Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Westerlund, Ernst - Westerlund, Oscar - Vesterlund, Otto - Westerman, släkt - 1. Westermark, Frans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Westerluncl
294
Westermark
skarpt kritiserad, ofta med rätta,
kanske doek oftare med orätt. —
Staden Enköping präglade över W. en
medalj 1899; hans byst i brons,
åstadkommen genom insamling bland hans
patienter, restes i staden 1930. —
Gift 1868 med Nina Flodenis. —
Litt.: E. Beckman, ”Minnesbilder”
(1926); nekrologer av J. Billström i
Hygiea 1924 och av G. Möller i
Tidskrift i militär hälsovård 1924; Stina
Palmborg, ”E. W.” (1939). P. H. T.
Westerlund, Erik Oscar,
fackföreningsmän, f. 22 nov. 1888 i Stora
Tuna skn, Kopparb. län, f 17 mars
1952 i Tureberg, Sollentuna,
Stockholms län. Föräldrar: skomakaren
Carl Erik W. och Tilda
Andersdot-ter. — Redan vid tolv års ålder kom
W. i förvärvsarbete vid hemortens
såg- och järnverk. Han deltog aktivt
i nykterhetsrörelsen och den
socialdemokratiska ungdomsrörelsen. År
1912 började han arbeta vid
kraftverksbyggen och valdes 1917 till ordf,
i Järn- och
metallindustriarbetare-förb:s avd. i Västerås. Vid den
socialdemokratiska partibrytningen
följde W. under några år
vänstersocialisterna, av vilka han 1919
invaldes i Västerås stadsfullmäktige.
Han flyttade följ, år till Stockholm,
sedan han utsetts till sekr. i
Metall-industriarbetareförb. Han blev där
andre förbundsordf. 1922 och var 1936
—48 förste ordf. Åren 1941—49
tillhörde han landssekretariatet,
Landsorganisationens styr. Från 1937 var
han led. av Arbetsdomstolen och
från 1949 av Statens
industrikommission. — En god talegåva och en
driven rutin vid förhandlingsbordet voro
de egenskaper, som förde fram W. till
chefskapet för Sveriges största
fack-förb. Han medverkade positivt i
utformningen av de principavtal, främst
det s. k. huvudavtalet, som från
slutet av 1930-talet ingingos mellan
Landsorganisationen och Sv.
arbets-givarefören. W. intresserade sig för
det fackliga studiearbetet, och den
studieverksamhet han lade grunden
till inom sitt förb. har i mycket
tagits till förebild även inom andra
förb. — Gift 1919 med Hilda Arvida
Kvist. S. Sw.
Vesterlund, Per Otto, skogsman,
f. 25 mars 1857 i Västerås, t 16 april
1953 i Älvdalens skn, Kopparb. län.
Föräldrar: byggmästaren Olof Otto
V. och Kristina Högberg. — V.
avlade mogenhetsex. i Stockholm 1875
och genomgick (efter teologiska
studier) Skogsinst. 1879—81. Efter
förordnanden som extra jägmästare i
Örbyhus revir i Uppland 1882—84 och
i Olands revir 1884—90 blev han tf.
lektor i zoologi m. m. vidl Skogsinst.
1890 och bitr, jägmästare i
Jokk
mokks revir i Lappland s. ä. samt var
lärare i skogshushållning vid Åminne
lantbruksskola i Överluleå skn 1891
—93. Han blev tf. jägmästare i
Jokkmokks revir 1894 och utnämndes till
jägmästare i Norra Hälsinglands
revir 1899, i Jokkmokks revir 1900 och
i österdalarnes revir (Älvdalen) 1910;
från sistn. befattning avgick han
1922. Åren 1888—89 företog han en
botanisk och entomologisk resa till
Florida. — V. publicerade
”Lapp-marksbilder” (1903), ”Tjugu år i
Norrbotten” (1925), ett stort antal
tidskr.-uppsatser med motiv från
Norrland och Dalarna samt skolmin-
Otto Vesterlund.
nen och turistskildringar. Bland
hans många botaniska skrifter, som
huvudsakligen ha skogligt,
floris-tiskt och växtgeografiskt innehåll,
märkes ”Skogen” (Sv. folkbibi. 1908).
