Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tingsten, Herbert - Tingvall, se även Thingvall - Tingvall, Karl Gustaf - Tiquet, Samuel - 1. Tirén, Johan - 2. Tirén, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tingvall
560
Tirén
litiska frågor och stundom starkt
kritiserat även Folkpartiet. I sin iver att
övertyga negligerar T. ofta taktiska
hänsyn och föreställningar om vad
som i det aktuella läget är politiskt
genomförbart. Han har visserligen
talat vid folkpartimöten men är icke
inskriven i partiet och deltar ej i
utformningen av dess program. Han har
sagt sig inte ha något emot en
ytterligare beskärning av privatkapitalet
och synes vara mindre liberal än
Folkpartiet i fråga om företagarnas
ekonomiska frihet; för T. framstår ökad
social och ekonomisk jämlikhet som ett
huvudkrav. Han skall enligt sitt
anställningskontrakt tillse, att Dagens
Nyheter redigeras i tidningens
traditionella frisinnade anda. I för Dagens
Nyheters politiska hållning
principiella och betydelsefulla frågor skall han
samråda med tidningens styrelseordf.;
så har fram till hösten 1950 skett en
gång, enligt uppgift, nämligen när
tidn. började agitera för Sveriges
anslutning till Atlantpakten. Dagens
Nyheters allm. reportage och
nyhetsanskaffning synes T. inte ha övat något
nämnvärt inflytande över. Men
genom sitt intensiva skriftställarskap i
tidn. har T. i ovanlig grad satt sin
personliga prägel på Dagens Nyheter.
—■ Jämte politiken omfattar T:s
journalistik en mångfald olika
ämnen, samhällsvetenskaplig litteratur
och debatt, pressens ställning och
uppgifter, religionskritik och inte
minst skönlitteratur. Hans intresse är
koncentrerat till dikten som källa till
kunskap om samhällen och
personligheter; hans värderingar ligga mest
på det moraliska planet. I hans
talrika personkarakteristiker, av vilka
flertalet gäller författare och
statsmän, skildrar han med särskild
sympati sådana människor, som haft att
övervinna starka motsättningar inom
den egna personligheten samtidigt
med att de i demokratisk anda verkat
för samhällets förbättring. Själv har
T. en påtaglig debattglädje, och hans
lust att ”klippa” en motståndare är
oförneklig. Men jämte
kunskapsrikedomen, den logiska skärpan och
slagfärdigheten är det främst det starkt
personliga engagemanget i
sakfrågorna som präglar T :s offentliga
framträdanden. — Flera av T:s
tidningsartiklar från senare år finnas samlade
i ”Argument” (1948) och ”Idéer och
genier” (1953). En bibliografi,
utarbetad av U. Willers, publicerades till
T:s femtioårsdag 1946. — Gift 1)
1921—24 med Rina Emelia Lind; 2)
1926 med Gerd Dahlin. K. E. L.
Tingvall, se även Thingvall.
Tingvall, Karl Gustaf,
läkare, f. 10 dec. 1863 i Mariestad, J 21
dec. 1923 i Uppsala. Föräldrar: andre
Karl Gustaf Tingvall.
stadsläkaren Carl Axel T. och
Hedvig Elisabeth Carolina Blix. — T.
avlade mogenhetsex. 1882 och blev med.
kand. 1890 samt med. lic. 1897, allt
i Uppsala. Han hade amanuens- och
läkarförordnanden vid Akademiska
sjukhuset där 1897 och slog sig ned
som praktiserande läkare i Västerås
1898. Där var han tf. stadsläkare
1898—1902, stadsläkare 1902—08
och förste stadsläkare 1909, och från
1910 till sin död var han förste
stadsläkare i Uppsala. Han var i Uppsala
dessutom från 1911 överläkare vid
epidemisjukhuset, lärare i
epidemiolo-gi vid univ. och läkare vid
strafffängelset samt från 1918 läkare vid
länets sinnesslöanstalt. T. var en av
initiativtagarna till bildandet av
Västerås tuberkulosfören., en av de första
i landet; därigenom har han
förknippat sitt namn med den begynnande
dispensärverksamheten. ■— Gift 1897
med Alma Fredrika Lindahl. S. L.
Tiquet, Samuel, bergsman, döpt
6 jan. 1707 i Stockholm, f 11 sept.
1753 i Spanien. Föräldrar:
handlanden Samuel T. och Ester Wolters. ■—
T. arbetade under 1720-talet vid Sala
gruva. Han fick 1728 efter sin
morbror Liebert Wolters en 30-årig
koncession att upptaga gruvdriften vid
Rio Tinto och Aracena i Andalusien,
Spanien. Där producerade han från
1741 järn- och kopparvitriol och från
1747 eller 1748 koppar. Någon större
omfattning synes hans verksamhet
inte ha fått, och han anges ha fått
utstå många års umbäranden och
lidanden under sin strävan att utveckla
gruvföretaget. Dock fick han ett gott
eftermäle som företagsam och
kunnig bergsman. — Litt.: G. A.
Granström, ”Svensk bergsmannagärning i
Spanien under 1700-talet” (i Med
hammare och fackla, 1, 1928). T. M.
1. Tirén, Johan, målare, f. 12
okt. 1853 i Själevads skn,
Ångermanland, f 24 aug. 1911 i Tirsta, Länna
skn, Stockholms län. Föräldrar:
kyrkoherden Olof T. och Kristina Holm.
— Efter mogenhetsex. studerade T.
vid Tekn. skolan i Stockholm och
därefter vid Konstakad. 1877—80.
Han vistades som akad:s stipendiat
1882—84 i Tyskland och Italien samt
i Paris, där han studerade för J. L.
Géröme vid Ecole des Beaux Arts.
Han blev led. 1900 och extra lärare
1903 vid Konstakad. — T:s
konstnärliga domän var de jämtländska
lappmarkerna. Hans stora, med
etnografisk omsorg utförda, naturalistiska
genrescener ur lapparnas liv från
1880- och 1890-talen ha ofta ett
patetiskt drag (”De vilsegångna”, 1882;
”Efter snöstormen”, 1885, Östersunds
mus., deposition från Nat. mus.;
”Älgskytten”, 1889, Härnösands mus.).
Till hans bästa arbeten höra ett antal
landskap i prunkande höstfärger från
1900-talets början (”Höst, motiv från
Glen”, 1909, Nat. mus.). T. utförde
även enstaka porträtt (”Bruno
Liljefors”, 1883) samt dioramabilder för
Stockholmsutställningen 1897 och
Parisutställningen 1900.
Minnesutställningar över honom ha hållits i
Stockholm 1912 och 1935, den senare
tills, med hustrun och sonen Nils T.
Johan Tirén.
—• Gift 1884 med målarinnan Gerda
T., f. Rydberg (f. 1858, f 1928), som
har utfört landskap och porträtt men
mest gjort sig känd som bokillustratör.
R. S.
2. Tirén, Karl, järnvägsman,
folklorist, målare, f. 23 juni 1869 i
Ovikens skn, Jämtland. Bror till T. 1.
-—- T. avlade mogenhetsex. i
Östersund 1888 och telegrafassistentex.
1893. Från 1889 var han i tjänst hos
Statens järnvägar och innehade
förordnanden som stationsinspektor i
Umeå, Örnsköldsvik, Boden m. fl.
städer. Är 1912 utnämndes han till
stationsinspektor i Bergvik, Hälsingland,
vilken befattning han lämnade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
