Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Wallenberg, Knut - 5. Wallenberg, Gustaf - 6. Wallenberg, Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallenberg
178
Wallenberg
righeter (1907—08) utan
möjliggjorde även en snabbare industrialisering
än annars hade varit fallet.
Fördelarna härav blev påtagliga redan
under det första världskriget. — W. blev
hedersled, av Konstakad. 1913 och av
Örlogsmannasällskapet 1914 samt
invaldes i Vet. akad. 1928. Han erhöll
Illis quorum 1898, Vasaordens
storkors 1912 oeh Serafimerorden 1916.
— Gift 1878 med Alice Olga
Constance Nickelsen. E. F—d
5. Wallenberg, Gustaf Oscar,
diplomat, affärsman, f. 6 jan. 1863
i Stockholm, f 21 mars 1937
därstädes. Halvbror till W. 4. — I
likhet med många andra medlemmar
av släkten ägnade sig W. först åt
sjölivet; han blev underlöjtnant vid
flottan 1882 och löjtnant 1887 men
övergick 1891 till reserven, i vilken
han sedermera avancerade till
kommendörkapten av första graden. —•
Redan före sin övergång till reserven
hade W. börjat ägna sig åt
affärslivet. Han blev 1886 skeppsredare i
Stockholm och intresserade sig
vidare bl. a. för den begynnande sv.
separatorindustrin. År 1888 inträdde
han i styr, för Stockholms enskilda
bank och kvarstod där till 1902.
W. var 1892—96 det nygrundade
järnvägsaktiebolaget Stockholm—
Saltsjöns förste verkst. dir. och ledde
i denna egenskap utformandet av
Saltsjöbadens samhälle. År 1896
grundade han (tillsammans med O.
Lagerberg och A. Ribbing) Rederiab.
Sverige—Kontinenten, som påföljande är
började regelbunden båttrafik med
postbefordran på linjen Trelleborg—
Sassnitz. W. blev bolagets förste
verkst. dir. oeh kvarstod i denna
befattning till början av 1907.’ Under
sin tid som affärsman hade W. även
offentliga uppdrag. Han var sålunda
medlem av den 1898 tillsatta
handels- och sjöfartskommittén, inom
vilken han arbetade för
rederinäringens höjande och särskilt för
direkta sv. förbindelser med viktigare
transoceana länder — det var i stor
utsträckning W:s förtjänst, att
Sverige 1907 fick en ostasiatisk
ångbåts-linje. Vidare var han 1900—06 led.
av Andra K. (liberal) ; även som
riksdagsman intresserade han sig
speciellt för sjöfartsfrågor. —• W.
utnämndes 1906 till Sveriges förste
envoyé i Tokio och blev påföljande
år sändebud även i Peking. Innan
han blev diplomat, hade W. energiskt
hävdat betydelsen av att det sv.
näringslivet intresserade sig för
export till de icke upparbetade
marknaderna i Fjärran östern, och under
de tolv år, han var bosatt i Tokio,
blev han i tillfälle att aktivt verka
för en ökad sv. insats i denna rikt-
Gustaf Wallenberg.
ning. W. lämnade Japan 1918 och
vistades en tid i hemlandet, till dess
han 1920 tillträdde befattningen som
sv. minister i Konstantinopel. Även
på denna post arbetade W. för att
utöka Sveriges handelsförbindelser,
vilket gynnades bl. a. därav, att W.
var synnerligen välsedd inom
turkiska regeringskretsar. W. ådagalade
å sin sida ett positivt intresse föl’ det
nya Turkiets uppbyggnadsarbete,
särskilt för Ismet Inönüs
järnvägspro-gram. Då W. 1930 avgick med pension
från sin befattning, stannade han
kvar i Turkiet, och han avled under
ett tillfälligt besök i hemlandet. —
Gift 1887 med Annie Maria Sofia
Gustafva Adelsköld. T. P—n
6. Wallenberg, Marcus
Laurentius, v. häradshövding,
finansman, f. 5 mars 1864 i Stockholm, t
22 juli 1943 därstädes. Bror till W. 5.
