Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torgny, lagman - Torhamn, Gunnar - Torkel Knutsson, marsk, riksföreståndare, se Torgils Knutsson, s. 11 - Torkel Mattisson - Torlind, Kerstin, konsertsångerska, se Lindberg-Torlind, bd 4 s. 620 - Tornæus, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torhamn
12
Tornæus
nes Heimskringla omnämnd lagman i
Tiundaland (i Uppland) vid
1000-talets början. Enligt Snorre
uppmanades lian bl. a. av västgötaj arlen
Ragnvald att åvägabringa fred i ett
gränskrig mellan Olof Skötkonung och
norske konungen Olav Haraldsson
(”den helige”). Den av den norske
konungen ivrigt eftersträvade
förlikningen skulle beseglas genom att
denne fick Olof Skötkonungs dotter
Ingegerd till maka. T. lovade att på
Upp-salatinget understödja förslaget. Då
sveakonungen harmset tillbakavisade
detta, höll T. under böndernas bifall
ett längre strafftal mot honom och
antydde, att han riskerade avsättning. I
stället för erövringar i Norge önskade
allmogen, att riket skulle utvidgas i
österled. Motvilligt gav Olof sedan
vika inför hotet. —■ Under 1800-talet
betraktad som en förkämpe för folkets
politiska medbestämmanderätt, anses
T. ofta av den moderna forskningen
vara en produkt av Snorres fantasi
(blott Otto von Friesen har bestämt
hävdat, att han existerat). Snorre
synes ha skildrat T. som en forntida
motsvarighet till den mäktige
västgöta-lagmannen Eskil Magnusson, som han
1219 besökte. Tiundalagmannens
ryktbara strafftal återspeglar måhända den
aktivistiska stormannaopinion, som
vid budskapet om det danska
korståget till Estland 1219 krävde ett sv.
ingripande i österled. —■ Litt.: B.
Ner-man, ”T. lagman” (Arkiv för nordisk
filologi 1916); N. Beckman, ”T.
lagman. Ett bidrag till karakteristiken
av Snorres författarskap” (Edda
1918); O. von Friesen,
”Fredsförhandlingarna mellan Olov Skötkonung och
Olav Haraldsson” (Hist. tidskr. 1942);
A. Schück, ”T. lagmans strafftal på
Uppsalatinget” (Sv. tidskr. 1949).
A. S—k
Torhamn, Josef Gunnar, målare,
skulptör, f. 21 dec. 1894 i Torhamns
skn, Blek. län. Föräldrar: kustvakten
Anders Johan Olsson och Elina
Kristina Andersdotter. — T. studerade vid
Konstakad. 1918—21 och företog
under åren 1922—27 studieresor i
Danmark, Norge, Tyskland, Schweiz,
Italien, Nordafrika och Frankrike. Redan
1923 väckte han uppmärksamhet med
sina dekorativa arbeten för
Högalids-kyrkan i Stockholm, ett
triumfkrucifix och en fresk över motivet
”Johannes döparen predikar” i dopkapellet.
Bägge präglas av religiöst allvar och
en sträng, hieratisk stil, som bygger
på gotiska, bysantinska och barocka
mönster i personlig utformning. Den
klara och fasta kompositionen och den
instinktiva känslan för de dekorativa
värdena hos färger och föremål har
också förblivit utmärkande drag i T:s
fortsatta alstring, som äger stor rike-
Gunnar Torhamn.
dom i såväl tekniskt som motiviskt
avseende. Han har sålunda arbetat i
både trä, marmor och glas förutom i
olja och al fresco, och han har utfört
altarskåp och krucifix, plafonder och
väggmålningar i kyrkliga och profana
byggnader. Utom de nämnda kunna
anföras målningar i kyrkan i Nyköping
och i nya gravkapellet vid Maria kyrka
i Stockholm (1930), i Torhamns kyrka
i Blekinge (1917), altartavlor i Estuna
kyrka och i Sv. kyrkan i Oslo (1925),
en fresk i konsert- och bibliotekshuset
i Örebro (1932), väggmålningar i
Stockholms handelskammare (1928),
Karlskrona läroverk (1936) och
restaurang Lindgården i Stockholm (1930,
över Bellmansmotiv), samt en
altartavla i tempera för Sv. kyrkan i
Bue-nosAires (1947) och träskulpturer för
Söderåkra kyrka i Småland (s. å.). T.
har deltagit i utställningar i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Ystad,
Karlskrona, Karlshamn och Kalmar. — Gift
1923 med skulptrisen och
textilkonst-närinnan Hulda Ingegerd Sjöstrand.
