Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tesch, John - 2. Tesch, Nils - 1. Tessin, Nicodemus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tesch
486
Tessin
blevo för trånga, och en nybyggnad
påbörjades 1897. — Efter att ha
lämnat apoteksrörelsen började T. efter
hand taga del i större företag. Är
1905 stiftade han ab. Malmö
folkbank, där han var styr.-ordf. och
jourhavande dir. till dess uppgående
1917 i ab. Industribanken. År 1916
erhöll han den nyinrättade
befattningen som schweizisk konsul i
Malmö. Mångsidigt intresserad var
T. från 1892 led. av styr, för Malmö
mus. Han utövade stor hjälpsamhet
och deltog aktivt i flera välgörande
institutioners arbete. — Gift 1879
med Brita Erica Petronella Fjellman.
S. L.
2. Tesch, Nils Erik Martin,
arkitekt, f. 14 april 1907 i Malmö.
Föräldrar: apotekaren Gustaf Hjalmar
Andersson-T., som var systerson till
T. 1, och Harriet Evald-Larsen. —
T. avlade studentex. i Djursholm
1925, utexaminerades som arkitekt
från Tekn. högskolan 1930 och
studerade vid Konstakad. 1932—34.
Han var 1930—34 anställd hos
arkitekten Birger Jonson i Stockholm och
1934—37 hos prof. Paul Hedqvist
där samt drev 1937—45
arkitektverksamhet tills, med arkitekten L. M.
Giertz; sedan 1945 har han eget
arkitektkontor i Stockholm. — Exempel
på T :s insatser äro Villa Wehtje,
Djursholm (1941), ett radhusområde
i Västerås (1944), stiftelsen
Nyckelvikens folkhögskola i Nacka (projekt
1945, ej utfört),
standardtygverkstä-der för armén (1946), läroverk i
Härnösand och Solna (1947 resp.
1946—49), en folkskola i Sigtuna
(1947), Örebro museum (1948) och
bostadsområdet Skallberget i
Västerås (1950) samt Tekn. gymnasiet i
Härnösand (1953). — Goda
proportioner i förening med en
omsorgsfull och byggmässigt riktig
materialbehandling utmärka T :s
arbeten. — Gift 1) 1931—46 med Aino
Neovius; 2) 1951 med Kajsa Björner.
E. Hmn
1. Tessin, Nicodemus,
arkitekt, f. 7 dec. 1615 i Stralsund, f
24 maj 1681 i Stockholm. Föräldrar:
rådsherren i Stralsund Nicodemus T.
och Maria von Welden. ■—■ T. började
liksom så många andra framträdande
arkitekter under barocktidevarvet sin
verksamhet inom fortifikationen. Han
var troligen i sv. tjänst vid
utbyggandet av Stralsunds befästningar på
1630-talet. År 1636 kom han till
Sverige, förmodligen med hjälp av
generalkvartermästaren Olof Hansson
Örnehufvud. S. å. blev han ”copio
conducteur” och ”ingenieur” vid
krigsstaten. T :s svaga hälsa lär dock
ha gjort honom olämplig för
tjänstgöring i fält. Han trädde därför 1640
i privat tjänst hos Axel Oxenstierna
som medhjälpare vid de
byggnadsföretag, som rikskanslern vid denna
tid lät realisera genom arkitekten
Simon de la Vallée. Är 1646 blev
han dennes efterträdare som k.
arkitekt och byggmästare. Till en början
fick han ägna sig åt
stadsbyggnads-planer i Norrland. Är 1651 for T. på
stipendium till Italien, Tyskland,
Holland och Frankrike. Efter
hemkomsten 1653 delade T. ansvaret för de
kungliga slottsbyggena med Jean de
la Vallée, som också utnämnts till
k. arkitekt. På grund av sin praktiska
duglighet och arbetsamhet fick T.
