Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Torbiörnsson, Tore - Torelius, se även Thorelius - 1. Torelius, Gustaf - 2. Torelius, Gösta - Torell, se även Thorell - Torell, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torelius
9
Torell
genom sina skarpsinniga
undersökningar inom den slaviska filologin. Ett
särskilt intresse ägnade han studiet
av den slaviska likvidametatesen.
Resultaten framlade han dels i en
uppsats om ”Likvidametates i de slaviska
språken” (Uppsala univ:s årsskrift
1894), dels i drsavh. ”Die
gemein-slavische Liquidametathese I”
(Uppsala univ:s årsskrift 1902), följd av en
andra del i samma årsskrift 1904. T.
lämnade även betydelsefulla bidrag
till kännedomen om de baltiska
språken, bl. a. i en uppsats om ”De
litauiska akcentförskjutningarna och den
litauiska verbalakcenten” (Uppsala
univ:s årsskrift 1924) samt i
”Litauiska akcentfrågor” (Uppsala univ:s
årsskrift 1936). T. företog ett stort
antal studieresor- till utlandet. Han
var bl. a. led. av vet. akad:s i Krakau
språkliga kommission och
Västsla-viska inst. vid univ. i Posen samt
korresponderande led. av Slaviska inst. i
Prag och vet. akad. i Krakau. — Gift
1912 med Hedvig Maria Kristina
Lidman. W. F.
Torelius, se även Thorelius.
Gustaf Torelius.
1. Torelius, Pär Gustaf,
tidningsman, f. 26 febr. 1847 i Sävare
skn, Skarab. län, t 18 nov. 1924 i
Värnhems skn, samma län. Föräldrar:
hemmansägaren Johannes Petersson och
Maria Greta Larsdotter. ■— Efter
univ.-studier i Uppsala 1870—76
(utan annan ex. än den
teologisk-filo-sofiska) och i Tiibingen 1877—78 var
T. 1878—85 lärare vid det
evangeliska prästseminariet i Basel. Då tidn.
Vårt Land sistn. år grundades, blev
T. dess huvudred, och ansvarige
utgivare, i vilken befattning han
kvarstod till 1903. Åren 1892—1900 var
han led. av Första K.
(protektionistiska partiet), och 1888 deltog han
som lekmannaombud i kyrkomötet.
Han var ordf, i Publieistklubben
hös
ten 1895. — Vårt Land, som var
avsett att vara ett fosterländskt och
kyrkligt stridsorgan mot
åttiotals-radikalismen i alla dess former, blev
snart kraftigt uppmärksammat genom
sina extremt konservativa
ställningstaganden i den politiska och kulturella
debatten, och under sä gott som hela
T:s redaktörstid hade tidn. en
betydande spridning. I tullstriderna tog
den med övertygelse
protektionisternas parti. Utom T:s politiska artiklar
var det framför allt C. D. af Wirséns
litteraturrecensioner, som gåvo tidn.
dess karaktär; Wirsén hade den från
1886 till sitt huvudforum vid sidan
av Post- och Inrikes Tidningar. —■
Gift 1879 med Emma Christina
Ma-thilda Carlson. U. D.
2. Torelius, Gustaf (Gösta)
Siegmund Elias, tidningsman, f. 30
dec. 1879 i Basel, f 10 april 1953
i Malmö. Son till T. 1. ■— Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1899 och
ex. från handelsskola följ, år var
T. försäkringstjänsteman till 1902.
Han inträdde detta år i faderns tidn.
Vårt Land och flyttade 1905 över
till Stockholms Dagblad, där han
tjänstgjorde som nattred. till 1908,
notischef och red.-sekr 1908—10 samt
korrespondent i Berlin (under första
världskriget vid de tyska fronterna)
1910—21. Under sistn. period
anlitades han även av andra sv. tidn., bl. a.
(från 1918) av Sydsv. Dagbladet
Snällposten, och 1921 övergick han i denna
tidn:s tjänst. Han var dess
Berlin-korrespondent till 1931, blev därpå
andre red. och chef för utrikesavd.
samt 1934 redaktionschef och ansvarig
utgivare; 1937 lämnade han tidn. på
grund av sjukdom. •—■ Sina största
insatser gjorde T. under sina tjugu år
som korrespondent i Tyskland; han
blev tidigt en centralfigur i den sv.
journalistkolonin i Berlin.—Giftl919
med Erna Charlotte Kieseler från
Tyskland. U. D.
