Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Taraval, Guillaume - 2. Taraval, Hugo - 1. Taube, Jakob Johan - 2. Taube, Gustaf Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Taraval
456
Taube
bl. a. i Sveasalongens plafond med
Svea, omgiven av kardinaldygderna
och världsdelarna (1732—1733);
ensemblens frukt- och
djurframställningar äro dock av Antoine Baptiste,
i Don Quijote-salongens plafond
med Juno, omgiven av vindarna och
elementen (1734), i Slottskapellet, i
Konungens kabinett med
jaktstilleben från 1730-talet, i
Bernadotte-gal-leriets plafond med tre
Dygd-kom-positioner (1732) samt i de till detta
galleri anslutande kabinetten med
allegorier över Den väpnade freden och
Friheten. Vidare finnas i Karl XIV
Johans sängkammare en plafond,
visande muserna, samt dörröverstycken.
I Konstakad. finnas två liknande
dörröverstycken Skulpturen och
Musiken. — T. var även verksam som
stafflimålare. Bevarade dukar finnas
i Nat. mus. (Död fågel och
jaktredskap, 1744, m. fl.) och i Upps. univ.
(Morgonen, 1747, och Kristusbarn
med kors) samt altarverk, bl. a. i
Kimstads kyrka, Östergötl. (Kristus
på korset, skänkt 1733). —
Stilhisto-riskt anknyter T. främst till Frangois
Lemoyne, vars blekgröna färghållning
han kommer mycket nära. Den
lätthet och grace i kompositionen, som
utmärker hans arbeten och gör honom
till en av rokokoandans förnämsta
företrädare i vårt land, synes han ha
utvecklat självständigt från de
utgångspunkter han erhöll under
Parisåren. Han framstår därmed som en
intressant parallellföreteelse till
Bou-cher och Natoire, vars mogna konst
han icke hade tillfälle taga intryck
av. T :s lärargärning blev
betydelsefull. Som hans elever räknas, utom
Johan Pasch och sönerna (se nedan),
även Johan Säfvenbom och Pehr
Hille-ström. — Gift 1727 med Marie Anne
Fran^oise Guillemard. M. L-n
2. Tara val, Hugues (Hugo),
målare och etsare, f. 22 febr. 1729 i
Paris, J 19 okt. 1785 därstädes. Son
till T. 1. — T. utbildades i
monumentalmåleri av sin fader i Sverige
men lämnade landet efter dennes död
och fortsatte sina studier i Paris hos
J.-B. M. Pierre. Vid franska
konstakad. rönte hans dukar med
mytologiska och bibliska motiv stor
framgång och för sin plafondmålning i
Louvrens Apollogalleri blev han
ledamot av densamma 1769. Under denna
tid erhöll han även flera uppdrag i
Sverige för Gustav III:s räkning.
Sålunda målade han dörröverstycken
till konungens paradsängkammare
(1766). Han blev medl. av
Konstakad. 1775. I Nat. mus. är han
representerad med Venus och Adonis
(1760), i Konstakad. med en allegori
över revolutionen 1772 (1773) och
i Göteborgs Konstmus. med Herkules
och Omfale (1782). Av T:s hand
är även känd en etsning efter
Tinto-retto. — En yngre bror till honom,
Gustav T. (f. 1738 i Stockholm, f
1794 i Paris), var som arkitekt och
kopparstickare verksam i Frankrike.
M. L-n
1. Taube, Jakob Johan, friherre,
krigare, generalguvernör, f. 5 nov.
1624, f 25 febr. 1695. Föräldrar:
ståthållaren Jost T. och Iliana
Jo-hansdotter (Ekelöf). — T. inskrevs
vid nio års ålder vid Dorpats univ.
Han deltog 1646 i Magnus Gabriel
De la Gardies franska ambassad och
fortsatte sedan sin utländska resa i
pfalzgreve Adolf Johans följe. Sin
militära bana började T. 1649 som
överstelöjtnant och chef för en
dra-gonskvadron. Han transporterades två
år senare till Närke-Värmlands reg.
