Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wallmark, Ernst - Wallmo, Uno - Wallquist, Einar, läkare, författare, se s. 209 - Wallquist, Elof, kemist, se s. 208 - Wallquist, Gunnar, bergsvetenskapsman, se s. 209 - 1. Wallquist, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallmo
207
Wallquist
des alltifrån mitten av 1860-talet
översattes oeli bearbetades av W. Han
var överhuvudtaget en flitig
pjäsöversättare, som sammanlagt överförde
ett 160-tal pjäser till svenska. Själv
skrev han operett- och operalibretti
och tills, med A. Bosin flera
folklustspel samt den dramatiska episoden
”En afton af Beethovens lif” (1870).
Han utgav en diktsamling, ”Från
ungdomstid — vid höstetid” (1887)
och författade åtskilliga visor,
publicerade i ”Visor och kupletter” (1879
—90). Vidare översatte han mer än
500 sånger för sv. och danska
musikförläggare. En av W:s bästa
översättningar var den av Plautus’
”Mostella-ria”, som 1898 belönades med Vet. o.
vitt. samh:s guldmedalj. — Gift 1)
1867—84 med Evelina Amalia
Kristina Scott; 2) 1886 med Hulda
Albertina Holmström. H. U.
Wallmo, Uno, skogsman, f. 29
april 1860 i Ljusnarsbergs skn,
Örebro län, f 3 nov. 1946 i Stockholm.
Föräldrar: bruksägaren Leo W. och
Birgitta Kristina Olsson. — W.
avlade mogenhetsex. i Strängnäs 1879
och utexaminerades från Skogsinst.
1882. Han blev extra jägmästare i
Örebro revir s. å. och i Askersunds
revir 1885, e. o. tjänsteman i
Domänstyr. 1886 samt assistent vid
Skogsinst. 1888 och i Askersunds revir 1891.
Därjämte var han från 1880-talet
under många år förvaltare av skogarna
vid Högfors, Älvestorp, Hällefors,
Skogaholm, Alkvättern, Rockesholm
och Högsjö, alla i mell. Sverige. W.
blev jägmästare i Jönköpings revir
1899 och i Örebro revir 1902 samt var
över jägmästare i Bergslagsdistriktet
1903—19 och i Stockholm-Gävle
distrikt 1920—25. I studiesyfte företog
han många resor inom Europa, bl. a.
en årslång resa i Ryssland. Han var
sv. delegerad vid skogskongressen i
Paris 1900, led. av
lönereglerings-kommittén 1906—07 och ordf, i
skogs-undervisningskommittén 1906—08
samt ordf, i kommissionen för
försöks-taxeringen av Värmlands skogar 1910
—12. I Lantbruksakad. invaldes han
1918, och av Sv. skogsvårdsfören., där
han var v. ordf. 1907—12, erhöll han
dess guldmedalj 1932. — W. var en
skoglig banbrytare av stora mått.
Gentemot det hos oss tidigare
rådande doktrinära skogsbrukssättet, som
huvudsaki. var ett utpräglat
trakt-hyggesbruk, uppställde han sitt
bläd-ningsbruk, som innebar ett friare och
mera ändamålsenligt skogsbrukssätt,
där gallringarna ingrepo i det
härskande beståndet, individvården
sattes främst och föryngring stamvis
eller i helt små luckor eftersträvades.
W:s teorier, som först framlades i det
uppmärksammade arbetet ”Rationell
skogsafverkning” (1897), ha kommit
till användning i stora delar av
landet, men fastän de blott kunna
till-lämpas på särskilt lämpliga marker,
har hans insats i våra skogars
historia haft den största betydelse. Den
har bl. a. resulterat i att vi äga en
provkarta på olika
behandlingsmetoder, avpassade efter skilda lokala
förhållanden, och i att intresset för
skogens rätta vård blivit starkt. W.
utgav dessutom talrika mindre skrifter
ss. ”Om föryngringen vid
blädnings-huggningar” (1906), ”Uthålligt
skogsbruk” (1907) och ”Vår
skogsavdik-ningspolitik” (1918) samt ”De
normgivande faktorerna vid individvård”
(tidskr. Skogen 1932). Han var även
jägare, författade (som följd av ett
vad) romanen ”Löjtnant Rustan
Uno Wallmo.
