Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderwall, Knut - Södling, Carl Erik - Södrens skald, pseud. för Persson, Christoffer, bd 6 s. 65 - Söhrling, Wilhelmina - Sölfverberg, Sven - Sölscher, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Södling
442
Sölscher
ket. Han begränsade sig till studiet av
den sv. språkhistorien men var i
gengäld en desto kunnigare och
allsidigare kännare därav. Det mest betydande
arbetet i hans äldre produktion är
”Hufvudepokerna af svenska språkets
utbildning” (1870), av Sv. akad.
1868 belönat med dess mindre pris.
Det är vår första något så när
allsidiga språkhistoria och för sin tid ett
utmärkt arbete. De syntaktiska
partierna äro alltjämt av värde. Hans
äldre undersökningar äro i övrigt
främst ägnade fornsv. formlära,
syntax och textkritik. Bland dem märkas
särskilt ”Om verbets rektion i
forn-svenskan”, drsavh. 1865, ”Några
anmärkningar öfver de svenska
kasusformerna” (1866) och ”Studier öfver
Konungastyrelsen” (1880). — Sin
största och för eftervärlden
betydelsefullaste insats gjorde S. emellertid
som lexikograf. Hans främsta verk är
”Ordbok öfver svenska
medeltidsspråket” (1—2, 1884—1918). Den ger en
fullständig förteckning över
ordförrådet i de fornsv. skrifter, som då voro
utgivna i tryck. Analysen av ordens
olika användningar drives långt och
belägges med ett stort antal
språkprov, större än i någon annan ordbok
över ett germanskt fornspråk. S.
påbörjade också ett supplement över
ordförrådet i skrifter, som senare
tryckts. Därav hann han emellertid
icke själv utgiva något, men arbetet
har fortsatts av i tur och ordning E.
Olson, W. Åkerlund och K. G.
Ljunggren. Även i arbetet på Sv. akad:s
ordbok har S. en betydande del.
Under Th. Wiséns chefstid (1883—92)
deltog han som dennes närmaste man
i planläggningen och det
förberedande arbetet, och från Wiséns död sistn.
år till 1912 var han chef för red.
Ordbokens första häfte kom därför att
utgivas under S:s överinseende
(1893). Som ordforskare framträdde
S. även med åtskilliga smärre skrifter,
bl. a. ”Om främmande ords
behandling i fornsvenskan” (1867), ”De
nordiska språkens uttryck för sedliga
begrepp” (1895) och ”Rättsuttryck i
den fornsvenska pentateukparafrasen”
(1914). — Ogift. — Litt.: bibliografi
i ”Festskrift till K. F. S.” (1912);
minnesteckning av A. Kock i ”Sv.
akad:s handl. ifrån år 1886” (35,
1925); E. Olson, ”In memoriam”
(1937). G. Sj-n
Södling, Carl Erik, musik-,
gymnastik- och teckningslärare, f. 15
mars 1819 i Mogata skn, Östergötl.
län, f 12 april 1884 i Västervik.
Föräldrar: mjölnaren Eric Ericsson och
Anna Catharina Ingvallsdotter. — S.
avlade musikdir.-ex. vid Mus. akad.
1842, lärarex. vid Stockholms
seminarium följ, år och ex. vid Gymnastiska
centralinst. 1845 samt blev sistn. år
gymnastiklärare och 1847 även
teckningslärare vid läroverket i Västervik.
Är 1850 begav han sig till Buenos
Aires, där han 1852—57 verkade som
organist vid engelska episkopalkyrkan
och även som sånglärare och
föreläsare. Åren 1860—84 var han
gymnastiklärare och 1862—84 även
musiklärare i Västervik. Han var
dessutom teckningslärare där 1862—65.
Är 1862 utnämndes han till spansk v.
konsul i Västervik. Är 1865 erhöll han
statsunderstöd för studieresor till
Tyskland och Frankrike, där han
framför allt studerade skolsången. —
S. utgav bl. a. 1847—50 Musikalisk
kyrkotidn. samt ”Tonologi” (1859),
”Nytt system för piano undervisning”
(1860) och en rytmisk koralbok
(1878) och vidare folkvisesamlingar,
en- och flerstämmiga sånger samt två
samlingar indianska folkmelodier. I
Mus. akad:s bibi, finns en värdefull
otryckt uppsats av S. om sv.
folkmusik, ”Svenska folkmusikens
historia”. Han samlade även
musikinstrument, vilka han donerade till Göteb.
mus. och Västerviks läroverk. Är 1857
blev han associé av Mus. akad. —
Ogift. B. Hgn
Södrens skald, pseud. för Persson,
Christoffer, bd 6 s. 65.
