Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Widengren, Geo - 1. Widerberg, Andreas - 2. Widerberg, Henriette - Widerström, Karolina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Widerberg
346
Widerström
publicerat ett antal undersökningar
och översikter i orientalisk politisk
historia. —■ W. har haft stor
betydelse som medryckande och energisk
akademisk lärare och inspirerat och
befordrat religionshistoriska
undersökningar på de mest skiljaktiga
områden. Sålunda ha hittills inte mindre
än fjorton akademiska avh:ar i
religionshistoria ventilerats under hans
ämbetstid. En förträfflig översikt
över en del av denna produktion
lämnar hans ovannämnda artikel i Ord
och Bild. — Gift 1944 med Aina
Elisabeth Björkman. S. Wkr
1. Widerberg, Andreas,
skådespelare, teaterdirektör, f. 28 okt. 1766
i Göteborg, f 25 april 1810 i
Stockholm. Föräldrar: bokhållaren Anders
W. och Christina Maria Jungberg. —
W. ingick redan 1780 vid
Germane-siska sällskapet på teatern vid
Sillgatan i Göteborg, vilken leddes av
Johan von Blanc. Då denne på våren
1786 avbröt sin teaterverksamhet
överlät han teaterprivilegierna på
W., som med sitt sällskap spelade på
nyssnämnda scen under ett år.
Repertoaren var synnerligen värdefull.
Bl. a. framfördes för första gången i
Sverige Shakespeares ”Hamlet” (24
jan. 1787). I dec. 1787 övertogs
teatern av fru Lovisa Simson men med
W. som den egentlige ledaren. Då
Gustav III besökte Göteborg 1788
väckte W. konungens
uppmärksamhet och erhöll av denne anbud att
taga anställning vid K. teatern, där
W. debuterade 1790 som Pompé i
Leopolds ”Oden”. Han väckte genast
stort uppseende genom sin ståtliga
apparition, klangfulla stämma och
utsökta diktion. Han var sedan knuten
till de k. teatrarna 1790—1810. Från
1798 var han tillika med Lars
Hjortsberg, J. S. Ahlgren och Francesco
Uttini ordningsman vid Dramatiska
teatern. Bland W:s uppgifter från
denna tid omtalas Helmfelt i Gustav
III:s skådespel med samma namn
som en mästerligt utförd roll, och
bland lyriska roller berömmes han för
sin framställning av Mikeli i Bouillys
”Vattendragaren” och titelrollen i
Dalayracs sångspel ”Leheman”. — W.
var även livligt verksam som
bearbe-tare och översättare för scenen. —
Gift 1783 med skådespelerskan Anna
Catharina Widebäck. A. L.
2. Widerberg, Henriette
So-phie, operasångerska (sopran), f. 3
sept. 1796 i Stockholm, f 3 april 1872
därstädes. Dotter till W. 1. — Redan
1807 antogs W. till elev vid K.
teatern. Åren 1810—12 sjöng hon på
Djurgårdsteatern, och 1812—17 var
hon engagerad vid teatern i Göteborg.
År 1817 debuterade W. på K. teatern
som Laura i Dalayracs ”Slottet Mon-
tenero” och väckte genast stor
uppmärksamhet för sin vackra röst oeh
utomordentliga skönhet. Under de
följande tjugo åren, särskilt sedan
Jeanette Wässelius 1820 avgått från
operascenen, blev hon en av K.
teaterns största tillgångar och firade
ständigt stora triumfer på denna scen.
Bland hennes många roller böra
nämnas titelrollen i Glucks ”Armide”,
Cora i Naumanns ”Cora och Alonzo”,
Susanna i ”Figaros bröllop”, Donna
Anna i ”Don Juan”, Pamina i
”Trollflöjten”, Anna i ”Friskytten” och
Zerlina i ”Fra Diavolo”. Till följd
av ett mindre regelbundet levnadssätt
tvangs hon 1837 att lämna K.
teatern; s. å. blev hon hovsångerska.