— Efter officersex. vid
Sjökrigsskolan i Stockholm blev W.
underlöjtnant vid flottan 1882; 1884 tog han
juridisk filosofisk ex. i Uppsala.
Under sommaren 1884 vistades W. i
Frankrike för bl. a. språkstudier.
Dessa kunskaper voro honom till stor
nytta i hans otaliga internationella
officiella och inofficiella uppdrag och
förhandlingar. År 1888 avlade W.
jur. kand.-ex. i Uppsala. Redan 1885
hade han blivit auskultant vid
hovrätten i Kristianstad; 1890
utnämndes han till v. häradshövding, en titel
han bibehöll hela livet. Sitt inträde
i Stockholms enskilda bank gjorde
W. 1890 som ombudsman och chef
för notariatavd. År 1892 invaldes han
i bankens styr, och blev v. verkst.
dir. Han efterträdde 1911 sin bror
Knut (W. 4) som verkst. dir. i
banken, och från 1920 var han v. ordf,
i dess direktion. Efter broderns död
1938 blev W. ordf, i bankens
direktion. W. beklädde
kommittéupp
drag för banklagstiftning och
liknande frågor samt var led. av den
1914 tillsatta
krigsberedskapskom-missionen. Åren 1916—18 deltog W.
i delegationer för
handelsförhandlingar med England. Detta blev
början till en lång oeh ansvarsfylld
internationell verksamhet.
Utnämningen 1919 att tillvarataga Sveriges
ekonomiska intressen vid
fredsförhandlingarna vidgade fältet. Han deltog
i ekonomiska och finansiella
konferenser i Bryssel 1920 och Genua 1922.
Led. av Nationernas Förbunds
finansiella kommitté 1920—30
tjänstgjorde W. som dess ordf. 1922. Dessutom
var han ordf, i kommittén för den
tyska industrins belastning och för
Tysklands naturaleveranser, varvid
han gav sitt namn till den praktiska
lösningen av de dagliga problemen,
det s. k. ”Wallenbergsreglementet”.
År 1924 utnämndes W. till led. av
domstolen för handläggande av
tvister ang. Dawesplanens tolkning och
1930 blev han likaledes led. av dess
efterträdare, domstolen för
behandling av tvister rörande Youngplanen.
År 1931 anmodades W. fungera som
tyska regeringens expert för
rekonstruktion av de tyska bankerna och
s. å. utnämndes han till ordf, i den
s. k. Stillhaltedomstolen. — De
första åren i bankens tjänst ägnade W.
den inre organisationen och den
tekniska konsolideringen av bankens
verksamhet. Han lyckades så väl med
detta, att redan vid sekelskiftet
ansågs Stockholms enskilda bank vara
bland de bäst organiserade bankerna
i landet. Bankens samtliga
verksamhetsområden innefattades i W: s
arbete. Särskilt bemödade han sig att
stärka banken mot depressionstider
och kriser. Bland W :s mera
uppmärksammade reformer inom banken var
upprättandet av en särskild utländsk
avdelning. Från sin fader lärde han
sig vikten av goda
utlandsförbindelser och han var mån om att utveckla
dessa till förmån för både banken
och Sverige. Ett annat initiativ var
grundandet av en statistisk
avdelning, som skulle handha och
systematiskt utreda alla kreditärenden.
Efter hand som kreditverksamheten
växte, kunde bankchefen personligen
ej längre känna till bankens alla
kunder. Men det var ändå nödvändigt
att företa noggranna undersökningar
inte endast för nya industriella
engagemang, utan även för bankens hela
kreditgivning. Bankens snabba
utveckling kan till stor del tillskrivas
W: s omfattande
företagarverksam-het. Han kände grundligt till både
svensk och skandinavisk industri och
var livligt intresserad av desamma.
Dessutom medverkade W. i många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
