Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Winnerstrand, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Winnerstrand
400
Winnerstrand
Olof Winnerstrand.
1. Winnerstrand, Carl Olof
Magnus, skådespelare, f. 26 aug. 1875 i
Stockholm. Föräldrar: guldsmeden
Carl TF. och Augusta Andersson. —
W. började sin teaterbana vid det av
Emil Hillberg grundade sällskapet
Sydsvenska skådebanan och
debuterade i Hälsingborg 1901 som Miguel
i Echegarays skådespel ”Galeotto”.
Han var därefter engagerad hos
Hillberg 1901—02, hade sedan
anställning hos Hj. Selander, vid
Folkteatern i Göteborg och vid Dramatiska
teatern. År 1906 tog han anställning
hos Albert Ranft, som placerade
honom vid Vasateatern, vars repertoar
han under en lång följd av år
dominerade. År 1919 övergick han till
Dramatiska teatern, där han
stannade till 1949, då han lämnade
scenen. Efter denna tid har han
emellertid utövat en mångskiftande
verksamhet inom film och radio. — W.
fick under sina tidigare år spela en
mångfald roller av skiftande slag.
Han spelade sålunda bl. a. Anders i
”Värmlänningarna”, gesällen
Andersson i ”Andersson, Pettersson och
Lundström”, Härved Boson i
”Bröllopet på Ulfåsa”, Karl Henrik i
”Gamla Heidelberg” och Johan von
Ehrenpreis i ”Kärlek utan
strumpor”. Sin första stora framgång vann
han 1908 som Sir Guy de Vere i den
roande engelska farsen ”Bland bålde
riddersmän”. Aldrig tidigare hade
den specifikt engelska formen av
humor återgivits så kongenialt på sv.
scen. Figuren var i sin förening av
gentlemannamässig elegans och
gladlynt pojkaktighet ett mästerstycke,
som tillvann sig publikens odelade
beundran och lade en fast grund för
W:s popularitet. De följ, åren
medförde för W. en mängd roller inom
fars- och lüstspelsrepertoaren, i vilka
han lade i dagen mångsidigheten av
sin begåvning och rikedomen av sitt
komiska register. Bland de många
roller han utförde hos Ranft må
nämnas den med ironisk humor gestaltade
kyparen Albert i ”Lilla kaféet”, den
fyndige och snabbtänkte
skräddargesällen Anton Melzer i ”Som man är
klädd ..och den outtröttligt
pratsamme och energiske annonsagenten
Ambroise Peale i ”Annonsera”. Den
sistnämnda figuren formade sig i
hans gestaltning till en strålande
drift med den amerikanska
go-ahead-mentaliteten. Efter övergången till
Dramatiska teatern vidgades området
för W:s verksamhet till att omfatta
även betydande karaktärsroller, som
t. ex. Ripafratta i
”Värdshusvärdinnan”, professor Robineau i
”Sieg-fried” — ett med förbluffande
säkerhet fångat porträtt av en typisk
fransk akademiker —, politikern
baron Lumbeck i ”En hederlig man”
oeh kanonkungen Achille Weber i
”Mitt i Europa”. Sin förmåga av
genial komisk gestaltning visade han
i en rad briljanta figurer, bland vilka
väl Pantalone i ”Turandot”, Jingle i
”Pickwickklubben” och Basil
Winter-ton i ”Ungkarlspappan” intaga de
främsta platserna. Ibland kunde han
emellertid också på ett verkningsfullt
sätt låta komiken avteckna sig mot
en bakgrund av halvdold, spröd
ömhet som i författaren Hochepot i ”Sex
trappor upp” och Antoine Vanier i
”Huset vid landsvägen”.
Ensamstående i hans rollgalleri slutligen är
Kungen av Babylon i ”Guds gröna
ängar”, där han formade en gestalt
av våldsam och brutal cynism parad
med en iskall grymhet, som verkade
nästan skrämmande på publiken. —
W: s hela skådespelarkonst präglas av
en intensiv skaparvilja, en fint
nyanserad människokännedom oeh ett
obönhörligt krav på äkthet och
sanning. Det har sagts om honom att
hans konst bevisar hans
härstamning från en guldsmedssläkt, och
detta innebär en riktig iakttagelse.
Ingen skådespelare har varit mera
fri än han från karikerande
överdrifter och publikfriande
effektsö-keri. Hans glittrande komiska
fantasi har alltid arbetat på basis av
en skarp, ständigt vaken
iakttagelse-förmåga och ett intensivt
människo-studium. Detta i förening med hans
utomordentliga personliga charm,
hans felfria teknik och hans eleganta
replikföring har förskaffat honom en
popularitet hos publik och kritik som
kommit endast få sv. skådespelare
till del. — Inom filmen har man
oftast tillvaratagit W:s förmåga att
i fint komedispel ge uttryck för en
mild, humoristiskt uppfattad, gärna
tolerant livsfilosofi. Av filmer, där
W. medverkat, kunna nämnas
”Ungkarlspappan”, ”Juninatten”,
”Klasskamrater” och ”Vi tre debutera”.
Också för radion har W. varit en stor
tillgång, inte enbart inom
radiotea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