Hon levde sedan i största armod. —
W. hade icke fått någon som helst
musikalisk uppfostran, kunde t. ex.
icke läsa noter utan lärde sig allt
efter gehör. Det oaktat frapperade
hon genom sin både sceniska och
musikaliska säkerhet, och en hänförd
beundrare liknade hennes röst vid
”näktergalens klara, klingande
silfver-toner”. Otvivelaktigt var hon också
under en relativt lång följd av år K.
teaterns förnämsta sångerska. Hon
utgav 1850—51 ”En skådespelerskas
minnen” (ny uppl. med
levnadsteckning av E. von Wendt 1924). — Ogift.
B.Hgn
Widerström, Karolina Olivia,
läkare, f. 10 dec. 1856 i Hälsingborg,
Karolina Widerström.
f 4 mars 1949 i Stockholm.
Föräldrar: gymnastikläraren och
veterinären Otto Fredrik W. och Olivia Erika
Dillén. — W. genomgick 1873—75
Gymnastiska centralinst. och var 1875
—76 assistent hos prof. L. G.
Bran-ting. Hon avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1879 och blev vid Karol.
inst, med. kand. 1884 och med’, lic.
1888. Efter amanuenstjänst på
Sab-batsbergs sjukhus’ gynekologiska
kli
nik 1888—89 och på dess obstetriska
klinik 1889 etablerade hon egen
praktik i Stockholm, som hon innehade till
1924. Åren 1893—1906 innehade hon
även egen klinik. Hon undervisade i
fysiologi och hälsolära vid flickskolor
och seminarier i Stockholm 1901—21.
—■ W. var Sveriges första kvinnliga
legitimerade läkare och utförde som
sådan samt genom sina sociala
insatser en betydelsefull och
samhällsgag-nande verksamhet. Hon specialiserade
sig som gynekolog och var i sin
praktik en av landets mest anlitade läkare
på kvinnosjukdomarnas område. Vid
sidan av sin fackmedicinska
verksamhet intresserade hon sig varmt för
undervisningsfrågor och
socialmedicinska och socialhygieniska spörsmål.
Bl. a. sökte hon sprida kännedom om
mödravårdens betydelse, och hon var
en pionjär inom
sexualundervisningen, där hon (1897—1929) genom
föreläsningar vid flickskolor, arbetarinst.,
sommarkurser m. m. i olika delar av
landet lämnade en förebildlig
vägledning på detta område. Jämte rent
medicinska skrifter publicerade W.
många arbeten, bland vilka främst
märkas ”De qvinliga könsorganen,
deras funktioner samt deras
vanligaste sjukdomar” (1889; i
handboken Sjukvård och helsovård), ”Den
kvinnliga klädedrägten betraktad ur
hälsans synpunkt” (1893; Svenska
spörsmål, 16), ”Kvinnohygien” (1—
2, 1889—1905; 7:e uppl. 1932),
”Anatomiska väggplanscher” (1901; 2:a
uppl. 1928), ”Barnets rätt och värn”
(1906), ”Uppfostran och sexuell
hygien” (1907) och ”Handledning i
dissektion av några typdjur” (1913,
tills, med Maria Aspman). År 1933
blev hon med. hedersdr i Stockholm.
- - W. var 1912—15 frisinnad led.
av Stockholms stadsfullmäktige. Hon
intog en ledande ställning inom
kvinnorörelsen och arbetade med energi
på förbättring av kvinnornas
ställning i samhället, framför allt för
ökade möjligheter till kvinnlig
utbildning. ”Hon kände djupt sitt ansvar
av att vara den första i raden av
kvinnliga läkare”, och ”med seg vilja
och beslutsamhet banade hon väg för
viktiga reformer, ledande till att det
ena verksamhetsområdet efter det
andra öppnades för kvinnliga läkare”
(Nanna Svartz). Bland hennes många
uppdrag märkes ytterligare, att hon
var led. av Folkskoledirektionen i
Stockholm och dess
undervisnings-nämnd 1909—22, ordf, i styr, för
Stockholms stads högre folkskola för
kvinnlig utbildning 1920—29, v.
ordf, i Sällskapet Nya Idlin 1900—
29, sekr. i Iduns kvinnliga akad. 1906
—20 och ordf, där 1920—33, ordf, i
Akademiskt bildade kvinnors fören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