Stormfeldt” (1900) och hade
särpräglade åsikter om diet och hälsolära. —•
Gift 1911—12 med Bernhardina
Rosendal. — Litt.: biografi av N.
Ecker-bom i Sv. skogsvårdsfören: s tidskr.
1946. A. P.
Wallquist, Einar, läkare,
författare, se s. 209.
Wallquist, Elof, kemist, se s. 208.
Wallquist, Gunnar,
bergsvetenskapsman, se s. 209.
1. Wallquist, O lof, biskop,
politiker, f. 6 juni 1755 i Edsbergs skn,
Närke, t 30 april 1800 i Norrköping.
Föräldrar: kyrkoherden Olof W. och
Eva Beata Quist. •— Efter skolgång i
Örebro skola och Strängnäs
gymnasium blev W. student i Uppsala 1773,
där han blev fil. kand. 1777 och fil.
mag. 1779. Han prästvigdes 1776 och
blev 1779 pastorsadjunkt i Klara förs,
i Stockholm samt 1780 e. o.
hovpredikant hos änkedrottning Lovisa Ulrika
och senare även hos Gustav III. År
1783 blev W. kyrkoherde i Alseda,
Skede och ökna, Växjö stift. Han blev
domprost i Växjö 1786 och var biskop
där från följ. år. W. bevistade
riksdagarna 1786, 1789, 1792 och 1800. Åren
1789—92 var han chef för
Ecklesiastikexpeditionen och led. av Allm.
beredningen. Under samma tid
tjänstgjorde han som överhovpredikant och
Gustav III:s biktfader samt var led.
av direktionen över ecklesiastika
verket i lappmarken. År 1791 blev han
ordf, i kommissionen över rikets
tabellverk samt riksbanksrevisor. Han
var led. av ecklesiastika kommittén
1793 och blev teol. dr s. å. W. blev
hedersled, av Vitt. akad. 1800. —
W. bedrev i Uppsala grundliga
filosofiska och teologiska studier,
samtidigt som han var informator i prof. J.
Ihres hus. Som pastorsadjunkt i
Stockholm kom han snart i ropet som
god predikant, vilket jämte hans
inflytelserika förbindelser ledde till hans
utnämning till e. o. hovpredikant. I
denna befattning ålåg det honom att
predika hos Gustav III, av vilken han
dock ej synes ha blivit närmare känd
förrän 1780. Sedan han efter Lovisa.
Ulrikas död 1782 överflyttats på
konungens egen präststat, kom han,
delvis genom sin vän Elis Schröderheim,
att bli upptagen i den krets av unga,
snillen, som Gustav III samlade
omkring sig. Vid den 1786 i Stockholm
sammanträdande riksdagen
uppträdde-W. försiktigt, men visade sig dock som
pålitlig regeringsanhängare. Vid
diskussionen i prästeståndet om
införandet av passevolansen vid armén och
vid behandlingen av
brännvinsfrågan-gjorde W. en betydande och av
konungen uppskattad insats. Som medl.
av ståndets ecklesiastika utskott
verkade han för avlägsnandet av alla
missförhållanden på kyrkans och
skolans områden samt för förbättrandet
av sederna. Fördenskull måste man i
W. se en av tillskyndarna till
motsvarande punkter i prästeståndets
be-svärsskrivelse till konungen, som
ledde-till det viktiga k. cirkuläret 21 aug.
1786 och det lika betydelsefulla k.
brevet 20 nov. s. å. För sina
insatser vid riksdagen fick W. av
Gustav III löfte om befordran; han
utnämndes också följ, år till
biskop-i Växjö stift. — Efter att ha fått
ett program för reorganisation av
stiftsstyrelsen godkänt av Gustav III
gick W. till verket. Kriget mot
Ryssland 1788 och den därav föranledda,
oron i landet tvang honom dock att
gä sakta fram. Intresserad av
politiken och trogen ro jalist ställde han
sig-till regeringens förfogande och
gjorde-vad på honom kunde ankomma. Bl. a.
utfärdade han ett s. k. politiskt
herdabrev för att påminna prästerskapet i
stiftet om dess plikter. — Vid
riksdagens öppnande i Stockholm 1789 höll
W. på konungens uppdrag riksdagspre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
