Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valdemar Birgersson - Valdemar Magnusson - Waldén, se även Walldén - Waldén, Bertil - Waldén, Ola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valdemar Magnusson
158
Waldén
Magnus, begav sig V. till utlandet
oeh lyckades förmå den danske
konungen Erik Glipping att lämna
väpnad hjälp. I en förlikning är 1277
tillerkände Magnus honom nu vissa
delar av Götaland som särskilda
un-derhållsländer mot att han avsade
sig kronan. Sin andel i riket blev han
emellertid fråntagen 1279, emedan
han misstänktes för delaktighet i ett
farligt stormannauppror mot
Magnus. Han innehade sedan en kortare
tid Malmö som danskt län och
upprätthöll därifrån hemliga
förbindelser med sina sv. anhängare. Emedan
V. inlåtit sig i nya
kärleksförbindelser och förskjutit Sofia, som avled
1286, erhöll Magnus rådets tillstånd
att internera honom såsom
otillräk-nelig. Han överfördes 1288 som
stats-fånge till Nyköpingshus, där han
dock fick röna en mild behandling.
Under slutet av sitt liv var han gift
med en viss Lucrardis. — Litt.: E.
Pipping, ”Kommentar till
Erikskrö-nikan” (1926, Skrifter utg. av Sv.
litteratursällskapet i Finland); H. N.
Yrving, ”Maktkampen mellan
Valdemar och Magnus Birgersson 1275—
1281” (1952). A. S—k
Valdemar Magnusson, prins, f.
under 1280-talets förra hälft, t 1318
i Nyköping. Föräldrar: konung
Magnus Birgersson (”Ladulås”) (bd 5 s.
189) och drottning Helvig. Om V :s ätt
se Folkungaätten. — Efter faderns
död 1290 stod V. under marsken
Tyr-gils Knutssons förmynderskap. I
samband med brodern Birgers
konunga-kröning 1302 slogs V. till riddare
och upphöjdes till hertig av Finland.
Han fick nu även sin andel av faderns
godsinnehav och blev förmäld med
Tyrgils’ dotter Kristina. Släktskapen
med den mäktige marsken hindrade
honom icke från att närma sig den
kyrkliga opposition, som uppstått
mot dennes styrelse. Härvid torde
han ha starkt påverkats av sin äldre
och viljekraftige broder hertig Erik.
Hela V: s senare levnadsöde är f. ö.
så nära förknippat med dennes, att
det är svårt att avgöra om han
någonsin fört en självständig politik.
Tyrgils avtvingade 1304 de bägge
hertigarna en förbindelse att avhålla
sig från all politisk verksamhet.
Dessa flydde kort därpå till Danmark
och sedan till Norge, varifrån de
fortsatte sitt uppviglingsarbete. Följ, år
ingicks en förlikning, varpå
hertigarna återvände till Sverige. Deras
mål var nu att åstadkomma en
brytning mellan konung Birger oeh
Tyrgils Knutsson, vilket också lyckades.
I dec. 1305 blev marsken nämligen
tillfångatagen av de tre bröderna
och senare avrättad. Redan
dessförinnan hade V. begärt skilsmässa från
Kristina under åberopande av att de
voro ”dopsyskon” (han hade burits
till dopet av sin senare svärfader).
Äktenskapet blev även upplöst. I
förening med Erik deltog sedan V. i
”Håtunalekens” överfall 1306, där
konungaparet svekfullt tillfångatogs.
Emedan konung Erik Menved av
Danmark genom ett krigståg till
Sverige sökte bispringa Birger,
avreste V. s. å. på en ”pilgrimsfärd”
till Tyskland, där han värvade
legotrupper. Medan Erik huvudsakligen
skapade sig en maktställning i den
västra delen av riket, överläts den
östligare delen åt V. Vid fredsmötet
i Hälsingborg 1310, då riket delades
mellan de tre bröderna, fick V. på
sin lott större delen av Uppland med
Stockholm, ö. Västmanland, Finland
och Öland, vilket bekräftades vid ett
senare ”hävdaskifte” 1315. Sedan
Birger förmått honom att tills, med
Erik fira julhelgen 1317 på dennes
borg i Nyköping, blevo hertigarna
förrädiskt kastade i fängelse, där de
försommaren följ, år uppgivas ha
omkommit av svält. År 1312 hade V.
i Oslo ingått ett nytt äktenskap med
den norska prinsessan Ingeborg,
dotter till den då avlidne konung Erik
”Prästhatare”. Deras enda kända
barn, Erik (f. 1316), avled i unga år.
