Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Undén, Torsten - 2. Undén, Östen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undén
102
Undén
östen Undén
äldrar: apotekaren Viktor U. och
Beata Kaijser. — Efter mogenhetsex.
i Karlstad 1897 studerade U. vid
Uppsala univ., där han blev fil. kand.
1902. Sedan han tjänstgjort som
attaché vid generalkonsulatet i
Hamburg 1902—04 bedrev han juridiska
studier vid univ. i Lund, där han
avlade kansliex. 1904 och hovrättsex.
1905. Sistn. år blev han tf. v. konsul
i Hamburg, 1906 tf. förste sekr. i
Utrikesdep., 1908 tf. v. konsul i New
York och s. å. tf. legationssekr. i
Washington samt 1909 konsulatråd i
Berlin. Åren 1912—13 deltog han som
sakkunnig i utredningen ang.
omorganisation av Sveriges diplomati
och konsulatsväsende och blev sistn.
år generalkonsul i Hamburg. U. var
1917—18 led. av Statens
handels-kommission och 1918—21 medl. av
kommittén för omorganisation av
Utrikesdep. och Sveriges representation
i utlandet. Sedan han 1919—21
tjänstgjort som tf. chef för olika avd. i
Utrikesdep. blev han sistn. år tf. envoyé
i Riga och Reval samt följ, år även i
Kowno och 1924 envoyé å extra stat
i samma städer. År 1928 utnämndes
han till sv. minister i Wien, Budapest
och Belgrad. Efter den tyska
ockupationen av Österrike 1938 var han
minister i Budapest och Belgrad och
1939—42 endast i Budapest, varefter
han sistn. år avgick med pension. —■
Gift 1918 med Gerda von Paraski.
J. T.
2. Undén, Bo östen, jurist,
politiker, f. 25 augusti 1886 i Karlstad.
Bror till U. 1. — U. växte upp i det
gammaldags borgerliga hemmet i
Karlstad och kom efter mogenhetsex.
1904 till Lund, där han snabbt följ,
år tog fil. kand.-ex. Samtidigt med
sina juridiska studier blev han
emellertid starkt politiskt intresserad
och hörde tillsammans med bl. a.
Ernst Wigforss till de ledande
krafterna inom den radikala studentför.
D. Y. G., i vilken han blev medl.
våren 1905. År 1909 tog han ett steg
vidare på den politiska banan och
anmälde sitt inträde i Lunds
arbetarkommun ; året därpå blev han
ordf, i 1). Y. G. Hans intresse synes
tidigt varit inriktat på konkreta
dagspolitiska frågor, men däremot
tycks han icke ha tänkt sig en
framtida politisk verksamhet. Efter att
1910 ha avlagt jur. kand.-ex. bedrev
han 1910 en tid avhandlingsarbete i
Berlin, tog 1912 jur. lic.-ex.,
disputerade s. å. och vai’ 1912—17 docent
i civilrätt i Lund. Hans första mera
uppmärksammade politiska
framträdande ägde rum krisåret 1914, då
han var huvudtalare vid
lundastu-denternas protestmöte mot
borggårds-talet och utgav en stridsskrift i den
konstitutionella frågan. Samma år
deltog han i bildandet av en
socialistisk diskussionsklubb i Lund. Senare
under första världskriget var han
tydligen den drivande kraften bakom
en omtalad protestskrift till
justitieombudsmannen våren 1916 med
anledning av den s. k. förräderidomen.
År 1916 var han sekr. i
konstitutionsutskottet. Följ, år utnämndes han
till prof, i civilrätt och internationell
privaträtt i Uppsala, vilken han
innehade till 1937. — Hösten 1917
inträdde U. som konsultativt statsråd
i Edéns ministär; när denna i mars
1920 avlöstes av Brantings första
ministär, inträdde U. i denna som
chef för Justitiedep. Efter ministärens
avgång utsågs U. till
folkrättssak-kunnig, ett uppdrag, som han sedan
bibehållit med avbrott för de
perioder han tillhört regeringen. U.
inriktade sig härefter alltmer mot
internationell rätt och utrikespolitiska
frågor och var utrikesminister i de
brantingska och sandlerska
ministärerna oktober 1924—juni 1926. Han
var medl. av den sv. delegationen vid
Nationernas Förbund (NF) 1921—
26, 1928, 1930—31 och 1933—39.
Hans mest bekanta insats här stod
i samband med den s. k. rådskrisen
mars 1926, då Tyskland vid sitt
inträde i NF krävt en permanent
rådsplats, vilken i sin tur framkallat
motsvarande krav från Polens sida.
Efter en intensiv telegramväxling
lyckades U. såsom utrikesminister
från Genève övertyga regeringen om
en av honom rekommenderad lösning,
vilken medförde en påtaglig
avspänning i en ödesdiger fråga. — Vid
1925 års förbundsförsamling
framlade U. förslag till utredning rörande
ett allmänt skiljedomsavtal, till
vilket enskilda stater kunde ansluta
sig. Förslaget antogs också i en något
utvidgad form. Vidare efterträdde
han Branting som rapportör till
rådet och förbundsförsamlingen vid
behandlingen av Mosulfrågan 1924—
1925. Han har också tillhört en rad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
