Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Winnerstrand, Olof - 2. Winnerstrand, Frida - Winqvist, Olof - Winroth, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Winnerstrand
401
Winroth
tern, där han framträtt i ett stort
antal roller, utan även som uppläsare.
Radioserien ”Familjen Björk” (även
filmad) gjorde W. tills, med makan
till ett av radions populäraste
program åren 1937—43. W. erhöll
Lit-teris et artibus 1934. — Gift 1906
med skådespelerskan Frida W., f.
Kumlin (W. 2). 0. W.
2. Winnerstrand, Karolina
Al-frida (Frida), skådespelerska, f.
23 jan. 1881 i Järfälla skn,
Stockholms län, f 1 dec. 1943 i Stockholm.
Föräldrar: arrendatorn Carl
Gustaf Alfred Kumlin och Carolina
Christina Larsson. —• W. var elev av
Anna Lundberg och hade engagemang
hos henne och Axel Collin 1896—1900.
Då hon emellertid ansåg sin
utbildning bristfällig sökte hon sig in vid
Dramatiska teaterns elevskola, som
hon genomgick 1900—01. Frän
elevskolan gick hon till landsortsteatern
(Emil Hillbergs och Hj. Selanders
sällskap). År 1903 fick hon
anställning hos .Albert Ranft och stannade
hos honom till 1919, då hon med sin
make Olof W. övergick till
Dramatiska teatern. Under sina år i
landsorten spelade W. både större och
mindre roller i tidens populära
repertoar, bl. a. Isotta i ”En veneziansk
komedi”, Käthie i ”Gamla
Heidelberg” oeh Mechtild i ”Bröllopet på
Ulfåsa”. Med övergången till
Vasa-teatern började hon medvetet att
inrikta sig på det fack som hon genom
sina yttre förutsättningar speciellt
lämpade sig för, nämligen de vackra,
äventyrslystna och lättfotade
damerna i den franska farsrepertoaren.
Hon fyllde sina figurer med gladlynt
och festlig komik och framställde
deras snedsprång med en avväpnande
älskvärdhet som var oemotståndlig.
Som särskilt lyckade figurer kunna
nämnas Amelie i ”Tag hand om
Amelie”, Marie-Ange i ”Allt för firman”
och Gobette i ”Borgmästarinnan”, av
vilka särskilt den sistnämnda var ett
festligt virtuosnummer, glittrande av
frisk och gäcksam munterhet. På
Dramatiska teatern gick W. över till
uppgifter inom karaktärsfacket.
Bland de många levande och äkta
gestalter hon här utformade stå i första
planet fru Åvik i ”Kvartetten som
sprängdes” och Essie Miller i
”Ljuva ungdomstid”. I roller som dessa
grep hon genom sin osökta värme och
den godhet som utstrålade från hela
hennes väsen. Originell och
intressant, fri från varje spår av
sentimentalitet, var hon som fru Heyst i
”Påsk”. Andra roller kunde hon
förläna färg genom en drastisk komik,
sä Julia Körner i ”Swedenhielms”
och Mrs Nupkins i
”Pickwickklub-ben”. Som ”välgörande lättsinnig och
Frida Winnerstrand.
naturlig i den högspända
omgivningen” karakteriserade C. G. Laurin
hennes Adelaide i ”Johan Ulfstjerna”.
Pyrande avund och hat färgade
hennes framställning av den gamla
besvikna Aurélia i det brutala
skådespelet ”Frenesi”. Något i samma väg
presterade hon också som Madame
Belline i ”Den inbillningssjuke”, där
hon av kritiken jämfördes med en
giftfylld reptil redo att hugga till.
Att hon lyckades så väl i uppgifter
som man skulle ha trott ligga henne
ganska fjärran visar att hon dels
ägde en scenisk begåvning av
betydande mått, dels också disponerade
över en teknik som i alla situationer
höll måttet i avseende på mimik,
diktion och plastik. — Gift 1906 med
skådespelaren Olof W. (W. 1). O. W.