Torell, se även Thorell.
Torell, Otto Martin, geolog,
zoolog, ämbetsman, f. 5 juni 1828 i
Var-berg, f 11 sept. 1900 på Charlottendal,
Lövholmen, Brännkyrka förs.,
Stockholm. Föräldrar: provinsialläkaren
med. dr Johan Peter T. och Susanna
Charlotta Varenius. — T. blev
student 1844, fil. kand. 1853, fil. dr s. å.
och med. kand. 1858, allt vid Lunds
univ. Han utsågs, likaledes i Lund, till
adjunkt i zoologi och intendent vid
zoologiska mus. 1860, var tf. e. o. prof,
i zoologi där 1862 och 1864—66 samt
blev där e. o. prof, i zoologi och
geologi 1866. Åren 1871—97 var han chef
för Sveriges geologiska undersökning.
— T. ämnade först ägna sig åt
läkar-banan men fick tidigt av den berömde
zoologen Sven Lovén, vars lärjunge
han var, sitt intresse inriktat på de
klimatologiska problem, som voro
förknippade med dennes djurgeografiska
forskningar. Under en resa till
Spetsbergen 1837 hade Lovén lärt känna de
arktiska vattnens mollusker och bl. a.
kunnat fastställa, att
skalgrusbankarna vid Uddevalla innehöllo rester av
arktiska molluskarter. T. hade 1848
företagit draggningar vid
Kristine-berg i Bohuslän och funnit skal av
is-havsmusslan Yoldia arctica i
Gull-marsfjordens bottenlager. Han sökte
en förklaring till ishavsmolluskernas
uppträdande utmed Skandinaviens
kuster i ett samtidigt nedisat
landområde och företog resor till Schweiz
1856, Island 1857, Spetsbergen 1858
(tills, med A. E. Nordenskiöld) och
Grönland 1859 för studier av
glaciä-rernas avlagringar och verksamhet i
övrigt jämte faunan och floran i deras
omgivning. Under dessa jämförande
studier kom han till full insikt om att
det var landis, som repat och format
rundhällarna i Skandinavien, samt att
det där vanliga krosstensgruset är den
av landisen avlagrade moränen.
Ungefär samtidigt med T. hade andra sv.
forskare (Hampus von Post och Axel
Erdmann) kommit till samma
uppfattning om dessa bildningars natur,
men det var främst T., som i föredrag
och skrifter samt under sina mänga
utlandsresor spred den nyvunna
kunskapen om den stora skandinaviska
nedisningen och därför numera
allmänt anses som denna teoris
upphovsman. Genom den fingo de av dåtidens
lärde omdebatterade s. k. erratiska
blocken (nu kallade flyttblock) av
skandinaviska bergarter, spridda i
Holland och n. Tyskland, en
tillfredsställande förklaring såsom
medsläpa-de av landisen från Skandinaviens
inre tvärsöver Östersjön till
nedisningens gräns. T:s resor till de
arktiska länderna visade hur viktig
utforskningen av deras natur var för
förståelsen av vårt lands
kvartärgeologi, och 1860 lyckades han i spetsen
för ett flertal av dåtidens främsta
naturforskare få till stånd en
spetsbergs-expedition, som syftade till en
verkligt allsidig vetenskaplig kännedom
om detta polarland, och han
grundläde därmed den forskningstradition,
som karakteriserat sv.
polarexpeditioner. Till en början offentliggjorde T.
sin uppfattning om den
nordeuropeiska nedisningen mera en passant i sitt
arbete ”Bidrag till Spitsbergens
mol-luskfauna...” (1859). Det är först i
besvarandet av en prisuppgift rörande
de erratiska blockens förekomst i n.
Holland som han begagnar tillfället
att behandla nedisningsproblemet i
hela dess vidd, och han gör det på ett
sätt, som i allt väsentligt ännu äger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
