Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tessin, Nicodemus - 3. Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tessin
489
Tessin
av slottet och ny trädgård på
Claus-holm (1695), ritning till altare i Vor
Frelsers Kirke i Köpenhamn (s. å.)
och utövade, även om endast ett fåtal
av hans projekt förverkligades, ett
avgörande inflytande på den fortsatta
utvecklingen i landet. Bland uppdrag
i Tyskland må nämnas arbeten vid
slotten Gottorp och Tönningen i
Hol-stein (1687—90), projekt till
ombyggnad av slottet i Stettin (1688,
ej realiserat) och förslag till
formgivning av slottet Charlottenburg
utanför Berlin, som delvis följdes
(1694). Även vid Berlins kurfurstliga
slott önskades T:s medverkan; han
fick dock här endast indirekt
betydelse genom sin elev Johan Fredrik
Eosander von Göthe (bd 2 s. 425).
Helt på egen hand och i konkurrens
med samtidens främsta konstnärer
utarbetade T. en del planer för den
franske konungens räkning. Fr. o. m.
1704, då förhållandena inom landet
tvingade honom till overksamhet, lät
han uppvakta Ludvig XIV med stora
projekt till den då aktuella om- och
tillbyggnaden av Louvren. I ett första
förslag hade han i medveten
opposition mot den franska
renässanstraditionen låtit det äldre
slottskom-plexet helt försvinna bakom
monumentala kolonnadarrangemang av
romersk karaktär; i ett andra (1706)
togs större hänsyn till de inhemska
franska byggnadsvanorna. Trots
välvillig kritik kunde dock intetdera helt
godtagas av de franska fackmännen.
En hyllning av mera personlig art till
solkonungen utgjorde slutligen
projektet till Apollo-tempel i Versailles,
en kupolbyggnad av ideal karaktär,
rikt smyckad med allegoriska
skulpturer, målningar och ornament, som
syftade till den franska kulturens
förhärligande i Ludvig XIV:s person.
Det må vidare nämnas att T. under
sina senare år erhöll några uppdrag
av August II av Polen samt för
Peter den stores räkning uppgjorde
ritningar till en kyrka i S:t
Petersburg sannolikt 1725. Bland smärre
profanbyggnader i hemlandet står
T :s eget palats vid Slottsbacken i
Stockholm främst; det uppfördes
åren 1696—1700 i nära
anslutning till slottets detaljformer och
under medverkan av slottsbyggets
förnämsta dekorationskonstnärer;
ryktbar har här särskilt blivit gårdens
perspektiviska anordning med
kulissmurar och fondnisch. Adliga
lant-slott, som T. 2 i så rik omfattning
skapat, byggdes föga under enväldet.
T. har uppgjort ritningar till dylika
i Steninge (1694), i vilket starka
intryck från italiensk
villabyggnadskonst göra sig gällande, samt i
Sture-fors (1704), där dock hans
intentioner frångingos vid byggnadens
upp
förande. Efter hans ritningar
uppfördes slottet Roissy i Frankrike för den
franske ministern i Stockholm, comte
d’Avaux. Emellertid har T. i flera fall
kompletterat äldre anläggningar med
nya trädgårdskompositioner, vilka på
ett betydligt konsekventare sätt än
den äldre sv. trädgårdskonsten
upptager Le Nötres program med i
kraftig relief framarbetad mittaxel och
svindlande fjärrperspektiv. Dylika
anläggningar ha bevarats vid bl. a.
Drottningholm, Ulriksdal och
Ströms-holm. Mycket omfattande är hans
produktion på kyrkbyggnadskonstens
område. Centralkyrkan har fått sin
rikaste lösning i ett projekt till
gravkyrka i Stockholm, inspirerat av
romerska och palladianska tankegångar,
samt återkommer i en mera enkel,
stramt klassicistisk formgivning i
Kung Karls kyrka i Kungsör (1689)
och Trefaldighetskyrkan i Karlskrona
(1697). En långhuskyrka i faderns
anda är den 1697 projekterade men
först långt senare uppbyggda
Fredrikskyrkan i samma stad. Helgjutna
kyrkorum i barockens anda skapade
T. med Drottningholms slottskapell,
inrymt i byggnadens norra rundel
(1690—99), med den 1697 genom
brand förstörda slottskyrkan i k.
slottets norra länga samt med dess
efterföljare i södra längan (1697). Han
har vidare ombyggt Köpings kyrka
(1693) och ritat den obeliskartade
spiran på Västerås domkyrka (1691).