Winqvist, Olof, historiker, f. 17
nov. 1800 i Västra Vingåkers skn,
Södermani, län, f 6 sept. 1861 i
Uppsala. Föräldrar: drängen Lars
Olsson och Anna Nilsdotter. ■— W. blev
student i Uppsala 1819, disputerade
1827, anställdes som amanuens vid
univ.-bibi. 1829 och blev av Geijer
kallad till docent 1834. S. å.
publicerade han den förtjänstfulla men
ofullbordade undersökningen ”Om det
gamla Koppar-Compagniet och
kop-parmyntningen under Gustaf II
Adolfs tid” (Skandia bd 4). Efter en
avh. om Karl Gustavs testamente
blev han adjunkt i historia och
statistik vid univ. 1837. Högt skattad
av Geijer oeh dåv. riksarkivarien H.
Järta fick W. —• jämte v.
bibliotekarien C. J. Fant — i uppdrag att
ordna och förteckna de gustavianska
papperen och närstående samlingar
vid deras öppnande 1842. En frukt
av detta ordningsarbete blev
uppsatsen ”Berättelse om riksdagen 1789”
(i tidskr. Frey 1844), vars
huvudkällor äro de gustavianska papperen
samt O. Wallquists och J. M. Fants
berättelser. År 1843 kallades W. till
innehavare av den skytteanska
professuren i Uppsala. I den av K. M:t
1846 tillsatta kommittén för
representationens förändring insattes W.,
framför allt ss. kännare av den
utländska rätten. Av första allm.
reformmötet i örebro 1849 fick W. i
uppdrag att utarbeta förslag till
representationsreform. Hans förslag
förelädes mötet men mötte visst
motstånd, då det ej ansågs nog radikalt.
W:s återstående arbeten behandla
folkrepresentationens uppkomst och
äldre utveckling. Hans avsikt var att
ge en allsidig framställning av
riksdagens historia oeh
verksamhetsformer, men sjukdom lade under
1850-talet hinder i vägen. I Tidskr. för
litteratur 1852 inflöto ”Om den svenska
riksdagens uppkomst och utbildning”
och ”Om utskottsinrättningen vid
Sveriges riksdagar”. Efter W:s död
utgavs (1863) ”Om svenska
representationen i äldre tider t. o. m.
1617”. W:s arbeten bilda fortfarande
ofta utgångspunkt för diskussionen
om riksdagens uppkomst. Han
räknade som den första riksdagen 1319
års möte, i vilket han såg herredagen
utvidgad med repr. för kommunerna.
W. är som historiker saklig och
realistisk och saknar fullständigt den
romantiska tidsålderns
spekulations-lusta. W:s föreläsningsanteckningar
förvaras i landsarkivet i Uppsala. —
Ogift. T. H.
Winroth, släkt, vars äldste kände
medl., vaktmästaren vid tullverket i
Stockholm Erik Wingroth (f 1787),
tog sitt namn efter födelsesocknen
Västra Vingåker, Södermanland.
Namnet ändrades till W. av dennes
son, kamreraren i tullverket,
kammarrättsrådet Jacob W. (f. 1765, f
1845). Han blev far till postdir. i
Stockholm Pontus Fredrik Theodor
W. (f. 1810, t 1899), som utövade ett
banbrytande inflytande på
postväsendets modernisering, främst genom
sina insatser för 1855 års portoreform,
varigenom bl. a. frimärken infördes,
samt köpmannen, danske vicekonsuln
i Piteå Carl August W. (f. 1815, f
1865). Bland Pontus Fredrik Theodor
W:s söner märkas a)
postexpeditö-ren och donatorn Julius Theodor W.
(f. 1837, t 1921), b) översten och
chefen för Värmlands reg. Ernst August
W. (f. 1839, j- 1924), far till
föreståndaren för Gymnastiska
central-inst., majoren Gerhard W. (W. 2),
c) postdir. i Malmö Hugo Ludvig
Pontus W. (f. 1849, f 1936), far till
portugisiske vicekonsuln i Malmö,
verkst. dir. i Nya ab. Fougstedts
päls-varufabrik, Malmö, Rolf Fredrik W.
(f. 1887, f 1950) samt d) prof. Alfred
W. (W. 1).
26 Svenska män och kvinnor VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