Som nyutnämnd chef för ett
kombinerat finskt kavallerireg. anlände T.
på sommaren 1655 till den polska
krigsskådeplatsen, där han utmärkte
sig i flera strider, bl. a. vid Krakau
i okt. s. å. Han förflyttades i april
1656 till chefskapet för Västgöta
ryttare, och i spetsen för dessa deltog
han på sommaren s. å. i
tredagars-slaget vid Warschau. T. flyttades i
fortsättningen snabbt till nya befäl,
blev i dec. 1656 chef för Konungens
livreg. till häst och i november 1657
till chef för Livgardet till häst och
fot. Under danska kriget tillhörde
han Karl X Gustavs närmaste
omgivning. Han deltog i tåget över Bält
och hade 1658 uppdrag att värva
av-dankat fotfolk i Köpenhamn. Under
hela året 1659 synes T. ha
uppehållit sig i Danmark. Med Karl Gustavs
död var hans krigarbana avslutad ;
hans utnämning till generalmajor
1665 och generallöjtnant 1668 krönte
hans militära karriär. Sina största
insatser kom han sedermera att göra
som generalguvernör i tre omgångar
över Ingermanland och Kexholms
län, nämligen 1664—68, 1673—78
och 1678—81. Han residerade i
Nar-va och hade där bl. a. att fullgöra
grannlaga förhandlingar med
ryssarna. En honnör åt hans förtjänster var
upphöjelsen i friherrligt stånd 1675.
— Utom militär och ämbetsman var
T. även hovman. Han var som
kammarherre knuten till Karl X Gustavs
person och spelade en viss roll i
tidens praktfulla hovliv. — Gift 1661
med friherrinnan Maria Horn af
Ma-rienborg. B. B-é
2. Taube, Gustaf Adam,
greve, arméofficer, riksråd, f. 1 dec.
1673, J M okt. 1732 i Stockholm.
Son till T. 1. — T. blev 1684 kornett
vid Änkedrottningens livreg. till häst
och 1689 löjtnant vid M. Vellingks
värvade infanterireg. i Stade. Är 1695
gick han i utländsk krigstjänst och
deltog i pfalziska kriget på allierad
sida mot Frankrike. Efter
hemkomsten blev han 1700 generaladjutant av
kavalleriet i Livland och deltog
därpå i Karl XII:s fälttåg. Han var med
i slagen vid Narva och Düna,
tjänstgjorde som generaladjutant i slaget
vid Klissow 1702 och blev följ, år
överste för ett eget värvat dragonreg.
Han sårades i slaget vid Posen 1704,
deltog med sitt reg. i aktionen vid
Oposchna i jan. 1709 och blev s. å.
rysk krigsfånge vid Perevolotjna. Han
utväxlades emellertid snart,
utnämndes 1710 till interimschef för Östgöta
kavallerireg. och ledde med kraft
reg:s nyrekrytering. S. å. utnämndes
han till generalmajor och chef för
skånska ståndsdragonreg. och stred
med stor tapperhet i slaget vid
Hälsingborg. Han befordrades 1711 till
generallöjtnant och följ, år till
befälhavare över trupperna i Pommern
och blev 1713 guvernör i Wismar och
chef för garnisonsreg’. där. S. å.
utnämndes T. till överbefälhavare i
Finland och chef för en planerad
undsättningskår dit. Den avsändes
dock ej, T. kvarstannade i Sverige
och blev 1714 befälhavare för en till
huvudstadens skydd i Roslagen
sammandragen truppstyrka samt s. å.
tillförordnad överståthållare i
Stockholm, ett ämbete till vilket han först
1716 erhöll fullmakt och i vilket han
kvarstod till sin död. Är 1716
utnämndes han även till general. T. var
ivrig anhängare till Ulrika Eleonora
och hennes gemål. Genom den starka
ställning han erhållit i huvudstaden
spelade han en viktig politisk roll
efter Karl XII:s död 1718 och främst
genom hans stöd genomdrev Ulrika
Eleonora, att rådet hyllade henne
som drottning. Som belöning
inkallades T. s. å. i rådet, utnämndes följ,
år till fältmarskalk och (formell)
generalguvernör i Estland samt
upphöjdes i grevlig värdighet. T. var i rådet
livligt verksam för avslutande av en
fred med Hannover på för denna stat
fördelaktiga villkor för att därigenom
erhålla engelsk hjälp mot Ryssland
och rädda åtminstone en del av det
sv. stormaktsväldet.
Underhandlingarna med Hannover—England
fortsattes 1720, sedan T. i aug. s. å.
erhållit ständernas tillstånd att resa till
Hannover. Han sammanträffade här
med Georg I men lyckades trots
ihärdiga ansträngningar icke utverka
något engelskt stöd. Efter tronskiftet
1720 var T. på allt sätt fast utan
större framgång Fredrik I behjälplig
att öka kungamakten. Som ivrig
anhängare av huset Hessen understödde
han Arvid Horn i dennes kamp mot
det holsteinska partiet och var
förespråkare för Sveriges anslutning till
det antiryska hannoveranska
förbundet. Som överståthållare synes T., del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
