Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Wirsén, Carl David af - 4. Wirsén, Einar af - Visborg, Anna Johansson-, se Johansson-Visborg, bd 4 s. 96 - Wisén, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wirsén
411
Wisén
ligen förlåtas”. W:s ekonomiska
ställning var särskilt under senare delen
av hans liv ganska bekymmersam, och
bekant var, att han tidvis låg i
händerna på en känd proeentare.
Livligt kommenterat och diskuterat av
samtiden fastän först i senare tid i
någon mån klarlagt var W:s
förhållande till P. R. Strandberg, vilken på
ett mycket betänkligt sätt till sin
egen fördel manipulerade med
annonsutrymmet i Posttidn.
(annonserna redovisades för ett spaltutrymme
långt understigande det de verkligen
upptogo). W. bragtes härigenom i en
skarp konflikt med Hans Forssell,
vilken hotade att (jämte den av
honom påverkade Viktor Rydberg)
offentligen utgå ur Sv. akad., om
sakens sammanhang ej på ett
tillfredsställande sätt ordnades. Därav följde
en misstämning mellan W. och V.
Rydberg så stark att W. icke vid
akad:s sammanträde efter Rydbergs
död ville uttala de beklagande ord
som äro traditionella vid liknande
tillfällen utan överlät detta åt F.
Sander. — Bäst framträder W:s
kritikerbegåvning i hans artiklar om
utländsk litteratur. Här var han mindre
bunden av partisynpunkter och skrev
därför med större frihet, understödd
av sin omfattande litterära bildning
och sina stora språkkunskaper. När
det gällde utdelandet av det litterära
Nobelpriset utövade han däremot ett
mycket olyckligt inflytande. Flera
bland de minst betydande
pristagarna, framför allt den förste, torde ha
föreslagits och utsetts genom hans
ingripande. Omsorgsfullt utarbetade
ehuru ej baserade på djupare
forskningar äro hans akademiska
äreminnen över J. G. Oxenstierna, Franzén,
Nicander och B. von Beskow. — Under
den tidigare delen av sin bana var W.
utan tvivel en lycklig man. övertygad
om det berättigade i sin allmänna
åskådning tog han den radikala
oppositionens angrepp med stort lugn,
stödd på sin akademiska värdighet,
sin journalistiska makt och sina goda
förbindelser inom landets ledande
kretsar. Ett gott stöd hade han i
Oscar II, som skattade honom högt
och med sin vägande auktoritet gav
ökad pondus åt hans verksamhet.
Under senare delen av sitt liv blev han
alltmera isolerad. Den litteratur han
försökt trycka ned blev den
dominerande, under det att hans egen
produktion glömdes bort. Till detta
sällade sig också personliga bekymmer,
bl. a. beroende på en rubbad
affärsställning. Han överlevde hela sin egen
generation, och då han gick bort var
han så gott som helt förgäten. — Gift
1869 med Cecilia Emerentia Leontina
Adlöf. — Litt.: F. Böök, ”Essayer
och kritiker 1911—1912” (1913); G.
Estlander, ”C. D. af W. och
idealismen” (Finsk tidskr. 1886; omtr.
Skrifter II: 2, 1919); V. von
Heiden-stam, ”Inträdestal” (Sv. akad: s handl.
ifrån år 1886, 25, 1914); F.
Vetter-lund, ”Ur portföljen” (1927); Mari
Mihi, ”Dagar med W.” (Ord och
Bild 1915). O.W.
4. Wirsén, Carl Einar Thure af,
arméofficer, diplomat, f. 20 april
1875 i Uppsala, f 5 jan. 1946 i
Stockholm. Son till W. 3. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1893 och
officers-ex. 1895 utnämndes W. sistn. år till
underlöjtnant vid Svea livgarde. Han
genomgick Krigshögskolan 1900—02
och var 1903 tjänstledig av hälsoskäl
samt under denna period en tid
anställd som attaché vid sv. legationen
i Rom. W. tjänstgjorde 1904—06 som
aspirant vid Generalstaben, blev
kapten vid sitt reg. 1909 och var 1911—
15 lärare i krigshistoria vid
Krigshögskolan, under vilka år han
samtidigt tjänstgjorde vid Generalstaben.
