Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Torén, Carl Axel - 3. Torén, Carl-Axel - Torgils Knutsson - Torgny, lagman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torén
11
Torgny
Senare gjorde han 1861—62 på
offentligt uppdrag en resa till samma
länder och skrev som resultat därav
redogörelsen ”Om religionsundervisningen
i några främmande länder” (1863).
Vid 1868 års kyrkomöte väckte han
två andra motioner av stor räckvidd.
Den ena gällde, att kyrkan direkt
skulle hedriva yttre mission ■— ett
förslag, som ledde till uppkomsten
av Sv. kyrkans mission under en inför
kyrkomötet ansvarig missionsstyrelse
från 1874. I den andra motionen
föreslogs revidering av den wallinska
psalmboken, särskilt med tanke på att
få missionspsalmer införda. T. fick
senare i uppdrag att förbereda denna
revision samt var medl. i 1883 års
kommitté, som 1889 framlade ett
psalm-boksförslag, vari T. själv bidrog med
originalpsalmer och övers. Under
många år var han även sysselsatt med
bibelövers., från 1853 som medl. och från
1862 som sekr. i bibelkommissionen.
Även om detta arbete ej ledde till
slutgiltigt resultat, bidrog det dock till
uppkomsten av 1883 års uppl. av Nya
Testamentet. — T. gav uttryck åt en
starkt markerad avsky för krig och
blodsutgjutelse. Hans pacifism var
främst religiöst motiverad. Bland hans
skrifter märkas ”Uppsatser i andliga
och kyrkliga ämnen” (1871) och ”En
blick på mitt förflutna lif” (i Tidskr.
för kristlig tro och bildning 1892). —■
Gift 1850 med friherrinnan Augusta
Charlotta Sofia von Friesendorff. —
Litt.: Hj. Psilander, ”C. A. T.” (1920);
A. H. Lundström, ”Minnesord öfver
domprosten C. A. T.” (i ”Protokoll och
handlingar rörande prästmötet i
Uppsala 1908”, 1908). J. J.
3. Torén, Carl-Ax el Oscar,
arméofficer, f. 8 mars 1887 i
Stockholm. Sonson till T. 2. — T. avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1906 och
blev vid Livreg:s husarer
underlöjtnant 1910, löjtnant 1913 och
ryttmäs-tare 1925 samt vid Norrlands
dragon-reg. major 1934 och överstelöjtnant i
reg. 1938 (1937 i armén). Utnämnd
till överste i armén 1939 och vid
kavalleriet 1940 var han sekundchef för
Livreg. till häst 1940—47 samt tillika
chef för kavalleriets personalkårer
1943—47. T. genomgick 1916—18
Krigshögskolan och var 1919—20 och
1922—23 aspirant vid Generalstaben
och 1925—29 kadettofficer vid
Krigsskolan på Karlberg. Han bedrev
militära studier i Schweiz 1929 och var
sakkunnig i kavallerifrågor hos
för-svarskommissionen 1934—36. Åren
1937—40 tjänstgjorde han som
militärattaché i Warszawa, Prag och
Bukarest. — Naturvetenskapligt
intresserad är T. framför allt en kunnig
botanist och sedan 1947 styr.-led. i
Sv. botaniska fören. Han studerade
1907 och 1932 vid Stockholms
högskola och har i fackpressen publicerat
artiklar av militärpolitiskt,
person-historiskt och botaniskt innehåll samt
tills, med I. Carlin författat
”Lärobok i hästkännedom” för K.
krigsskolan. — T. var sv. mästare i
löpning 400 m 1906 och satte
skandinaviskt rekord i denna gren s. å. — Gift
1) 1919 med Lilly Sophie Nordenson,
t 1940; 2) 1941 med friherrinnan
Augusta Anna Maria (Anita) Bennet.
B. M—n
Torgils Knutsson, marsk,
riksföreståndare, t i febr. 1306 i Stockholm.
— T. tillhörde en stormannaätt, som
i sitt vapen förde ett lejon och som
räknade släktskap med folkungarna.