Ingeborg, som benämndes hertiginna
av Öland, levde sedan till omkr. 1356.
—• Litt.: Jerker Rosén, ”Striden
mellan Birger Magnusson och hans
bröder” (1939). A. S—k
Waldén, se även Walldén.
Waldén, Tor Henrik Bertil,
museiman, konst- och
kulturhistoriker, f. 2 juni 1901 i Misterhults skn,
Kalmar län. Föräldrar: landsfiskalen
Nils Johan IV. och grevinnan
Sophie-Louise Posse. — W. avlade
student-ex. 1919 i Stockholm och blev fil.
kand. 1922 och fil. lic. 1928 vid Stock-
holms högskola samt 1942 fil. dr i
Uppsala. Efter tjänstgöring vid
museerna i Eskilstuna och Luleå kom
han 1928 till museet i Örebro, där
han sedan 1931 är intendent. Sedan
1934 är han även landsantikvarie i
Örebro län. —• W. har utfört en
betydande gärning som kulturhistorisk
forskare och museiman. Han har lett
utgrävningar samt
konserverings-och restaureringsarbeten vid Örebro
slott, Riseberga kloster, Kägleholms
slottsruin och flera kyrkor samt
ordnat kulturminnesvården i länet på
ett föredömligt sätt. Bland hans
många skrifter märkas särskilt
drs-avh. ”Nicolaes Millich och hans krets.
Studier i den karolinska barockens
bildhuggarkonst” (1942) samt de
stora bruksbiografierna ”Skyllberg
1346—1646—1946. Minnesskrift” (1
—2, 1947—49) och ”Frövifors bruk
och dess föregångare Frövi järnbruk”
(1951). Dessutom förtjäna nämnas
”Engelbrektsfejden” (1934),
”Forskningar och färder. Konst- och
kulturhistoriska uppsatser, resebrev”
(19.36), ”Loka. En kunglig
hälsobrunns krönika” (1940), ”Den stora
sjösänkningen. Minnesskrift med
anledning av Hjälmarens och
Kvisma-rens sjösänkningsbolags
75-årsjubi-leum ...” (1940), ”Askers och
Sköl-lersta tingslag. Minnesskrift” (1949)
och ”Stora Mellösa. En
sockenbeskrivning” (1952). W. har även varit
med-arb. i verken ”Sveriges kyrkor”,
”Folkens historia genom tiderna” oeh
”Sveriges historia genom tiderna”. —
Gift 1924 med författarinnan Margit
Palmær (bd 6 s. 13). T. M.
Waldén, Ola Hansson; skolman,
politiker, f. 23 febr. 1869 i Södra
Åsums skn, Malmöh. län, t 9 juni
1944 i Landskrona. Föräldrar:
lantbrukaren Hans Persson och Anna
Jönsdotter. — W. avlade
folkskollä-rarex. vid seminariet i Lund 1889
och tjänstgjorde från 1891 som
folkskollärare i Landskrona, där han
1898 erhöll ord. anställning. Åren
1904—10 var han därjämte under
sommarkurserna bitr, lärare vid Aug.
Abrahamsons stiftelse på Nääs. W.
var socialdemokratisk
stadsfullmäktig i Landskrona 1913—30 och blev
ordf, i fullmäktige 1919. Han
tillhörde landstinget 1910—26 och Andra
K. 1909—24 utom en del av
riksdagen 1917, då han var led. av Första
K. Vid riksdagarna 1914B—17 var
han led. av konstitutionsutskottet,
1918—24 av statsutskottet. Åren
1922—24 var han statsrevisor, 1925
—35 dir. i Landskrona
utminute-rings- och utskänkningsbolag. —
W. tog initiativ till främjande av
gymnastikundervisningen särskilt vid
landsbygdens folkskolor. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
