Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wigert, Oscar - 2. Wigert, Viktor - Wigert-Lundström, Hakon - Wigforss, Ernst, politiker, vetenskapsman, se s. 360 - 1. Wigforss, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wigert
359
Wigforss
1. Wigert, Oscar Peter, skolman,
läroboksförfattare, f. 28 aug. 1844 i
Norrköping, f 6 nov. 1912 i
Stockholm. Föräldrar: grosshandlaren
Jacob Fredrik W. och Sofia Hamlin.
—■ W. blev student 1863, fil. kand.
1870 och fil. dr 1872, allt i Uppsala.
Åren 1872—75 var han adjunkt i
franska, tyska och engelska vid
läroverket i Jönköping, 1875—85 lektor i
franska och engelska i Norrköping
och 1885—1910 lektor i dessa ämnen
vid Högre latinläroverket å Norrmalm
i Stockholm. — Bland W: s
vetenskapliga skrifter märkas främst drsavh.
”Om verbalafledningen på -i inom de
nordiska språken” (1872) och
”Observations sur 1’emploi de 1’infinitif
dans la langue frangaise” (1875). W.
gjorde sig särskilt känd som
läro-boksförf. Tills, med J. Müller utgav
han bl. a. ”Fransk läsebok för
allmänna läroverk och flickskolor”
(1891), ”Fransk vitterhet för skolan
och hemmet” (1—5, 1891—93),
”Elementarkurs i franska språket. ..”
(1896) samt ”Fransk språklära ... I.
Ljud- oeh formlära” (1898). Samtliga
böcker vunno stor spridning och
ut-kommo i flera uppl. — Gift 1872 med
Inès Maria Backman. M. B.
2. Wigert, Viktor Hjalmar
Hugo, läkare, psykiater, f. 30 okt.
1880 i Norrköping, t 24 mars 1942 i
Stockholm. Son till W. 1. — Efter
mogenhetsex. 1899 blev W. med. kand.
1904, med. lic. 1909 och med. dr 1918,
allt i Stockholm. Han blev
hospitalsläkare vid Stockholms hospital 1912,
docent i psykiatri vid Karol. inst.
1918, prof, i psykiatri vid Lunds
univ. och överläkare vid S:t Lars’
sjukhus där 1923, prof, i psykiatri
vid Karol. inst. och överläkare vid
Psykiatriska sjukhuset 1929,
överläkare vid Karol. inst:s psykiatriska
klinik (på Karolinska sjukhuset) 1940
och inst:s rektor s. å. — W:s
betydande gärning som psykiater faller
främst inom socialpsykiatrien. Han
var en av initiativtagarna till
Hjälp-föreningen för psykiskt sjuka 1917
och var 1918—23 den förste läkaren
vid dess byrå, Hjälpbyrån för
psykiskt sjuka i Stockholm, den första
sv. psykiatriska polikliniken, vilken
inom kort övertogs av staden. W.
fullföljde Svensons och Gadelius’
framsynta strävan att inrätta
psykiatriska kliniker samordnade med
övriga medicinska discipliner, linjen
från dårhus via ”hospital” till
sjukhus alltså; han genomdrev
inrättandet av kliniken i Lund 1930 och fick
1941 glädjen att se även kliniken i
Stockholm öppnad. På andra initiativ
av den energiske och rörlige W.
återgår tillkomsten av den psykiatriska
polikliniken vid Serafimerlasarettet
Viktor Wigert.
och av stadens öppna vård av
psykiskt sjuka — med inackordering i
lanthem av utskrivna sinnessjuka —,
stiftandet av Sv. föreningen för
psykiskt sjuka 1931 och inrättandet av
Stockholms stads rådgivningsbyrå för
uppfostringsfrågor 1935. — Som
läkare var W. livligt anlitad och ofta
framgångsrik. Som människa var han
spontan, medryckande, i högsta grad
dynamisk, lättrörlig och
mångintres-serad, hälften kraftkarl och hälften
känslomänniska. — Bland hans
talrika skrifter må nämnas ”Studien
über die paranoischen Psychosen”
(drsavh., 1917), den
historisk-psykia-triska studien ”Erik XIV” (1920),
”Psykiska sjukdomstillstånd” (1,
1924; 2, 1925) samt en mängd
artiklar i olika facktidskr. — Gift 1909
med Anna Karolina (Lilly) Georgii.—
Litt.: nekrolog av S. Stenberg i
Nordisk Medicin 1942. P. H. T., L.-G. P.