Th. N.
Torkel Knutsson, marsk,
riksföreståndare, se Torgils Knutsson, s. 11.
Torkel Mattisson i Malshult,
bonde, politiker, f. omkr. 1620 i Osby skn.
Kristianst. län, t i nov. 1676
därstädes. Föräldrar: bonden Mattis Jensön
och Arine Torkelsdotter. — T.
uppfostrades i föräldrahemmet och övertog
1647 efter faderns död
skattehemmanet Malshult, som han sedan brukade
till sin död. Han blev en av sin orts
mest betrodda män och intog en högre
social ställning än andra bönder. Att
”Torkel i Malshult” blivit
ihågkom-men av eftervärlden beror på hans
insats under sv.-danska kriget 1657—58.
Då en sv. ryttartrupp i sept. 1657
återvände från en rekognösceringstur
nedåt Göinge, såg den sig på återvägen
ställd mellan danska trupper och
dansksinnade bondefriskaror och
skul
le troligen ha tagits till fånga, om
icke T. förmått sina landsmän att ge
svenskarna fritt avtåg. Som belöning
erhöll han efter fredsslutet och Skånes
avträdande till Sverige skattefrihet
för sin gård. Om motivet till T:s
ställningstagande är intet bekant. Han
deltog som led. av bondeståndet i
riksdagarna 1672 och 1675 och är den ende
kände Göingeriksdagsmannen under
1600-talet. — Gift 1648 med Elna
Pe-dersdotter. — Litt.: C.-G. Liljenberg,
”T. i Malshult” (Göinge
hembygdsförems årsbok 1928). S. Sw.
Torlind, Kerstin,
konsertsångerska, se Lindberg-Torlind, bd 4 s. 620.
Tornæus, Johannes Jonæ,
präst, lärd, folklivsskildrare, sannolikt
f. i Torneå, t 16 juli 1681 därstädes.
—■ T. inskrevs 1625 som student vid
Uppsala univ., där han 1629 undergick
examen i orientaliska språk och 1632
blev fil. mag. på en avh. om planeten
Mars. En tid hade han anställning som
informator på Degarö och i Rimbo i
Uppland. Han åtföljde vidare under
några år en friherre Oxenstierna som
guvernör på dennes resor i Europa.
Efter hemkomsten blev han
kyrkoherde i Neder-Torneå skn, vilken
befattning han innehade till sin död. T.
erhöll prosts titel 1649 och blev 1654
kontraktsprost. Han bevistade
riksdagarna 1644 och 1647. Under T:s tid
uppfördes 1647 Torneå stads första
kyrka. — T. skötte sin befattning med
stort nit och verkade med iver för
lapparnas undervisning. Varje år
företog han minst en resa till lappmarken
och lärde väl känna lapparnas liv och
tänkesätt. År 1643 erhöll han
kungligt uppdrag att översätta
kyrkohandboken m. fl. religiösa skrifter till
lapska, och 1648 utkom hans övers.,
”Manuale lingva lapponica
conscrip-tum . ..”. Om T:s vidsträckta
kännedom ang. lapparna och deras liv
vittnar framför allt hans 1672 på
Antikvitetskollegiets uppdrag författade
beskrivning över lappmarken, vilken
föreligger i flera handskrifter. En av
dem, ”Johannes Tornæi Lapponica,
eller Lappiska beskrifvelse”, trycktes
1772 av S. Loenbom undei- titeln
”Be-skrifning öfwer Tornä och Kemi
lappmarker.” En ny, fullständig edition av
T:s arbete kom 1900 i ”Bidrag till
kännedomen om de svenska
landsmålen och svenskt folklif” (17: 3) genom
K. B. Wiklund, som där lät trycka det
till Antikvitetskollegiet inlämnade
manuskriptet, vars titel är ”Johannis
Tornæi berättelse om lapmarckerna
och deras tillstånd”. -—■ Den kände
franske reseskildraren J. F. Regnard,
som hyste stor beundran för T. som
lapplandskännare, ger i ”Voyage de
Laponie” (1731) bl. a. en livlig
skildring av T:s begravning, som han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
