Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Whitlock, Anna - Wibeck, Edvard - Wibeli, Olof af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wibeck
.322
Wibeli
1903 till 1909 och 1912—14. Ehuru
hon själv tillhörde dèt liberala
partiet oeh i valrörelsen 1908 uppträdde
vid Karl Staaffs sida på ett av
vänsterns valmöten, var det till stor del
genom hennes koncilians och
samarbetsvilja som det lyckades att kring
rösträttskravet ena anhängare från
skilda politiska partier. — Ett brett
gemyt, humor och impulsivitet
kännetecknade W. i hennes offentliga
uppträdande. I katedern var hon den
livfulla berättaren, särskilt när
ämnet var geografi, som hon kunde
levandegöra genom intrycken från sina
vidsträckta resor. Hennes praktiska
läggning visade sig i många
fruktbärande initiativ, t. ex. till de första
skollovskolonierna och till en
kvinnornas andelsfören., Sv. hem. Hon var
starkt påverkad av de kooperativa
idéerna och sökte aktivisera
kvinnorna även för dessas förverkligande.
Genom sina insatser på skilda
områden framstår hon som en av de
yppersta företrädarna för den till social
ansvarskänsla vaknade
kvinnogenera-tion, som möttes i’ rösträttsrörelsen.
W. erhöll Illis quorum 1918. — Ogift.
— Litt,: Lydia Wahlström, ”Den
sv. kvinnorörelsen” (1933). S. Sw.
Edvard Wibeck.
Wibeck, Johan Edvard,
skogsman, zoolog, naturskyddsman, f. 3
mars 1877 i Kållerstads skn, Jönköp.
län. Föräldrar: kronofogden Carl
Johan W. och Emma Lovisa Broberg.
— W. avlade mogenhetsex. i
Jönköping 1896, blev fil. kand, i Lund 1901,
övergick därefter till
skogsmannaba-nan samt utexaminerades från
Klotens skogsskola 1903 och från
Skogs-inst. 1904. Han blev extra jägmästare
1905, var tf. lektor vid Skogsinst. ht
1905 och vt 1906, blev amanuens i
Domänstyr. 1907 och assistent vid
Statens skogsförsöksanstalt 1908 samt
ledde dess avd. på extra stat för för-
yngringsförsök i Norrland 1916—31.
Är 1916 blev han jägmästare i
Storbackens revir i Lule lappmark och
1931 jägmästare i örbyhus revir i
Uppland. W. övergick på
indrag-ningsstat 1934 och på
pensions-stat 1941. Han var 1920—54 docent
i skogsskötsel vid Skogshögskolan,
ledde 1921—26 dess praktiska
övningar i skogsskötsel i Norrland och
var 1935—43 lärare i skogszoologi
och jaktkunskap. Är 1953 fick han
prof:s namn. —■ W. har varit
verksam på flera vitt skilda områden,
särskilt inom skogsforskningen och
fauni-stiken. Han har utfört
undersökningar över bl. a. bokskogen i Småland,
tallens proveniensfrågor,
ljunghedarnas skogsodlingsproblem, skogens
historia i Bohuslän, tall- och granfröets
beskaffenhet i Norrland samt en
mångfald nordsv.
skogsföryngrings-problem, allt avhandlat i ett
hundratal uppsatser. Som zoolog har han
främst framträtt som ornitolog. Han
har särskilt studerat myrornas
fågelvärld i Småland och övre Norrland
och därjämte bl. a. fjällens och det
lappländska skogslandets fåglar. Sina
rön häröver har han framlagt i ett
fyrtiotal uppsatser i bl. a. Fauna och
Flora, Sveriges natur och Naturens
liv i ord och bild. Hans bok
”Sjöfå-gelslivet i Stockholms skärgård”
(1939) är resultatet av en omfattande
inventering 1937—38. W. är känd som
en av vårt lands mest aktiva
natur-skyddare. Han väckte 1905 förslag om
Kävsjöns i Smålandl fridlysning och
1927 om Mud dusområdets i Lule
lappmark avsättande till nationalpark
samt verkställde på Vet, akad:s
uppdrag en omfattande utredning över
sistn. förslag. Han har också varit
verksam för skydd av fågellivet i
Sjaunj aområdet i Lule lappmark och
gjort insatser i flera andra
betydelsefulla naturskyddsfrågor. Ären 1943—
53 arbetade han för Stockholms
skön-hetsråd till skydd för naturvärdena
inom staden och dess omgivningar.
Åren 1927—42 var han styr.-led. i Sv.
näturskyddsfören., och 1935—38
redigerade han dess tidskr. Sveriges natur.
•— W. har varit led. av flera statliga
kommittéer för utredning rörande
skyddsskogarna i JämtL och
Kop-parb. län, ev. införsel av bisamråttan,
tomtupplåtelse på kronomark ovan
odlingsgränsen m. m. Han har även
verkat som föreläsare och ofta
medarbetat i dagspressen. — W. invaldes
i Lantbruksakad. 1930. — Gift 1917
med Mina Rosenquist af Åkershult.
T. F.
Wibeli, Olof af, före adlandet
Wibelius, jurist, ämbetsman, f. 10
febr. 1752 i Södertälje, t 1 juli 1823
i Karlstad. Föräldrar: kyrkoherden
Olof af Wibeli. Gravyr av I. Engherg.
Nils Wibelius och Ulrica Lindqvist.
— Efter studier i Strängnäs
gymnasium blev W. student i Uppsala 1774,
avlade juridisk ex. 1776 och antogs
sistn. år till auskultant vid Äbo
hovrätt. Han blev landssekr. i Åbo och
Björneborgs län 1783 och lagman i
Karelen 1794 samt förestod därjämte
1795—98 Nylands och Tavastehus
lagsaga. Han förordnades 1801 till v.
landshövding i Äbo och Björneborgs
län, och 1803 utnämndes han till
landshövding i Kuopio län (Savolaks och
Karelen). — W. deltog i stiftandet av
Finska hushållningssällskapet, vars
förste sekr. han var 1797—1800,
varefter han valdes till dess ordf. Inom
sällskapet väckte han flera viktiga
reformförslag; han ivrade för en friare
näringslagstiftning och var
motståndare till skråtvånget. Han blev 1799
led. av Finska
strömrensningsdirek-tionen. Även som landshövding i
Kuopio fortsatte W. arbetet på
näringarnas upphjälpande och sökte bl. a.
påskynda storskiftets genomförande. —■
Vid krigsutbrottet 1808 stannade W.
på sin post även sedan Kuopio
intagits. Han protesterade mot fiendens
militära rekvisitioner och när den
ryske överbefälhavaren von
Buxhæv-den i april 1808 utfärdade sin bekanta
proklamation, att de armén
tillhörande finska officerarna borde
återvända till sina hem vid risk att eljest
förlora hemman och egendom, svarade
W., att en dylik konfiskation skulle
drabba vapenlösa, hustrur och
borgenärer och erinrade om, att enligt
landets lag, vilken segraren lovat
upprätthålla, ”hvar äger sin sak ensam
böta”. Buxhævdens åtgärd blev
också uppskjuten och slutligen inställd.
W:s fasta och frimodiga uppträdande
har inspirerat Runeberg till dikten
”Landshövdingen” (i Fänrik Ståls
sägner). — W. medföljde vid
Sandels’ reträtt i juni 1808 och
åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
