Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wieselgren, Peter - 2. Wieselgren, Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wieselgren
354
Wieselgren
som från början var ämnat. Det
omfattar inte bara skönlitteratur i
modern mening utan snart sagt alla
skriftliga prestationer av
betydenhet, uppdelade i huvudgrupperna
”Svenska kyrkans sköna litteratur”,
som har det största värdet, och
”Statens sköna litteratur”. Verket, som
sträcker sig från äldsta tider till
1844, vittnar om stor lärdom och
ofantlig beläsenhet. Det är emellertid
konstruerat efter den hegelska
filosofiens abstrakta systematik och ter
sig därför från modern synpunkt
alltför splittrat och oöverskådligt. Från
1844 kunde W., då
arkivpubliceringen avslutats, i större utsträckning
ägna sig även åt två andra intressen,
hembygdsforskning och biografiskt
författarskap. Han utgav det
topografiska och arkeologiska arbetet ”Ny
Smålands beskrifning, inskränkt till
Vexjö stift” (1—3, 1844—46, bihang
1847) samt ”Sydskandinavernas
förstfödslorätt, ett bidrag till kritik
af Skandinaviens urhäfder” (1845).
Från 1835 var W. medarbetare i det
av V. F. Palmblad och P. A. Sondén
startade ”Biographiskt lexicon öfver
namnkunnige svenska män” (1—23,
1835—56), där W. från 1844 var en
av de flitigaste författarna och mot
slutet blev den klart dominerande.
Hans biografier för lexikonet uppgå
till nära 800, d. v. s. inemot hälften
av hela verket; de äro ofta livfullt
skrivna, rika på personliga
synpunkter och träffande karakteristiker, men
brista icke sällan i kritik i fråga om
källorna, vilkas tillförlitlighet han
ej tillräckligt prövade. W. lämnade
även bidrag till det av sonen Harald
W. (W. 2) från 1857 utgivna ”Svenskt
biografiskt lexikon. Ny följd”.
Särskilt intensivt var W:s författarskap
under en kort tjänstledighetsperiod
1847—48, som tillbragtes i Lund.
Denna tid var W. även ledare för en
s. k. bildningscirkel, vilken var öppen
för alla. W. var outtröttlig i att hålla
föreläsningar i historiska och
litterära ämnen. Genom denna insats
kan W. betecknas som en pionjär
även inom folkbildningsarbetet i
Sverige. För sitt mångsidiga
skriftstäl-larskap erhöll W. 1863 Sv. akad:s
Karl Johanspris. En bronsbyst av W.,
utförd av G. Malmquist, restes i
Stockholm 1910, en annan, av C,
Chro-nander, s. å. i Göteborg, och en staty,
utförd av A. Källström, avtäcktes i
Växjö 1934. Minnesvårdar ha rests i
Göteborg och Vislanda. — Gift 1833
med Mathilda Catharina Rosenqvist.
— Litt.: S. Wieselgren, ”P. W. En
lefnadsteckning” (1900); J. Bergman,
”P. W., den sv. nykterhetsrörelsens
främste märkesman” (1912); E.
New-man, ”P. W. som romantiker och re-
Harald Wieselgren. Målning (detalj) av A. Zorn.
ligiös folkväckare” (1928); T.
Larsson, ”Reformen i
brännvinslagstift-ningen 1853—1854. Förhistorien”
(drsavh., 1945); H. Sandahl,
”Försakelsebegreppet hos P. W.” (drsavh.,
1946). M. D., Lt
2. Wieselgren, Harald Ossian,
biblioteksman, publicist,
skriftställare, f. 2 nov. 1835 i Västerstads
prästgård, Malmöh. län, t 17 mars
1906 i Stockholm. Son till W. 1. —
W. blev student i Lund 1852 och
avlade kansliex. där 1854, varefter han
inträdde som e. o. amanuens vid K.
bibi. Plan disputerade för fil. drsgrad
1856 i Lund på avh. ”Hemliga
krigskonseljen på Haga 1788”. Åren 1856
■—57 tjänstgjorde han som
läroverks-lärare i Hälsingborg och Stockholm
och var även några månader tf.
konsistorienotarie i Lund och tf.
kanslers-sekr. vid univ. där. År 1856 fick han
emellertid också i uppdrag av Oscar
I, som genom W:s frände G. O.
Hyl-tén-Cavallius fått sin
uppmärksamhet riktad på den mångbegåvade,
liv
lige och språkkunnige unge mannen,
att resa till Paris och där som
redskap för konungens privata
diplomati knyta förbindelser med den
franska pressen och insända sekreta,
i för utomstående ogenomskinliga
former hållna rapporter om opinionens
skiftningar i den franska
huvudstaden. Han skötte under ett halvt års tid
detta uppdrag med stor skicklighet
och tillvann sig konungens livliga
bifall. Själv tog han under denna tid
starka och för hela livet
bestämmande intryck av fransk åskådning,
fransk litteratur och fransk livsstil.
Sin under livligt umgänge med
parisiska vetenskapsmän och journalister
vunna liberala uppfattning förblev
han livet igenom trogen. Efter
återkomsten till Stockholm inträdde han
på nytt i K. bibl:s tjänst och var där
andre amanuens 1858—61, förste
amanuens 1861—77 och bibliotekarie
1877—1900. — W. verkade 1866—79
som red. av Ny illustrerad tidn., stod
1857—65 som utgivare av ”Svenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