På tessinska inventioner återgår ett
flertal av tidens praktfulla
kyrkoin-ventarier ss. kungsstolarna i
Storkyrkan i Stockholm (1684), predikstolen
i Uppsala domkyrka (1707) — alla
skulpterade av Burchardt Precht •—
Stenbocksgraven i Storkyrkan (1705)
med skulpturer av Fouquet och Bengt
Oxenstiernas grav i Uppsala
domkyrka (1691), där skulpturerna
sannolikt gjorts av Chauveau; det
Oxen-stiernska gravkoret förstördes delvis
under kyrkobranden 1702. Bland
tillfälliga dekorationsanordningar må
nämnas triumfbåge för Ulrika
Eleonora (1680), segermonument för Karl
XII (1701), kröningsdekorationer för
Karl XII, Ulrika Eleonora och
Fredrik I samt castrum
doloriskompositio-ner vid k. begravningar för prinsarna
Gustav, Ulrik och Fredrik (1685),
Carl Gustav (1687), hertig Adolf
Johan (1689), Ulrika Eleonora d. ä.
(1693), Karl XI (1697) och Karl
XII (1719). — För T. liksom för
Wren i England och Schlüter i
Preussen blevo intrycken från de italienska
studieresorna avgörande; särskilt
påverkades han av den strängt slutna
romerska fasaden och den
palladianska kolossalordningen. Det råder intet
tvivel om, att han -—■ eklektiker som
han var —■ stundom bryskt brutit
med de inhemska traditionerna från
föregående generation och skapat
opersonliga och för den sv. miljön
främmande byggnadsverk. Det är
dock uppenbart att T. härvid
påverkats av den nya andliga situation i
sin tids Sverige, som var given med
enväldets statsidé. Intressant som
bakgrund till T :s insats är hans
brevväxling med Karl XII, som gentemot
T :s förkärlek för allegorisk bildkonst
som förklarande element i den
monumentala byggnadsensemblen hävdade
den rena arkitekturens förrang som
konstart. -— T. har utförligt
behandlat inredningskonsten i den
efterlämnade avhandlingen ”Traité de la
dé-coration intérieure”. Utom
konstnärens förmåga att med
byggnadsmassornas språk och de allegoriska
sinnebildernas vädjan ge helgjutna uttryck
åt det utgående karolinska skedets
heroiska sinnelag, må bland hans
bästa egenskaper framhållas känslan
för den stockholmska stadsbildens
möjligheter, speciellt
nivåskillnadernas betydelse för en genomförd
komposition av denna stadsbild. Tills,
med sin lärjunge Göran Adelcrantz
utarbetade T. en instruktion för
stadsarkitektämbetet i Stockholm (stadfäst
1718), som gav ifrågavarande
arkitekt en obestridd myndighet över all
byggnadsverksamhet i staden;
härigenom möjliggjordes en
stadsplanering efter stora linj er. — Gift 1)
1689 med grevinnan Hedvig Eleonora
Stenbock, J 1714; 2) 1716 med
friherrinnan Maria Barbro Horn af
Marienborg. — Litt.: grundläggande
är Ragnar Josephsons biografi ”N. T.
Tiden — Mannen •— Verket” (1—2,
1930—31). Vidare märks två
käll-publikationer ”N. T :s studieresor i
Danmark, Tyskland, Holland,
Frankrike och Italien. Anteckningar, bref
och minnen”, utg. av O. Sirén (1914)
och ”N. T:s brev till konungen 1689
—1726”, utg. av H. Cornell (1925).
Bland arbeten och uppsatser i övrigt
må nämnas H. Rose, ”N. T. der
Jüngere und der Neubau des Schlosses
von Stockholm” (i Festschrift
Heinrich Wölfflin, 1924); R. Josephson,
”Tessin i Danmark” (1924); dens.,
”Tessins slottsomgivning” (1925); A.
Lindblom, ”Tessinarnas konst” (i Ord
och Bild 1928); R. Josephson,
”L’architecte de Charles XII
Nico-dème Tessin å la cour de Louis XIV”
(1930). M. L-n
3. Tessin, Carl Gustaf, greve,
politiker, mecenat, f. 5 sept. 1695
i Stockholm, f 7 jan. 1770 på Åkerö
i Bettna skn, Södermani. län. Son till
T. 2 i hans första gifte. — T. mottog
starka intryck från föräldrahemmet,
där hans kulturella och konstnärliga
intressen grundlädes. Under en
fem-årig utlandsresa (1714—19) besökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
