Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Tessin, Carl Gustaf - Testor, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Testor
491
Testor
aktigt säte i rådet och blev där den
ledande bland hattarna. Som
rikskansliråd fick han långa tider sköta
kanslipresidenten Carl Gyllenborgs
åligganden under dennes sjukdom.
T :s utrikespolitik syftade till en
frigörelse från beroendet av Ryssland,
och i det syftet arbetade han för ett
förbund med Preussen, som skulle
kunna bli en effektiv motvikt mot det
mäktiga kejsarriket i öster. Det första
steget togs, då T. 1744 i spetsen för
en lysande ambassad från Berlin
hemförde prinsessan Lovisa Ulrika som
Adolf Fredriks gemål. Följ, år utsågs
T. till överstemarskalk vid tronfölj
arparets hov och blev den ledande
själen i dess glada och spirituella liv. —
På riksdagen 1746 utsattes T. för ett
oförsynt angrepp av ryske ministern
von Korff, men detta resulterade
endast i att hans och hattarnas ställning
stärktes och att det ryska inflytandet
led ett avbräck. I maj 1747
undertecknades ett försvarsförbund med
Preussen och samtidigt förnyades
1738 års konvention med Frankrike.
Sedan hattmajoriteten säkrats i rådet
och den främste oppositionsmannen,
Samuel Äkerhielm d. y., störtats,
förmåddes T. efterträda den föreg. år
avlidne Gyllenborg. — Som
kanslipresident (dec. 1747—mars 1752)
fullföljde T. sin tidigare politik att
söka frigöra Sverige från det
övermäktiga ryska inflytandet. Den
avgörande vändpunkten inträffade, då
T. kunde förmå Adolf Fredrik att
uppge sina arvsanspråk på Holstein,
varigenom en överenskommelse 1749
kunde komma till stånd mellan
Sverige och Danmark. Äret därpå
befästes den genom den lille prins
Gustavs förlovning med den danska
prinsessan Sofia Magdalena. För det
förtroliga förhållandet mellan T. och
tronföljarparet medförde förlovningen
en kris. T. hade varit det un^a hovets
maltre de plaisir, Lovisa Ulrikas
in-time vän och från 1749 prins Gustavs
guvernör. För en tid var han också,
ovisst i hur hög grad, invigd i
Lovisa Ulrikas planer att vid tronskiftet
förändra statsskicket och utvidga
kungamakten. Som kanslipresident
såg emellertid T. främst till sitt
politiska ansvar. Den danska
förlovningen genomdrev han mot
kronprinsessans vilja, och när Fredrik I 1751
avled, hade T. själv satt upp den
kungaförsäkran, som Adolf Fredrik måste
underskriva. Med sitt nervöst känsliga
temperament led T. av det
försämrade förhållandet till den av honom
så högt skattade drottningen. Delvis
till följd härav nedlade han 1752
under imponerande hedersbetygelser
från ständernas sida
kanslipresidentämbetet, men kvarstod som riksråd.
Guvernörskapet för prins Gustav
be
höll han ett par år, men kände sig
alltmer förbigången av andra i sitt
uppfostringsarbete och utsatt för
kungaparets misstro. Efter en häftig
sammanstötning med kungen och
drottningen den 30 jan. 1754
nedlade han detta sitt ämbete. I sin
uppfostran hade han tillämpat
förbluffande moderna principer och hade, så
länge det goda förhållandet till
föräldrarna varade, i hög grad lyckats
vinna den lille prinsens tillgivenhet.
Hans brev till denne trycktes 1756
på statens bekostnad under titeln ”En
gammal mans brev till en ung prins”
och översattes till främmande språk.
■—■ Som riksråd kvarstod T. till 1761.
