Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tollstorp, Jacob - Tollstadius, Eric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolstadius
5
Tolstadius
någon tid i s. Frankrike och Spanien
för att värda sin hälsa. Efter
hemkomsten ägnade han sig åt en
mångfald olika yrken. Bl. a. var han
handelsresande, gästgivare i Motala,
klädesfabrikör i Borås, grosshandlare i
Göteborg och handlande i Malmö. År
1830 slog han sig ner i Vadstena som
boktryckare och utgav Wadstena
Weckoblad 1830—32. Sistn. år
flyttade han rörelsen till Linköping och
utgav där 1833 östgötha Tidning. Efter
en tvåårig vandring genom
Södermanland kom han därefter vid mitten av
1830-talet till Stockholm, där han
utgav Tidning för landsorterna (1838)
och under en längre tid var anställd
som medhjälpare åt boksamlaren
Jacob Westin och slutligen blev
kommissarie vid provisoriska sjukhuset. Från
1847 till sin död var han dessutom
disponent för f. d. Schultzes boktryckeri
i Stockholm. — T. publicerade bl. a.
några romaner, men för eftervärlden
är han mest känd som topografisk
förf. Hans arbeten i denna genre ha
stort kulturhistoriskt värde. Början
gjordes med ”Vadstena och dess
om-gifning. Historisk romantisk
målning” (1832), som sedan följdes av
”Beskrifning öfver Linköping” (1834)
och ”Beskrifning om Södermanland”
(1—2, 1837—38), som är Tis främsta
verk, samt ”Stockholm och dess
om-gifning” (1839) och det på
arkivforskning grundade arbetet ”Kongl.
Djurgården” (1844). •— Gift 1812 med
Johanna Magdalena Berg. T. M.
Tolstadius, Eric, präst, pietist,
döpt 21 febr. 1693 i Stockholm, t 28
juli 1759 därstädes. Föräldrar:
prosten och kyrkoherden Anders T. och
Anna Magdalena Schnack. — T.
in-skrevs 1708 vid Uppsala univ., där han
1718 tog magistergraden och avlade
prästex. Han prästvigdes följ, år och
fick anställning som huspredikant hos
greve Abraham Brahe, där han
stannade till 1722, då han blev
pastorsadjunkt i Jakobs och Johannes försiar
i Stockholm (avsatt följ, år) samt
huspredikant hos riksrådet greve Carl
Gyllenstierna. Efter dennes död 1723
utnämndes T. till kyrkoherde i
Skepps-holms förs, i Stockholm, en befattning,
som han innehade till 1747. Från sistn.
år till sin död var han kyrkoherde i
Jakobs och Johannes försiar. — T.
anslöt sig till den på 1720-talet kraftigt
uppblomstrande pietismen, som dä
ännu företedde relativt få radikala
drag. Men motsättningarna skärptes
raskt. Då ett fränt angrepp 1723
riktats mot pietismen inför ständerna,
svarade T. söndagen därpå med en
svidande vidräkning av prästerskapet
som folkfostrare och manade till
uppryckning ur kyrkans förfall. Därmed
blev han genast den mest bemärkte av
Eric Tolstadius. Målning av okänd konstnär (Jakobs församling, Stockholm).
huvudstadens pietistiska präster, och
konsistoriet ställde honom till svars
för hans yttranden. Han försvarade
sig emellertid väl, och konsistoriet
kunde endast tilldela honom en
varning. Sin adjunktstjänst måste T. dock
lämna. Som motdrag hade han vädjat
till riksdagen, där saken redan varit
före i prästeståndet. Ständerna
tillsatte också en deputation, som dock
småningom lade ned frågan. T. erhöll
genom vänners bemedling
kyrkoherdetjänsten på Skeppsholmen och
fortsatte där med ökad iver sin
verksamhet. Han blev oerhört uppskattad som
predikant, och den lilla kyrkan pä
Bla-sieholmen, där hans predikningar
höllos, fick lov att byggas till för att
rymma åhörarna. Dessa tillhörde alla
samhällsklasser och kommo resande
från alla håll i landet. T. blev sålunda
medelpunkten i Stockholms andliga liv,
och hans framträdande blev givetvis
föremål för kyrkoledningens
gransk
ning. Då kom 1726 den tyske
radikal-pietisten J. O. Dippel till Stockholm
och sökte kontakt med sv. pietism. Hos
gammalpietisterna i gemen fann han
föga resonans, men så mycket mera
hos T. De togo mycket starka intryck
av varandra och samarbetade i viss
mån. Så framträdde t. ex. Dippel vid
sammankomster i Tis hem. T.
bötfäll-des 1726 för brott mot det just
utfärdade konventikelplakatet men
frikändes av Svea hovrätt. Men då ryktet
om Tis dippelianism spreds alltmera
och T. gjort en programförklaring
huvudsakligen i Dippels anda,
inkallades han 1728 på nytt inför
konsistoriet. Trots att T. förklarade, att han
förkastade Dippels lära, var man inom
konsistoriet starkt betänkt på att få
honom avsatt. Frågan hänsköts dock
1729 till en kunglig kommission, som
efter grundlig undersökning 1731
frikände T. Skeppsholmskyrkan och T.
bevarade sin ställning, trots att Dip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
