Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trolle, Rolf - Trolle, släkt - 1. Trolle, Birger - 2. Trolle, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T rolle
42
T rolle
1937, 1941 och 1945. Han deltog 1938
och 1940 i gruppen
”Independenter-nas” utställningar i Stockholm. —
Betydelsefulla för T. blevo de intryck
han fick av den spanska konsten
under Spanienresorna. Hans måleri,
porträtt, stilleben, interiörer m. m., ha
sedan dess bibehållit ett nästan
asketiskt allvar med sträng, detalj knapp
formuppbyggnad och en dov men
samtidigt intensiv och förfinad färg. I
sina porträtt är T. ofta en
inträngande psykolog. Ex. på hans konst äro
”Porträtt av min hustru” (1923,
Linköpings mus.), ”Pojke som skalar
potatis” (1927, Göteborgs konstmus.)
och ”Soldatänkan Krut” (1930, Nat.
mus.). — Gift 1920 med Ruth Behm.
R. S.
Trolle, frälsesläkt från Småland,
vilken kan spåras dels till Finnveden,
dels till Värend; i Finnveden ha
huvudlinjens förfäder varit bosatta.
Riddaren Birger Knutsson T. (t före
1381) är den förste släktmedl., om
vilken fullt tillförlitliga uppgifter
finnas. Han omnämnes i källorna under
1360-talet, och hans hemort var
belägen i trakterna kring Värnamo. Han
förde en gaffelstyckad sköld, och först
hos hans son, väpnaren Birger T. (f
tidigast 1440) till Bo (nu Trollebo)
i Lemnhults skn, Jönköp. län, har en
variant av det egentliga Trollevapnet
(antingen endast ett trollhuvud eller
en trollkropp utan huvud) påträffats.
Vapnet har sålunda i detta fall
bildats efter namnet. En son till Birger
T. var riddaren och riksrådet Birger
T. (T. 1); han blev far till riksrådet
Arvid T. (T. 2). Dennes äldste son,
riddaren, riksrådet och lagmannen
Erik T. (T. 3), blev far till
ärkebiskopen Gustav T. (T. 4). T. 2:s näst
yngste son, riddaren och riksrådet
Ture T. (T. 5), blev far till
underamiralen i Jakob Bagges flotta Arvid
Turesson T. (t 1568), den siste
manlige medl. av ätten T. under dess
första tid i Sverige. — En äldre bror till
T. 5, riddaren Jakob eller Joachim
T. (f. 1475, t 1546), bosatte sig i slutet
av 1400-talet i Skåne, som då tillhörde
Danmark; han blev 1503 dansk
riddare, 1505 hövitsman på Kalmar och
1517 dansk amiral. En äldre son till
honom var hövitsmannen och
godsherren Arvid T. (T. 6). Hans yngre
bror var den danske sjöhjälten
Her-luf T. (f. 1516, f 1565), som under
nordiska sjuårskriget 1564—65 ss.
dansk amiral förde överbefälet och
1564 vid Ölands n. udde besegrade
sv. flottan under Jakob Bagge. En
brorsons son till T. 6, danska
riksrådet och riksviceamiralen Nils T. (f.
1599, f 1667), som ägde bl. a.
Trolle-holm på Själland, var 1656—61
ståthållare i Norge. Sedan Skåne i Ros-
kildefreden införlivats med Sverige,
överflyttade den sistn:s son,
ryttmäs-taren vid fyenska nationalreg. Arvid
T. (f. 1653, t 1698) till Sverige och
introducerades 1689 på sv.
riddarhu-set i riddarklassen. Hans son,
överstelöjtnanten Fredrik T. (T. 7), stiftade
fideikommissen Trollenäs och
Full-tofta, Eriksholm (sedan Trolleholm),
Värpinge (nu Trolleberg),
Trolle-Ljungby samt Ludgonäs i Ludgo skn,
Södermani, län, som erhöll namnet
Trollesund. Hans sonson,
tjänstgörande kammarherren hos konung
Gustav IV Adolf Nils T. (f. 1777, t 1827),
upphöjdes 1816 i friherrligt stånd.
Från två yngre söner till denne,
godsägaren och kammarherren Carl Axel
T. (f. 1810, f 1879), som 1866—73 var
led. av Första K., och ryttmästaren
Birger T. (f. 1813, f 1890), härstamma
ättens nu levande två huvudgrenar.
Bland Carl Axel T:s söner märkas
överhovjägmästaren friherre Nils T.
(T. 8), godsägaren Carl Axel T. (T.
9) och utrikesministern Eric T. (T.
10), gift med författarinnan Alice T.,
f. grevinna Gyldenstolpe (f. 1872, f
1953). Den i Danmark kvarlevande
ätten utslocknade 1782. — Litt.: P.