Vid krigsutbrottet 1757 röstade han,
ehuru med stor tvekan, för en
krigsförklaring. Är 1761 avgick han också
som kansler för Åbo akad., vilket han
varit sedan 1745, och likaså som
or-denskansler, en befattning, som han
innehaft alltsedan Serafimer-,
Svärds-och Nordstjärneordnarna på hans
initiativ 1748 instiftats. Största delen
av sitt liv efter brytningen med
kungafamiljen tillbragte T. på sitt kära
Åkerö vid sjön Yngaren i Sörmland,
som han lät inreda efter sin smak med
de konstverk, han ännu ägde och där
bl. a. Linné hjälpte honom att ordna
mineral- och musselsamlingen. Här
skrev han också på sin dagbok, som
kom att omfatta över 20 0Ö0
foliosi-dor och som bär vittnesbörd om
författarens obestridliga litterära
begåvning. Trots de många intressen, som
han på Åkerö fick tid att mer ostört
ägna sig åt, var denna period av hans
liv ingalunda bekymmerslös. Hans
storslagna ”hovhållning” och väldiga
inköp av konst och konstföremål hade
helt förstört hans ekonomi. Han
tvingades avyttra huvudparten av
sina samlingar till staten, och de ingå
nu som en mycket värdefull
beståndsdel av Nationalmuseum. Han måste
t. o. m. sälja och i fortsättningen
endast arrendera Åkerö, och när
mössorna 1765 fråntogo honom större
delen av hans pensioner, såg han sig
nödsakad att mottaga ett årligt
underhåll från Frankrike. I svårigheterna
sökte han styrka i den karolinska
fromhet och i de stoiska dygdeideal,
som alltid funnits under ytan hos
denne rokokokavaljer;
upplysningsfilosofien hade aldrig i T. någon
okritisk anhängare. Till hans glädje
skedde, åtminstone officiellt, en försoning
mellan honom och kungaparet, som
tills, med kronprins Gustav gästade
honom på Åkerö. — T. har i stort
sett rönt större uppskattning av
moderna forskare än av äldre, vilket
hänger samman med den ökade
förståelsen för frihetstiden
överhuvudtaget. T. var utan tvekan en lysande
parlamentariker och skicklig
diplo
mat. Hans främsta politiska insats
var, att han som kanslipresident under
utvecklande av både fasthet och
smidighet lyckades frigöra Sverige från
Rysslands förmynderskap. En långt
driven självupptagenhet och en
alltför stor känslighet för opinionens
tryck framstå som brister i hans
politiska utrustning. — T. blev led.
av Vet. akad. 1741 och
serafimerrid-dare 1748. ■—■ En del av T:s
efterlämnade papper förvaras i
Riksarkivet, en annan del, förnämligast
dagboken, på Åkerö. Av dagboken ha
utdrag blivit tryckta: F. W. von
Ehren-heim, ”Tessin och Tessiniana”
(1819); G. A. Montgomery, ”K. G.
T:s dagbok 1757” (1824); G. Frunck,
”K. G. T. Skrifter, efter författarens
på Åkerö befintliga handskrift”,
(1882—83), Sigrid Leijonhufvud,
”C. G. T:s dagbok 1748—1752”
(1915). — Gift 1727 med grevinnan
Ulrika Lovisa Sparre af Sundby, som
var överhovmästarinna hos drottning
Lovisa Ulrika 1751-—54. Hon var
högt uppburen för sin begåvning, sina
konstnärliga och vittra intressen och
sina framstående sällskapstalanger.
Brev till henne från Lovisa Ulrika
samt brev från henne till man och
släkt finnas i Riksarkivet
(Tessinsam-lingen samt Eriksbergs och Börstorps
arkiv). — Litt.: W. Holst, ”C. G. T.
under rese-, riksdagsmanna- och de
tidigare beskickningsåren” (1931);
densamme, ”C. G. T.” (1936); S.
Leijonhufvud, ”C. G. T. och hans
Äkerökrets” (1—2, 1931—33); C.
D. Moselius, ”Gustav III och konsten
med en inledning om T. och Lovisa
Ulrika” (i Nat. musei årsbok 1939);
B. Sallnäs, ”Samuel Äkerhielm d. y.”
(1947). Sns
Testor, Nils Fredrik,
industrimän, f. 29 april 1903 i Stockholm.
Föräldrar: fabrikören Johan Fredrik
Nikodemus T. och Hildur Calla
Aqvi-lina Henriksson. — T. utbildades vid
läroverk och handelsinst. i Stockholm
och for 1924 till Förenta staterna, där
han anställdes vid Woolworths
varuhus i Chicago och 1928 blev
affärs-föreståndare i Rockford, Illinois. I
början av 1929 blev han delägare i
Karlsons Klister Company i
Rockford och köpte detta bolag 1934,
varvid han ändrade dess namn till Testor
Chemical Company, vars ledare han
sedan dess är; han blev i början av
1930-talet amerikansk medborgare.
Hans företag har under åren
utvecklats framgångsrikt och starkt vidgat
sin produktion, som omfattar olika
slags lim, fernissor, färger m. fl.
kemikalier samt leksaker, framför allt
modellflygplan. T. har under ett par
år varit ordf, i de amerikanska
leksaks- och hobbysakstillverkarnas
han-delsorganisation (Model Industry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
