mot påven och sin
önskan om, att hans utnämning till
biskop skulle bekräftas av denne.— S.
var den främste företrädaren i
Sverige för den reformistiska
katolicismens medelväg, som innebar en
humanistiskt renad biblisk förkunnelse i
förening med bevarad kyrklig enhet.
Han godtog konungens ökade
ingripande i kyrklig ekonomi och
administration. I reaktion mot protestantiska
ytterlighetselement stödde Gustav
Vasa 1533—36 S. och gav honom rätt
att själv tillsätta Skara domkapitels
kaniker. I samband med konungens
återgång till reformationspolitiken
försvagades från 1537 S:s ställning.
Han bekräftade dock Uppsala
kyrkomötes 1539 antagna, relativt
moderata kultordning och bevarade
därigenom konungens gunst. År 1540 blev
S. med titeln v. kansler medl. i
rege-mentsrådet i Västergötland, som
verkade genom landstingssammanträden
och domslut, över vilka S. efterlämnat
utmärkta protokoll, vilka ge konkreta
tidsbilder. År 1543 ställde konungen
en nitisk lutheran, magister Erik
Hjort, vid S:s sida som kontrollant,
och följ, år fick Hjort helt övertaga
stiftsstyrelsen med S. som domprost.
När Hjort 1545 avled, övertog S.
under vakansen (till 1547) stiftets
ledning men sågs med misstro av
konungen. Vid Georg Normans
visita-tion s. å. hävdade S. mot denne
katolsk kyrkorättslig praxis. — S. var
skolad i den samtida humanismens
latin och skildrade i latinska poem
olyckor, som drabbat Skara stad och
Värnhems kloster samt besjöng i
patriotisk anda Sturarnas fejder med
danskarna. Troligen studerade han
tidigt Erasmus, vars viktigaste arbeten
vid hans död funnos i hans bibi.
Hans omfattande brevsamling
(bevarad i Riksarkivet) vittnar om hans
stora anseende i kyrkliga kretsar och
utgör en viktig historisk källa. —
Litt.: F. Ödberg, ”Om magister S. J.”
(Västergötlands fornminnesfören:s
tidskr. 1897); Hj. Holmquist,
”Reformationstidevarvet 1521—1611” (i
”Sv. kyrkans historia”, 3:1, 1933).
O. H.
Svenonius, Eneivaldus,
teolog, universitetslärare, f. 24 dec. 1617
på Brogård i Annerstads skn, Kronob.
län, f 17 april 1688 i Åbo. Föräldrar:
järnhandlaren Sven Enevaldsson och
Ingrid Nilsdotter. — S. gick i skola i
E. Svenonius. Målning (detalj) av okänd
konstnär 1687 (Universitetsbiblioteket,
Lund).
Kalmar och Växjö, varifrån han 1640
följde lektor Michael Wexionius till
Åbo, där denne utnämnts till prof,
vid den nygrundade akademien. S.
inskrevs s. å. och studerade där till
1645. Då han ej erhöll en tjänst, som
han sistn. år sökte vid akademien,
begav han sig till Uppsala och studerade
däi vt 1646 men blev magister i Åbo
följ. år. Efter promotionen blev S.
informator för biskop Rothovius’ son
och vistades därefter 1648—50 i
Uppsala, där han höll kollegier i
vältalighet, fysik, metafysik och logik,
disputerade flitigt och även skall ha verkat
som filosofie adjunkt. Åren 1651—54
vistades S. i Tyskland, där han
studerade bl. a. i Wittenberg. Sistn. år blev
han prästvigd samt prof, i vältalighet
i Äbo. Är 1660 erhöll han fullmakt
som tredje teol. prof, i Åbo och blev
följ, år teol. dr på avh. ”De spiritu
sancto” samt 1664 förste teol. prof.
På riksdagen sistn. år valdes han en7
hälligt av prästeståndet till biskop i
Viborg men undanbad sig ämbetet
och stannade på Per Brahes
uppmaning i Äbo. År 1687 utnämndes han
till biskop i Lund men hann ej
tillträda befattningen före sin död. S.
var kyrkoherde i Lundo skn i Finland
från 1661 samt domkyrkoför:s
kyrkoherde och domprost i Äbo från 1666.
Från 1658 var han medl. av
domkapitlet. — I Wittenberg rönte S.
starkt intryck särskilt av den
renlä-rige och stridbare Abrahamus
Calo-vius. På sin studieresa besökte han
inte mindre än 22 univ. Han var
också en synnerligen månglärd man
på teologiens och filosofiens områden
och den mest typiske repr. för
1600-talets lutherska renlärighet i Åbo. I
sitt 1658—62 publicerade verk
”Gymnasium capiendæ rationis humanæ”
betonade han den filosofiska
vetenskapens betydelse för teologien. S:s
produktion består i övrigt dels av
arbeten rörande den lutherska
ortodoxien ss. ”Synopsis theologiæ” (1662
—64), en allmän framställning av
den lutherska dogmatiken, dels av
polemik i teologiska frågor ss. ”Babylon
magna ruens” (1—3, 1655—70) mot
påvedömet, ”Artificium Delilæ
mys-ticum” (1671—73) mot kalvinismen
och ”Index et Judex syncretismorum”
(1674—75) mot synkretismen. —■
Gift 1655 med Susanna Gyldenstolpe.
E. B-k
1. Svenonius, Fredrik Vilhelm,
geolog, lappmarksforskare, f. 25 april
1852 på Karlslund, Luleå
Gammelstad, Nederluleå skn, Norrb. län, f 5
mars 1928 i Uppsala. Föräldrar:
ekonomidirektören, f. d. förvaltaren
vid Gällivareverken Carl Wilhelm S.
och Brita Johanna Sundström. — S.
avlade mogenhetsex. i Luleå 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
