Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Tamm, Gustaf - 4. Tamm, Hugo - 5. Tamm, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tamm
449
Tamm
dustriutställning i Stockholm. T. blev
led. av Lantbruksakad. 1886 samt
av Vet. akad. 1901. Han erhöll
Vasaordens storkors 1897 och blev
sera-fimerriddare 1900. — Gift 1865 med
Ebba Carolina Tersmeden. T. P.
4. Tamm, Hugo Petrus
Perci-val, godsägare, politiker, f. 29 juni
1840 på Torreby, Foss skn, Göteb.
län, f 3 okt. 1907 på Fånö, Löts
skn, Uppsala län. Föräldrar:
löjtnanten Carl Sebastian T. och Sophie
Wilhelmina Amalia Lamberg.
Brorson till T. 2. — Efter studier för den
sedermera framstående historikern
C. G. Malmström avlade T.
studentex. i Uppsala 1859;
juridisk-filoso-fisk ex. avlade han vid univ. där
1865. Vid farfaderns, Per T:s död,
ärvde T. % av dennes stora
förmögenhet, placerad i bruk och gods,
och efter sin myndighetsdag
förvaltade han själv Fånö gods med
underlydande gårdar och gjorde sig
känd som reformvänlig godsägare.
Han var mångårig led. av Uppsala
läns hushållningssällskap (1897
hedersled.), led. i styr, för Ultuna
lant-bruksinst. och från 1887 led. av
Lantbruksakad. År 1869 valdes han till
led. av Uppsala läns landsting, som
1884 invalde honom i Första K.,
vilken han sedan tillhörde till sin död
(efter 1893 som repr. för Jämtl. län).
Från 1886 var han led. av
statsutskottet (ordf. 1901, 1904—07). Han
deltog i ett flertal viktiga kommittéer,
t. ex. järnvägstaxekommittén (1887)
och skogskommittén (1896) och var
lekmannaombud vid 1893 års
kyrkomöte. — T. strävade efter att göra
sitt stora gods Fånö till en
mönstergård och organiserade det efter
delvis nya principer, varvid han sökte
undvika det vanliga stataresystemet
och ersätta det med ett
småtorpssys-tem, där lämpliga småegendomar
avsöndrades och utbjödos till
arbetarna med full äganderätt. T.
ansåg att lantarbetarens ställning på
detta sätt skulle ekonomiskt och
socialt förbättras; denna och liknande
egnahemsfrågor ägnade han alltid
sitt varma intresse, inte minst när
de senare togos upp i riksdagen. Hans
strävan att väcka de underhavandes
håg för bildning tog sig uttryck i
anskaffandet av skolbibl. o. dyl. T.
ivrade för en rationell vård av godsets
skog, vilken erhöll en från
jordbruket skild förvaltning. Som
kommittéled. och utskottsordf. fick han senare
tillfälle att verka för en modern
skogsvårdslagstiftning. — T. var även
störste delägare i den stora Tammska
familjeförmögenheten, som bestod av
järnbruken Österby, Strömbacka,
Hed-vigsfors, Nianfors och (från 1870)
Iggesund; dessutom förvärvade han
29 Svenska män och kvinnor VII
Hugo Tamm.
1866 genom köp största andelen i
Husqvarna gevärsfaktori. Ehuru inte
dessa egendomar sköttes av T. övade
han dock inflytande på deras styrelse;
han förordade konsekvent en
försiktig affärspolitik och hyste en
utpräglad motvilja mot varje slags
spekulation. Under slutet av 1870-talet fick
han hårt erfara den svårartade
ekonomiska krisens verkningar, och han
var vid ett tillfälle starkt betänkt på
att avyttra sina Österbyaktier. ■—• T.
gjorde sitt inträde i det politiska
livet under tullstridens dagar och
anslöt sig då till frihandelsvännerna.