Under sign. Keith utgav W. 1911
boken ”Den svenska folkhären”, ett
förslag till härordningsreform, som
syftade till ett höjande av det sv.
försvarets effektivitet samtidigt som
kostnaderna för detsamma kunde
minskas. Framställningen väckte stor
uppmärksamhet i den offentliga
debatten och dess idéer kommo i flera
avseenden att tjäna som underlag för
1914 års härordning. W. tjänstgjorde
denna tid även som sakkunnig i de
1911 tillsatta försvarsberedningarna.
Han deltog senare på olika sätt i den
debatt som uppstod kring
försvarsfrågan 1914, bl. a. genom en broschyr
”Härordningsfrågans kärnpunkt. Ett
inlägg i diskussionen om infanteriets
utbildningstid”, där han förordade
den Hammarskjöldska regeringens
förslag till utbildningstidens
förläggning, den s. k. vinterlinjen. — W.,
som skaffat sig ingående kännedom
om Balkanstaterna och deras
förhållanden, hade 1909 framlagt resultaten
därav i arbetet ”Balkanfolken och
stormakterna”. Våren 1915 utsågs
han till militärattaché i
Konstanti-nopel, senare under året även i Sofia.
Han fick där tillfälle att på nära håll
studera de av västmakterna
igångsatta företagen mot Dardanellerna
1915—16. Hösten 1915 blev han medl.
av en internationell kommission med
uppdrag att närmare fastställa den
nya gränsen mellan Turkiet och
Bulgarien. W., som 1917 utnämnts till
major i armén och 1920 till major vid
Göta livgarde, lämnade sistn. år sin
befattning som militärattaché. Efter
några månaders militärtjänstgöring
övergick W. på nyåret 1921 helt i
Ut-rikesdep:s tjänst. Efter korta förord-
Einar af Wirsén.
nanden som legationssekr. i
Warszawa och London och som chargé
d’affaires vid de nyetablerade sv.
beskickningarna i Tallinn och Riga
utnämndes W. i sept. 1921 till sv.
minister i Bukarest, Aten och Belgrad,
vilka befattningar han tillträdde följ,
år. År 1924 utsågs W. till ordf, i en
av Nationernas Förb. tillsatt
kommission, som skulle behandla den s. k.
Mosulfrågan. Uppdraget, som
innefattade en undersökning av de
politiska och etnografiska förhållandena
inom området, slutfördes 1925. Sistn.
år utnämndes W. till sv. minister i
Berlin, på vilken post han kvarstod
till 1937, då han förflyttades till
Rom, där han var minister till sitt
inträde i pensionsåldern 1940. — W.
var en mångsidigt begåvad, kunnig
och särpräglad person, som gjorde
stora insatser såväl på det militära
området som inom utrikestjänsten.
Skarp i sina omdömen om andra och
utrustad med en självsäkerhet, som
ibland kunde ta formen av arrogans,
var han icke lätt att samarbeta med.
Hans ovanliga kompetens och hans
betydande erfarenhet erkändes dock
av alla. Bland hans skrifter märkas
utom förut nämnda ”Sjötransporter,
landstigningar och kustförsvar”
(1908), ”Ryska problem” (1942) och
”Finlands framtid” (1943). Sina
erfarenheter och upplevelser som
officer och diplomat har han skildrat i
memoarverken ”Minnen från fred och
krig” (1942) oeh ”Från Balkan till
Berlin” (1943). — W. blev led. av
Krigsvet. akad. 1915. — Gift 1) 1910
med Hanne Marie Käthie Ingeldi, t
1920; 2) 1922 med Ebba Elsa Cecilia
Hildebrand. K.
Visborg, Anna Johansson-,
se Johansson-Visborg, bd 4 s. 96.
Wisén, T h e o d o r, språkforskare,
universitetslärare, f. .31 mars 1835 i
Vissefjärda skn, Kalmar län, f 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
