Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verelius, Olof - Werin, Algot - Werkmäster, Jerk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werin
270
Werkmäster
intelligendam. En kort undervijsning
om then gambla Svea-Götha
runaristning” (1675). Postumt utgavs av
Olof Rudbeck på ett tyvärr mycket
vårdslöst sätt V: s ”Index linguæ
veteris scyto-scandicæ sive gothicæ ex
vetusti ævi monumentis...” (1691),
vår första fornsv. ordbok. — V. skrev
även ett skönlitterärt verk,
”Peregri-natio cosmopolitana” (tr. i ”Varia
opuscula”, 1730), vari han på
grundval av tre satirer av den spanske
politikern och polygrafen Quevedo y
Vil-legas skildrar en visionär resa till en
diktad värld, där han efter besök i
staden Cosmopolis oeh i Inferno
slutligen tills, med skuggor från antikens
värld hamnar inför Plutos tribunal.
— V. har även utfört den första
arkeologiska grävningen i Sverige (166.3),
nämligen av en ännu bevarad gravhög
vid Broby i Börje skn i Uppland,
beskriven i kommentaren till ”Gothriei
et Rolfi . . . historia”.
Undersökningen är mycket noggrant utförd och
kom till stånd, då V. ville verifiera
uppgifterna i de isländska sagorna om
det götiska gravskicket. — Bekant
är V:s litterära strid med Johannes
Schefferus (se bd 6 s. 541), vilken
rörde sig om platsen för det forna
Uppsala, som V. på grundval av
arkeologiska iakttagelser förlägger till Gamla
Uppsala och ej till Domberget i
Uppsala, vilket Schefferus hävdade.
V:s inlägg i striden äro skarpsinniga,
delvis riktiga, delvis influerade av
rudbeckianism. — V. var en
mångsidigt lärd man, redbar och
fosterländskt sinnad men häftig och
stridslysten. Hans största betydelse ligger
i införandet av studiet av de nordiska
fornspråken, men även för den
arkeologiska forskningen blev han i viss
mån en föregångsman. — Gift 1658
med Anna Isthmenia. — Litt.: C.
An-nerstedt, ”Upsala universitets
historia” (2: 2, 1909) och ”Schefferus och
V., en litterär fejd i sjuttonde seklet”
(i ”Ur några antecknares samlingar”,
1891); Hj. Lindroth, ”Ett par bidrag
till 1600-talets sv. lärdomshistoria”
(Samlaren 1910) och ”Den sv.
run-forskningens äldsta historia” (i
Nordisk tidskr. 1920); O. Wieselgren,
”O. V:s Peregrinatio Cosmopolitana
och dess källa” (Samlaren 1910) ; E.
Wessén, ”Gamla Uppsala eller
Domberget?” (Hist. tidskr. 1925); V.
Gö-del, ”Riksantikvarieämbetet” (1930);
H. Schück, ”K. Vitterhets Historie
och Antikvitets Akad. Dess
förhistoria och historia” (1—3, 1932—33).
E. Els
Werin, Algot Gustaf,
litteraturhistoriker, bokförläggare, f. 19 okt.
1892 i Västra Sallerups skn, Malmöh.
län. Föräldrar: lantbrukaren Jöns W.
och Emma Andersson. — W. studerade
Algot Werin.
i Lund och blev fil. mag. 1916, fil. lic.
1920 samt fil. dr och docent i
litteraturhistoria 1923. W. ägnade sig först
åt biblioteksbanan; han blev amanuens
vid Lunds univ.-bibliotek 1920 och
tjänstgjorde ss. 2:e bibliotekarie där
1923—28. Därefter bedrev han
huvudsakligen forskning och akademisk
undervisning till år 1934, då han blev
verkst. dir. i C. W. K. Gleerups förlag,
i vilken befattning han kvarstod till
1949. År 1948 kallades han till prof,
i litteraturhistoria vid Lunds univ. —
W: s doktorsavhandling behandlade
”C. J. L. Almqvist, realisten och
liberalen” (1923); senare har hans
författarskap främst ägnats åt den
klassicistiska och humanistiska traditionen
i svensk dikt från Tegnér till Vilhelm
Ekelund. Huvudverket är ”Esaias
Tegnér. Från Det eviga till
Mjältsjukan” (1934), en brett lagd
undersökning av den centrala perioden i
Tegnérs poetiska skapande, inriktad
speciellt på dennes tids- och idériktning.
Flera kompletterande Tegnérstudier
—■ bl. a. rörande de omdiskuterade
frågorna om Tegnérs erotik och
psykiska ohälsa — ingå i de tre
essäsamlingarna ”Svensk idealism” (1938),
”Svenskt 1800-tal” (1948) och ”Den
svenske Faust” (1950), vilka dessutom
innehålla uppsatser om bl. a. Geijer.
Fr. Bremer, V. Rydberg, P. Wikner,
Ernst Ahlgren, Strindberg, Ola
Hansson, Hans Larsson och Pär
Lagerkvist. Som litterär kritiker har W.
varit verksam i Sydsv. Dagbladet, Ord
och Bild samt Sv. Dagbladet. En mer
personligt betonad essäbok med
anknytning till detta fält och till resor
i England och Medelhavsområdet är
”Utfärd och hemfärd” (1952). W. har
utgivit Vitalis’ Samlade skrifter samt
ett antal delar av den stora
Almqvist-upplagan. — W:s forskningar
präg
las av samvetsgrannhet, grundlighet
och väl överlagt omdöme. Hans
framställningssätt är klart och inriktat på
väsentligheter; han förhastar sig
aldrig och har stor förmåga att ställa
ett problem i allsidig belysning.
Hans-stil är sober men saknar inte personlig
värme. Som förlagsman har W. ägnat
särskilt intresse åt utgivningen av
vetenskaplig litteratur. — W. blev
led. av Samfundet De nio 1950. Han
var 1946 en av stiftarna av
Tegnér-samfundet. — Gift 1924 med fil.
kand. Ada Hjelme-Lundberg. ö. L.
Werkmäster, Erik (J er k),
konsthantverkare, f. 1 okt. 1896 i
Rättviks-skn, Kopparb. län. Föräldrar:
hemmansägaren, kyrkvärden Werkmäster
Anders Jonsson och Blylods Kerstin
Ersdotter. — W. studerade i
Stockholm vid Tekn. skolan 1916—19 och
Konstakad. 1919—22. Sedan 1933 är
han konstnärlig ledare vid Nittsjö
keramikfabrik i Rättvik. — W. är en
mångsidig konsthantverkare som
medvetet arbetat i anslutning till den
folkliga dalakonsten. Produktionen
från Nittsjö keramikfabrik, mest
anspråkslösa, odekorerade krus, vaser,
skålar m. m. i enkla former och glada
färger bär helt W: s signatur. Han
Jerk Werkmäster.
har även komponerat mattor och
in-tarsiaförlagor t. ex. för m/s
Kungs-holm 1928, Grand Hotel, Falun 1930,
Eltham Palace, London 1936 och
Cellulosa ab:s hus, Sundsvall 1946. Som
dekorationsmålare har han varit
flitigt utnyttjad bl. a. för
Göteborgs-utställningen 1923 och
östersundsut-ställningen 1936. Han har utfört
dekorativa målningar för Carlanderska
sjukhuset i Göteborg samt
altartavlor för Väddö kyrka 1926 och
Staf-fanskyrkan i Gävle 1932 och har med
träsnittspastischer i svart och rött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