Han tillhörde skidsportens pionjärer
i vårt land och var bl. a. en tid
styr.-led. i Fören. för skidlöpningens
främjande samt medarb. i dess tidskr. På
skidor. Själv blev han känd som god
och uthållig skidlöpare; bl. a. åkte
han två dagar före sin sjuttioårsdag
nio mil från Älvdalen till Härjedalen.
— Gift 1890 med Fanny Selma
Al-frida (Frida) Gyllenspets:. S. L.
Westerman, affärsmannasläkt, av
vilken talrika medl. under 1600-talets
andra hälft och 1700-talet voro
framstående järnkrämare i Stockholm.
Äldste kände stamfadern Anders
Joensson, enl. traditionen vid mitten
av 1600-talet bonde nära Arboga,
hade sönerna Sven Andersson (f.
1646, t 1673), från 1670 järnkrämare
i Stockholm, och Anders Andersson
(f. 1650, f 1717), från 1675
järnkrämare där och från 1710 till sin död
Järnkrämarsocietetens i Stockholm
ålderman, vilka antogo släktnamnet
W. och blevo stamfäder för släktens
tvenne huvudgrenar. En äldre son till
Sven Andersson W. var prosten och
kyrkoherden i Gävle Anders
Svensson W. (f. 1672, f 1739), vars söner
Sven W. (f. 1727, t 1797), slutligen
lagman i Uppland, och Johan W. (f.
1730, t 1815), president i
Kommerskollegium, år 1768 adlades med
namnet Liljencrantz (bd 4 s. 580). En
vngre son till Sven Andersson W.,
Sven W. (f. 1673, t 1716), från 1698
järnkrämare i Stockholm, var en av
de ledande männen vid
återupprättandet av Järnkrämarsocieteten 1710.
Hans son, järnkrämaren Claes W.
(f. 1700, t 1739), blev far till
järnkrämaren Claes Fredrik W. (f. 1730,
t 1765), som 1757 kom på obestånd
och övergav yrket; han dog i Kanton
i Kina. — Stamfadern för släktens
andra huvudgren, ovannämnde
Anders Andersson W., hade sönerna
järnkrämarna i Stockholm Anders W. (f.
1686, f 1739), från 1727 till sin död
societetens ålderman, Johan W. (f.
1688, f 1746) och Lars W. (f. 1694,
t 1721). En son till åldermannen
Anders W., järnkrämaren Anders W.
(f. 1714, t 1765), blev 1753
likaledes ålderman för
Järnkrämarsocieteten i Stockholm men måste lämna
denna förtroendepost 1759, då han
kom på obestånd. Hans ende son
Anders W. (f. 1740, f 1791) var
järnkrämare i Stockholm till 1772, då
även han gjorde konkurs. Oberäknat
de adlade grenarna (Liljencrantz)
utdog med honom släkten på manssidan.
—■ Litt.: F. Wernstedt,
”Järnkrämare i Stockholm 1651—1890” (1935).
1. Westermark, Frans Johan
Eugène, läkare, f. 5 nov. 1853 i
Börstigs skn, Skarab. län, f 10 sept. 1941
i Stockholm. Föräldrar:
lantbrukaren Wallentin Larsson och Johanna
Maria Olofsdotter Westermark. —
Efter mogenhetsex. i Jönköping 1875
blev W. med. kand. 1880 i Stockholm,
med. lic. där 1883 och efter disp. där
1887 med. dr i Uppsala s. å. Han blev
s. å. docent i obstetrik och
gynekologi vid Karol. inst. samt 1902 prof,
i ämnet där, tillika direktör och
överläkare vid Allmänna barnbördshuset
samt överläkare vid gynekologiska
kliniken vid Sabbatsbergs sjukhus,
vilka tjänster han innehade till
pensionsåldern 1918. —• Begynnelsen av
W:s livsgärning sammanfaller med
aseptikens genombrott inom
kirurgien, och han kunde därför särskilt
inom den operativa gynekologien göra
betydande insatser, dels såsom
upphovsman till nya metoder, dels
såsom tekniskt skicklig och mycket
anlitad operatör. Han angav vidare en
värdefull metod för registrering av
livmoderns värkarbete genom en
införd ballong. Under W:s tid och till
stor del tack vare hans arbete tillkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