allt fler ansvarsfulla ämbeten. Är
1661 blev han stadsarkitekt i
Stockholm. Två år senare efterträdde han
Jean de la Vallée som arkitekt vid
Stockholms slott och erhöll 1671
titeln slottsarkitekt. Han blev rådman
i Stockholm 1666 och upphöjdes
1674 i adligt stånd. — Betydelsefullt
för T. under ungdomsåren var
framför allt samarbetet med Simon de la
Vallée. Han arbetade under denne
vid Fiholm och Tidö (1640 och följ,
år). Han har i icke realiserade
alternativritningar till den förra
anläggningens byggnader dokumenterat
sin anslutning till lärarens strikta
franska kompositionsidéer. Under
samma tid uppförde T. sannolikt
självständigt östra korsarmen i Jäders
kyrka (Södermanland) och planlade
en trädgård vid Tullgarn, allt i
Oxenstiernas tjänst. Också efter sin
utnämning till k. arkitekt sysslade han
med privata uppdrag, bland vilka
märkas Krusenbergs gamla slott och
trädgård (Uppland, 1648), det
snarlika Sätuna (Uppland) samt
anläggningar för Schering Rosenhane vid
Säby (Uppland) och Tistad
(Södermanland). Här liksom i förslagen till
Riddarhusbyggnad i Stockholm
(1647) och Kollegie- och
biblioteks-hus i Uppsala (1648) bygger
arkitekten helt på de la Vallées
kompositionsprinciper med tredelade
byggnadsmassor, grupperade i flyglar och
paviljonger, men visar en konventionell
förkärlek för tunga, i huggsten
utförda dekorationselement i fasaderna.
Måhända kan T :s fasadstil under
dessa år, från vilket intet
dokumentariskt säkert verk bevarats, studeras i
det 1646 för Gustaf Gustafsson
Vasaborg uppförda gravkoret vid
Riddar-holmskyrkan i Stockholm. Bland
stadsregleringsuppdragen från
1640-talet må framhållas ett förslag till
planering av Gävle (1646),
anknytande till den nederländska
renässansens planlösningar, som
kännetecknades av att städerna utan hänsyn till
terrängen indelades i rektangulära
kvarter, åtskilda av breda gator.
Förslaget innehöll även Sveriges första
projekt till offentlig park (icke
reali
serat). Utlandsresans lärdomar
medförde en oerhörd omvälvning i T:s
konstnärliga utveckling. När han
återupptog sin verksamhet i hemlandet,
omsatte han intrycken från sina
studier i eklektisk anda. Hans verk kan
därför anses lida av en viss brist på
enhetlighet och konsekvens. Han
upptog således moderna franska
planlösningar, odlade fasadsystem, som stå
den holländska palladianismen nära,
införde italienska barockmotiv i sina
kyrkprojekt, anknöt i ett isolerat fall
direkt till den romerska
palatstraditionen och lanserade tidigare än
någon annan i Norden Le Nötres stil
inom trädgårdskonsten. Som konstnär
saknade han mycket av den smidighet
och spiritualitet, som prägla den
yngre T:s gärning, men hade i stället
den förtjänsten att han samvetsgrant
genomarbetade sina kompositioner för
den sv. miljöns aktuella krav. De
centraleuropeiska formmotiven
omgestaltades i hans produktion med hänsyn
till landets byggnadsteknik,
byggnadsmaterial, klimat- och
terrängförhållanden. Hans insats har också haft
väsentlig betydelse för den fortsatta
sv. byggnadsutvecklingen, framför
allt för herrgårdstraditionen. T :s
första verk efter hemkomsten från
Italien 1653 var ett projekt s. å. till
ny slottsbyggnad samt stadsplan för
Kuresaare på Ösel. I de fr. o. m.
1660-talet uppförda lantslotten
Ekol-sund (1666), Näsby (s. å.), Salsta,
Sjöö (båda 1670-talet, i samarbete
med Matthias Spihler) -— alla i
Upp-lapd — och Mälsåker (Södermanland,
ombyggnad av äldre anläggning
1672) samt det till T. attribuerade
Eriksberg (Södermanland)
framträder den speciellt tessinska varianten
av sv. herrgård, karakteriserad av
huvudvåningens förläggning till det övre
planet, utrymmenas gruppering kring
ett förbindande centralrum, klar
ar-tikulering av byggnadsmassan i
flyglar eller tornliknande partier, en
spartansk behandling av murarna över det
kraftigt markerade sockelpartiet och
en med palladianska element
åstadkommen accentuering av mittrisaliten.
Djärvast ter sig hans
grupperings-konst i Hedvig Eleonoras
Drottningholm (fr. o. m. 1662), som det
framträdde före 1700-talets påbyggnader;
här finnas dock ålderdomliga drag
kvar i rumsdispositionen. Bland
övriga uppdrag i kungahusets tjänst
märkas utbyggnad av Borgholm
(1653—60), nybyggnad av
Ströms-holm (Västmanland, fr. o. m. 1668),
ombyggnad av Jacobsdal (nuv.
Ulriksdal, 1670-talet) samt förslag till
ombyggnad av Stockholms slott
(1665) och till arsenalsbyggnad på
Djurgården (1666). Före denna
”slottsbyggenas” period hade T.
en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