När sedan tullfrågan avförts från
dagordningen, blev han snart genom
sin vinnande personlighet,
särpräglade vältalighet och outtröttliga
arbetsiver den mest framträdande medl.
av Första K:s moderata grupp. Han
stod statsminister E. G. Boström både
personligt och politiskt mycket nära
och understödde kraftigt dennes
mo-derat-konservativa politik. Vid Allm.
valmansförb:s bildande 1904
medverkade T., men hans
grundinställning till det politiska partiväsendet
var närmast avvisande, och 1905
avböjde han också erbjudandet att bli
ordf, i det nybildade moderata
partiet i Första K. S. å. erbjöds han även
statsministerposten vid Boströms
avgång, men då han ej kände sig nog
fysiskt stark för det svåra uppdraget
blev svaret avböjande. I
rösträttsfrågan var han anhängare av
programmet allmän rösträtt med
proportionella val till båda kamrarna, och i
unionsfrågan intog han en
förmedlande hållning. Politiskt kan T. med
sin konservativa grundsyn och sitt
intresse för sociala reformer bäst
karakteriseras med den från engelskan
lånade termen torydemokrat. — Från
England hade han också under ett
flertal resor mottagit starka intryck
i både socialt, kulturellt och religiöst
avseende. Härifrån fick han
impulserna till sina reformförslag angående
reglementeringen av prostitutionen
(motion vid 1889 års riksdag). I den
fortsatta kampen i den s. k.
sedlig-hetsfrågan tog T. ständigt aktiv del
genom att bilda organisationer, hålla
föredrag och inte minst genom att
ekonomiskt understödja strävandena
för höjd sedlighet. På skilda sätt
intresserade han sig för
uppfostringsfrågor. Han verkade bl. a. såsom ordf, i
Högre lärarinneseminariets direktion,
understödde grundandet av
internat-läroverket vid Lundsberg efter
engelskt mönster och var anhängare av
föreläsningskurser för arbetarklassen.
Under en svårartad sjukdom 1865—
66 genomgick T. en inre kris, vilken
jämte inflytanden från bl. a. hans
uppfostrare och vän C. G.
Malmström hos honom grundläde en etisk,
varmt religiös livsåskådning. T.
erhöll Vasaordens storkors 1902. •—
Gift 1) 1868 med friherrinnan
Thè-rése Antoinette Lizinka af Ugglas, J
1881; 2) 1884 med Maria Charlotta
Unonius. — Litt.: P. Sondén: ”Hugo
Tamm till Fånöö” (1925). T. P.
5. Tamm, Fredrik August,
språkforskare, universitetslärare, f.
30 mars 1847 i Tveta skn, Stockholms
län, J 30 mars 1905 i Uppsala.
Föräldrar: brukspatronen Claes Anton T.
och Christina Carolina Östberg.
Kusin till T. 4. — T. blev student 1863,
fil. kand. 1873 och fil. dr 1875 efter
disp. 1874 på avh. ”Bidrag till en
svensk etymologisk ordbok. A.”, allt
i Uppsala. Åren 1875—76 var han
e. o. amanuens vid univ.-bibl. Han
blev docent i nordiska språk vid
Uppsala univ. 1876 och var tf. prof, i sv.
språket 1883—85, 1887—89, 1890—
94 och 1896—98. Han erhöll 1897
prof:s titel. — T. ägnade sig nästan
uteslutande åt forskning inom sv.
ord-bildningslära och etymologi, på vilka
områden han var sin tids främste.
Hans arbeten utmärka sig för klarhet
och överskådlighet. Hans förnämsta
verk är ”Etymologisk svensk ordbok”,
varav blott första delen, omfattande
partiet A—Karsk, hann bli färdig
(1890—1905). Med särskilt intresse
ägnade han sig åt lånorden, vilkas
historia han var väl skickad att utreda
med sin grundliga kännedom om
äldre och yngre svenska och om de
språk, som påverkat vårt modersmål.
Bland hans hithörande arbeten
märkas docentavh. ”Om tyska prefix i
svenskan” (1876) samt ”Om tyska
än-delser i svenskan” (1880), ”Svenska
ord, belysta genom slaviska och
baltiska språken” (1881) och ”Fonetiska
kännetecken på lånord i nysvenska
riksspråket” (1887), de tre sista i
Uppsala univ:s årsskrift. Andra sidor
av sv. ordhistoria behandlas i ”Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