Söhrling, W i l h e l m i n a,
operasångerska, se Strandberg, Wilhelmina,
s. 257.
Sölfverberg, Sven Larsson, före
adlandet Brun, fortifikationsofficer,
uppfinnare, f. 12 april 1653 i
Nyköping, f 7 aug. 1727 i Stockholm. Son
till borgaren och handelsmannen Lars
Svensson. ■— S. for helt ung till
Kristiania, där han under fem år ägnade
sig åt styckgjutarekonsten. Efter
fortsatt utbildning vid konungens
”styckehus” i Köpenhamn var han i sex års
tid i engelsk tjänst och uppfann
därunder en ny metod att gjuta. Han var
en tid i holländsk krigstjänst och var
med om att använda bleckpontoner
vid broslagning under kriget mot
Frankrike. S. kallades senare av
Ludvig XIV till Frankrike för att utdika
sankmarker. Redan i maj 1681
började Karl XI på förslag av Erik
Dahl-bergh att underhandla med S. om en
anställning i Sverige, och efter
hemkomsten blev han i juni 1683
kapten-mekanikus vid fortifikationskontoret i
Stockholm. Under hemresan från
Paris blev han fullkomligt utplundrad
och måste begära förskott på sin lön.
S. blev ålagd att överlämna alla sina
uppfinningar till
generalkvartermästaren och uppgöra modeller över sina
maskiner. Sin huvuduppgift fick han
inom bergsbruket, där hans
uppfin-narförmåga kom väl till sin rätt. År
1684 erhöll han privilegium på att
in
rätta vattenkonster i bergslagen, han
deltog vid gjutningarna av kanoner
och konstruerade allehanda
maskiner. Dahlbergh hade stort förtroende
till S:s mekaniska kunskaper inom
fästningsbyggnadskonsten och under
krigsåren förestod han
fortifikationskontoret i Stockholm. S. var en
het-levrad man. Är 1688 överföll han en
perukmakare Thomas på ett värdshus
i Stockholm med hugg och slag och
vid ett annat tillfälle omnämndes hans
trätgirighet. S. blev 1687 adlad och
erhöll överstelöjtnants titel vid sitt
avsked 1720. — Gift 1) 1685 med
Elsa Klipper, f 1686; 2) 1689 med
Beata Elisabeth Ruuth. A. Äg
Sölscher, Carl Fredrik Gillis, till
1931 Söllscher, kemist, f. 27 juli 1860
i Uddevalla, f 1 dec. 1944 i
Stockholm. Föräldrar: v. häradshövdingen
och auditören Anders August
Söllscher och Laurentia Apollonia (Polly)
Bildt. — S. genomgick Tekn.
elementarskolan i Borås 1876—79, studerade
därefter i Zürich, Genève och
Wies-baden, blev Dr. phil. vid Zürichs
univ. 1882 och avlade
telegrafassis-tentex. 1892. Han blev assistent i
kemi i Wiesbaden 1882 och i
agrikul-turkemi i Münster 1884, hade
anställning som Eskilstuna telefonfören:s
ingenjör 1885—90, var vid Tekn.
skolan i Eskilstuna lärare i matematik
1885—1901 och i kemi 1885—1911
samt innehade i denna stad en
verkstad för finare smidesindustri 1885—■
1900 och ett mekaniskt väveri för
lampvekar och band, C. Söllschers
lampveksfabrik, 1890—99. S. var
verkst. dir. i Eskilstuna elektriska ab.
1899—-1914 och i Eskilstuna stads
sparbank 1899—1916. Från sistn. år
bosatt i Stockholm tjänstgjorde han
som föreståndare för ab. Nordiska
kompaniets kemiska laboratorium
1917—31 och som assistent i tekn.
hygien vid Tekn. högskolan 1919—
29. — S. utgav några arbeten inom
Carl Sölscher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