I dokumenten framträder T. för första
gången 1283 samt omnämnes som
riddare och riksråd 1288. T:s familj- och
släktskapsförhållanden äro
ofullständigt kända. Västergötland förefaller
att ha varit hans födelsebygd och
hemort; sannolikt var den senare
Väst-götalagmannen Knut Magnusson hans
brorson. Vid några viktiga tillfällen
i sin levnad finna vi honom bosatt på
västgötska orter. Han hade dock
besittningar även i Dalarna och
Bergslagen; han innehade till 1303 andel i
järn- och stålberget i Norberg. —
Under Birger Magnussons minderårighet
blev T. i egenskap av marsk den
verklige styresmannen i Sverige; även flera
år efter det att den unge konungen
blivit myndig hade han kvar sitt
inflytande över riksregeringen. Ett
uttryck för hans maktställning var, att
han sannolikt ingick äktenskap med
konung Birgers syster. T. ledde under
tiden kring 1300 den storartade sv.
expansion åt öster, som medförde
betydande nyförvärv åt den sv. kronan. År
1293 företogs krigståget till Karelen,
och fästet Viborg uppfördes. Det var
ett företag i den romersk-katolska
kyrkans och missionens intresse men
kanske ännu mera i handelns. Att det
var den sv. riksledningens avsikt att
förvärva kontroll över den viktiga
Rysslandshandeln, som över Neva och
Ladoga sträckte sig fram till
Novgo-rod visas redan av svenskarnas försök
att 1300 anlägga fästet Landskrona
vid nyss nämnda, strategiskt och
handelspolitiskt så viktiga flod. Det
misslyckades, och det blev nordtyskarna,
som främst fingo hand om
rysshandeln, men de sv. erövringarna i
Karelen blevo bestående. Konkurrenter till
svenskarna i östpolitiken voro det
uppåtsträvande Lybeck och så
småningom i hög grad Danmark under
Erik Menved, som sökte återupprätta
Valdemarernas danska
östersjöimpe-rium. — Under 1300-talets första år
inriktade T. i hög grad sitt intresse
på interskandinaviska förhållanden;
de hade blivit särskilt invecklade
därigenom, att en grupp landsflyktiga
danska stormän sökt och funnit stöd
hos Norges konung. En tid förde T. en
tydligt antidansk politik och sökte
även få inflytande över konungens
bröder, hertigarna Erik och Valdemar:
han satte sin anförvant Abjörn
Six-tensson som drots vid Eriks sida och
lät förmäla sin egen dotter (Kristina
Torgilsdotter, bd 4 s. 349) med
Valdemar samtidigt som denne gjordes till
hertig i Einland. Snart nog visade det
sig emellertid, att hertigarna, framför
allt Erik, ville föra en självständig
politik oberoende av marsken, vars
maktställning alltmera undergrävdes.
Hans inrikespolitik hade varit
aristokratisk men starkt antikyrklig och
skiljer sig därigenom radikalt från
den Magnus Ladulås följt. Ett av
uttrycken härför var indragningen 1299
av den del av fattigtionden, som
anslagits till Uppsala domkapitel. I en
annalnotis berättas t. o. m. att konung
Birger på förslag av T. sökt fängsla
ärkebiskopen och rikets övriga
biskopar. Under sådana förhållanden
uppväxte en stark opposition mot T. inom
kyrkovänliga kretsar, och sedan
hertigarna närmat sig dessa, blev det
möjligt att störta T. Samma år, som den
sv. kyrkan erhöll ett stort
privilegie-brev, ingick konung Birger förlikning
med sina bröder. T. fängslades på sin
gård Lena i Västergötland i dee. 1305.
Därifrån fördes han till Stockholm,
där han avrättades, troligen omkring
10 febr. Som straff för sina
försyndel-ser mot kyrkan begrovs han i ovigd
jord, och först några månader senare
flyttades hans lik till
Gråmunkekapel-let (Riddarholmskyrkan). — T. var en
betydande politisk personlighet. Hans
sorgliga öde framkallade medkänsla
hos samtida, så hos den okände
författaren till Erikskrönikan. T. har
dramatiskt behandlats av B. von Beskow i
sorgespelet ”Torkel Knutsson”; en
staty över T., utförd av V. Vallgren,
avtäcktes 1908 på rådhustorget i
Viborg. — Gift 1) med numera okänd
hustru; 2) 1296 troligen med Birgitta,
Magnus Ladulås’ dotter, och 3) med
Hedvig av Ravensberg. — Litt.: K. G.
Westman, ”Sv. rådets historia till år
1306” (1904); F. ödberg, ”Om
marsken Tyrgils Knutsson”
(Västergötlands fornminnesförenings tidskrift
1910); S. Bolin, ”Om Nordens äldsta
historieforskning” (1931); S. Kraft,
”Erikskrönikans källor” (Hist. tidskr.
1932); J. Rosén, ”Striden mellan
Birger Magnusson och hans bröder”
(1939); H. Jägerstad, ”Marsken T.
K:s äktenskapsförbindelser”
(Person-hist. tidskr. 1944—45). Kj.K.
Torgny, en av den isländske
historieskrivaren Snorre Sturlasson i
den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