Wigert-Lundström, Carl
Hakon, tidningsman, f. 13 sept. 1875
i örgryte förs., Göteborg, t 7 sept.
1936 i Göteborg. Föräldrar: konsuln
Carl Laurentz Lundström och Emilie
Mathilda Wigert. — Efter
skolstudier i S:t Petersburg, Vadstena och
Norrköping, avslutade med
mogenhetsex. 1894, blev W. fil. kand. 1897
och fil. lic. 1900 i Uppsala. Åren 1900
—03 hade han anställningar vid
Stockholms-Tidn., Stockholms
Dagblad och Sv. telegrambyrån, 1904—
09 var han red. för Skånska
Aftonbladet (därunder 1907—08 även
verkst. dir. i Malmö tryckeri ab.) och
1909—11 för Nya Wermlands-Tidn.
Efter att 1911—13 ha varit på en
gång medarb. i Nya Dagligt
Allehanda, red. för skämttidn. Puck och
stockholmsred. för Göteborgs
Morgonpost var W. 1913—32 huvudred,
och ansvarig utgivare för sistn. tidn.
Under sina återstående år
medarbetade han sporadiskt i Göteborgs
Mor
gonpost m. fl. tidn., varjämte han
1933—34 i Göteborg utgav
vecko-tidn. ABC. — W. var en habil
journalist med vidsträckta, framför allt
estetiska, intressen. Mest uppskattad
var han kanske som teaterkritiker
och kåsör (pseud. Biedermeier). Som
ledarskribent företrädde han skarpt
markerade högerståndpunkter och var
en lidelsefull försvarsvän.
Utrikespolitiskt hade han starka sympatier
för Tyskland och Finland. Han
innehade ett stort antal
förtroendeuppdrag i pressorganisationer och i
Göteborgs kommunala liv (bl. a.
stadsfullmäktig 1919—20 oeh 1925—34). I
bokform utgav han ”Balkanresa i
krigstid” (1917). — Gift 1905 med
Ingrid Nordholm. U. D.
Wigforss, Ernst, politiker,
vetenskapsman, se s. 360.
1. Wigforss, Jo hn Adolf,
tidningsman, författare, f. 4 okt. 1872 i
Karlshamn, t 7 sept. 1909 i Karlstad.
Föräldrar: järnhandlaren Johan August
W. och Anna Sofia Pålsson. — W.
avlade mogenhetsex. i Lund 1889 och
bedrev sedan under några är studier
vid univ. Samtidigt deltog han
flitigt i studentlivet, bl. a. tillhörde han
föreningen ”De unga gubbarna”. Han
umgicks särskilt med Axel
Wallen-gren och Waldemar- Bülow och är vid
sidan av dessa den mest
framträdande repr. för lundahumorn i
litteraturen från denna tid. Redan
under studentåren framträdde han som
publicist i den humoristiska genren,
varjämte han medverkade i Axel
Wal-lengrens ”En var sin egen professor”.
—■ W. ägnade sig från 1893 åt
tidningsmannens yrke som medarb. i
Eslövs Tidn. och Folkets Tidn., vilka
båda utgåvos i Lund. År 1894 var
han red. för Södra Skåne och 1895—■
1900 red.-sekr. i Halland. Han var
1901 red. för Warbergs-Posten men
flyttade sedan till Stockholm, där han
var verksam i Nya Dagligt Allehanda
1902—06, den sista tiden som red.
och ansvarig utgivare. Från 1906 till
sin död redigerade han Nya
Werm-lands-Tidningen. — W. var en häftig
polemiker i politiska frågor,
utpräglat konservativ, men med
humoristens toleranta syn på tingen. — W.
framträdde även som förf, med ett par
böcker nämligen novellsamlingen
”Tattare. Några historier från
Halland” (1899) och ”Antika nätter”
(1907), som innehåller dikter och
versifierad dramatik, varjämte han tills,
med Knut Barr utgav ”Då vi lågo i
Uppsala och Lund” (1906), där han
skildrat sina studentminnen. — Mer
framgång hade W. emellertid med
sina lustspel, av vilka särskilt ”Sten
Stensson Stéen från Eslöv” (1902)
blev mycket populärt. Dessutom upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
