Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Widén, Johan - 2. Widén, Sofia - Widengren, Geo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Widén
345
Widengren
des honom att åvägabringa enighet
mellan partierna kring ett av det
aktuella kritiska läget betingat
samlingsprogram, tillrådde han konungen
att vända sig till den liberale
partiledaren Edén. •—• W:s stora
administrativa förmåga gjorde honom till
en idealisk utredningsman. Han
tillhörde ett stort antal kommittéer och
var ordf, i fattigvårdskommittén 1907
•—21, kyrkofondskommittén 1917—■
23, tandvårdssakkunniga 1924—28
och växtförädlingsutredningen
1930—-31. Det var i hög grad W:s förtjänst
att fattigvårdlskommitténs
utredningar kunde läggas till grund för den
genomgripande fattigvårdsreform, som
1918 genomfördes av den Edénska
ministären. Även som ordf, i Sv.
fattigvårds- och barnavårdsförb. frän
dess tillkomst 1906 till 1933
befrämjade W. den sociala
hjälpverksamheten. — En viss kärvhet i
uppträdandet och likgiltighet för yttre ståt
voro drag, som påminde om W:s
ursprung från ett allmogehem. Därifrån
hade han även ärvt den religiositet,
som låg till grund för hans sociala
vidsynthet och viljan att hjälpa alla
nödställda. Med sin sakliga
inställning till frågorna blev W. aldrig
någon utrerad partiman utan sökte helst
nå resultat genom samverkan över
partigränserna. — Under sin
politiska verksamhet förde W. detaljerade
dagboksanteckningar, som blivit en
givande källa för den
politisk-histo-riska forskningen. W. erhöll
Vasaordens storkors 1920. — Gift 1892 med
Ellen Johanna Charlotta W., f.
Mur-ray (f. 1866, t 1944), som
framgångsrikt arbetade på att återuppliva den
gamla allmogekulturen och
hembygdsvården inom Jämtl. län. På hennes
initiativ bildades bl. a. fören.
Jämtslöjd, kring vilken hela den
jämtländsk-här j edalska hembygdsrörelsen
vuxit fram, samt fornbyn Jamtli
invid Östersund. Hon erhöll 1920 Illis
quorum. — Litt.: A. Hirsch,
”Levande och bortgångna” (1943). S. Sw.
2. Widén, Ellen Maria Sofia,
tex-tilkonstnärinna, f. 10 nov. 1900 i
Nyköping. Dotter tillW. 1. —• Genom
moderns livliga intresse för den folkliga
textilkonsten kom W. tidigt att inrikta
sig på denna konstgren och studerade
vid Högre konstindustriella skolan,
varifrån hon utgick 1923, samt genom
upprepade studieresor i utlandet.
Anställd vid Licium under Agnes
Brantings ledning nådde hon konstnärlig
mognad som textil mönstergiverska
med stränga krav på anpassning efter
materialets och uppgiftens art, och
samtidigt fick hon tillfälle att
utveckla sina organisatoriska
egenskaper. År 1930 utsågs hon att efterträda
Agnes Branting som verkställande
Sofia Widén.
direktris för Licium. Denna post
beklädde hon till 1952 och förde under
dessa år firman till fortsatta
framgångar. Sedan sistnämnda år innehar
hon firma Sofia Widén Textilier i
Borlänge och Stockholm. — Med
utpräglad känsla för tradition förenar
W. klar insikt om den moderna
smakens krav och har skapat en rad
betydande och omfattande textila
föremål och utstyrslar av både profan och
framför allt sakral art, t. ex. för
domkyrkorna i Uppsala, Lund, Linköping
och Skara. W. är representerad på
Nat. mus. Hon har tagit livlig del i
Sv. slöjdfören:s verksamhet och bl. a.
skrivit artiklar om textila ämnen i
Form och andra tidskrifter. År 1950
erhöll hon Illis quorum. — Ogift.
Th. N.
Widengren, Geo,
religionshistoriker, f. 24 april 1907 i Stockholm.
Föräldrar: rotemannen och amanuensen
Georg Hugo Wilhelm Jakobsson och
Anna Mathilda Leontine Widengren.
— Efter studentex. i Stockholm 1925
inskrevs W. vid Stockholms högskola
1926, där han blev fil. kand. 1930
och fil. lic. i religionshistoria 1934.
Under tiden hade han inskrivits vid
Uppsala univ. 1931, där han blev teol.
kand. 1932, teol. lic. 1934 och teol.
dr 1936 samt förordnades till docent
i teologiska prenotioner och
teologisk encyklopedi s. å. Han uppehöll
på förordnande professuren i detta
ämne åren 1937—40 och utnämndes
sistn. år, sedan lärostolens
benämning ändrats, till prof, i
religionshistoria med religionspsykologi. — W.
var medl. av redaktionskommittén för
Bonniers konversationslexikon 1937—•
40 och är medutgivare av Studia
Ethnographica Upsaliensia och
Zeit-schrift für Religions- und
Geistes-geschichte. Som v. president i
International Association for the History
of Religions och genom sina intima
förbindelser med den
religionshisto-riska forskningen i Tyskland, där han
gästföreläst vid olika univ., spelar
han en förstaplansroll i sin
vetenskaps internationella organisatoriska
utveckling. ■—• W. var medl. av
Uppsala domkapitel 1944—45. Han är
sedan 1942 kapten i trängens reserv. —
I W:s omfattande produktion märkas
följ, arbeten: ”The Accadian and
Hebrew psalms of lamentation as
religious documents. A comparative
study” (1936, drsavh.),
”Hochgott-glaube im alten Iran” (1938),
”Gnos-tikern Stagnelius” (Samlaren 1944),
”Religionens värld.
Religionsfeno-menologiska studier oeh utkast”
(1945; 2:a omarb. och utökade uppl.
1953), ”The Great Vohu Manah and
the Apostle of God” (1945), ”Det
senaste decenniets religionshistoriska
forskning i Sverige” (Ord och Bild
1945), ”Religionens ursprung” (1946),
”Mesopotamian elements in
Mani-chaeism” (1946), ”Tor Andræ” (1947),
”Literary and psychological aspects of
the Hebrew prophets”
(1948),”Theas-cension of the Apostle and the
Heaven-ly book” (1950), ”The king and the tree
of life in ancientNear Eastern religion”
(1951), m. fl. — W. är lärjunge till
Geo Widengren.
Tor Andræ, och hans biografi över
denne är en välskriven oeh inspirerad
bok, som intressant belyser
religionsvetenskapens utveckling i Sverige
efter N. Söderbloms bortgång. Som
religionshistoriker fortsätter han
framför allt R. Reitzensteins linjer
men har även i H. S. Nybergs spår
diskuterat den muntliga traditionens
problem i de främre-orientaliska
religionerna. Hans kamp mot
evolutio-nismen och förfäktade av tron på en
”hög-gud” som ett grundläggande
moment i religionens historia ställer
honom i närheten av forskare som
Raffaele Pettazzoni. W. har även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