Sjögren, ”Släkten T:s historia intill
år 1505” (1944).
1. Trolle, Birger Birgersson,
riksråd, riddare, f. i början av
1400-talet, t i april 1471. Föräldrar:
väpnaren Birger Birgersson T. och Ingeborg
Arvidsdotter (lejonansikte). — T.
gjorde det möderneärvda Bergkvara i
Kinnevalds härad i Småland till sin
sätesgård och till centrum för släktens
genom förmånliga äktenskap och
lyckade affärstransaktioner ständigt
tillväxande godskomplex. Detta
utökades under hans tid med egendomar
även utanför Småland, bl. a. i
mälarlandskapen. T. var även den förste i
sin släkt, som i politiskt avseende
spelade en mera framträdande roll
utanför sin egen landskapskrets. Han var
en av Karl Knutssons pålitligaste
anhängare. Som storgodsägare i ett av
gränslandskapen tvingades han dock
till återhållsamhet och försiktighet
under de alltmer skärpta dansk-sv.
motsättningarna. Av Karl Knutsson
erhöll han för en tid överbefälet
för den expeditionskår, som 1448—49
sökte återvinna Gotland till Sverige.
Han deltog i kung Karls härjningståg
mot Skåne och Blekinge 1452 och
placerades som hövitsman på det under
fälttåget erövrade Lyckå slott i
Blekinge. Av Kristian I anförtroddes T.
1463 hövitsmannaskapet över Åbo
slott, som han synes ha förvaltat med
stor duglighet. På sin ålderdom blev
han 1469 tillfångatagen av Karl
Knutssons inhemska motståndare med
Erik Karlsson (Vasa) i spetsen och
fick se sin gård Bergkvara skövlad och
nedbränd. — Gift 1424 med Kristina
Knutsdotter av Aspenäsätten.—Litt,:
P. Sjögren, ”Släkten Trolles historia
intill år 1505” (1944). P. Sj.
2. Trolle, Arvid Birgersson,
lagman, riksråd, riddare, f. omkr. 1440,
t i febr. 1505. Son till T. 1. — T. blev
riksråd senast 1463, troligen före
fyllda 25 år. Han erhöll Nyköpings län
1470 eller något tidigare, och
ungefär vid samma tid blev han lagman i
Östergötland. Mot slutet av 1490-talet
utbytte han denna lagsaga mot
Tiohärads. I samband med en konflikt
mellan T:s svärfar, Ivar Axelsson,
och riksföreståndaren Sten Sture d. ä.,
som kulminerade 1487, fick han lämna
ifrån sig Nyköpings slottslän. Han
erhöll senare som förläning
Stegeborgs slottslän och 1494 Borgholms
slott med Öland. De stora
jordegendomarna efter fadern kommo så gott
som odelade att övergå till T.,
eftersom faderns båda syskon ej
efterlämnade några bröstarvingar. Han
fortsatte med stor kraft och skicklighet
faderns omfattande affärsverksamhet
och utbyggde ytterligare det stora
godskompiexet, vilket mot slutet av
hans levnad kom att omfatta c:a 1 000
godsenheter med centrum i Bergkvara
och med förgreningar över största
delen av Småland samt med utlöpare
till flertalet sv. landskap långt in i
Uppland. Hans (andra) äktenskap,
med Ivar Axelsson Totts dotter Beata,
kom att bli av största betydelse för
såväl T. själv som hans släkt.
Genom detta tillfördes T. och hans familj
c:a 500 egendomar, vilka lågo inom
det dåv. Danmarks gränser och som
torde representerat ett värde ungefär
lika stort som hela det sv.
godskomplexets. Ivar Axelsson och dennes
bröder utgjorde vid tiden för
äktenskapet en ytterst betydelsefull
maktfaktor i Norden, icke blott i ekonomiskt
utan även i politiskt avseende.
Äktenskapsförbindelsen torde av såväl kung
Kristian som Ivar Axelsson
ursprungligen ha uppfattats som fullt
förenlig med Kristians strävan att stärka
sin ställning i Sverige. Ungefär
samtidigt invecklades emellertid herr
Ivar i en ytterst svårartad konflikt
med kung Kristian. Konungen
konfiskerade Ivar Axelssons och ett par
av hans bröders egendom i Danmark,
och herr Ivar själv gick i landsflykt
till Sverige utan att dock låta sig
skiljas från den viktiga
nyckelställning, som förläningsinnehavet av
Gotland gav honom. Därifrån förde
herr Ivar under de båda följande
årtiondena en skicklig och vittsyftande
vågmästarpolitik, som bl. a. tog sig
uttryck i ett försök att genom en
kupp insätta T. som riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
