Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vising, Johan - Wissler, Anders - Wistenius, Jonas - Wistrand, Alfred, läkare, se s. 414 - Wistrand, August, läkare, se s. 414 - Wistrand, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wissler
413
Wistrand
1874 inskrevs V. s. å. vid Uppsala
univ. Han blev där fil. kand. 1877 och
fil. lie. 1880 samt begav sig därefter
på sin första utrikes studieresa till
Paris, där han 1880—81 studerade
för bl. a. Gaston Paris. Återkommen
till Uppsala disputerade V. 1882 på
avh. ”Etude sur le dialecte
anglo-nor-mand du XII:e siècle”, vilken
förskaffade honom docentur i franska,
som han innehade tills han 1883 blev
lektor i Vänersborg. Efter docentur i
Lund 1886—91, förenad med
lektors-tjänst vid Katedralskolan,
utnämndes V. 1890 efter kallelse till prof, i
nyeuropeisk lingvistik vid Göteborgs
högskola, där han verkade till 1922,
1899—1909 även som högskolans
rektor. I utvecklingen av Göteborgs
högskola har V. en viktig andel, och han
var en av förgrundsfigurerna i det
akademiska livet i Göteborg under
många år. Som romanist intar V. en
rangplats och åtnjuter internationellt
anseende. Han är den i utlandet mest
kände sv. romanisten, och speciellt
hans studier över den
anglonorman-diska dialekten och litteraturen äro
av grundläggande art. Efter drsavh.
utgav han på detta område bl. a. ”Sur
la versification anglo-normande”
(1884), ”Franska språket i England”
(1—3, 1900—02) och ”Anglo-Norman
language and literature” (1923).
Bland hans mönstergilla
texteditioner och textstudier märkas ”La
plainte d’amour” (1—2, 1905—07),
”Deux poèmes de Nicholas Bozon”
(1919), ”Studier i den franska
romanen om Horn” (1—2, 1903—05) och
”Etude sur Femina” (1—3, 1942—
43). Bland V:s rent lingvistiska
arbeten märkas bl. a. ”Die realen Tempora
der Vergangenheit in den romanischen
Sprachen” (1—2, 1888—89),
”Quomo-do in den romanischen Sprachen”
(1895, på svenska i Studier i modern
språkvetenskap, 1920), ”Die E-Laute
im Reime der anglo-normannischen
Dichter des XII. Jahrhunderts”
(Zeit-schrift für fransösische Sprache und
Litteratur 1912). Som föreläsare och
populärvetenskaplig förf, var V. en
mästare, och en rad arbeten, riktade
till en större allmänhet, ha sprungit
fram ur hans lärarverksamhet, bl. a.
”Dante” (1896; 2:a uppl. 1921),
”Ro-landssången” (1898), ”Den
proven-salska trubadurdiktningen” (1904),
”Den franska romantiken” (1915) och
”Camöes, Portugals nationalskald”
(1920). Sina personliga minnen från
sin länga verksamhet som forskare
och lärare samlade V. i
”Minnesbilder” (1938). Bland hans rent
pedagogiska arbeten märkas ”Fransk
språklära” (1—3, 1890—92) och
”Fransksvensk ordbok” (1936; 2:a uppl.
1940). Det senare, som är ett
mönster
gillt arbete, avslutades först sedan
V. hade fyllt 80 år. Hans populärt
pedagogiska arbeten präglas av
samma gedigna egenskaper som hans
vetenskapliga verk: grundlig
realkänne-dom, minutiös noggrannhet och
säkert omdöme. Till V:s 70-årsdag 1925
utgavs en honom tillägnad festskrift.
V. var ordf, i Filologiska samfundet
i Göteborg 1900—30 och i Alliance
frangaise i Göteborg 1894—1924. Han
var även ordf, i styr, för Göteborgs
stadsbibl. 1899—1926 och i styr, för
ab. Göteborgs Dagblad 1913—23.
Invald i Vet. o. vitt. samh. 1892 var V.
dess sekr. 1899—1907 och ordf. 1908
—09 samt blev hedersled. 1927. Han
blev hedersled, av Vitt. akad. 1934.
V. donerade sin kvarlåtenskap, omkr.
60 000 kr., till Göteborgs högskola. —
Ogift. B. M—g
Anders Wissler.
Wissler, Anders Henrik,
skulptör, f. 3 febr. 1869 i Linköping, f 28
febr. 1941 i Lidingö. Föräldrar:
sekreteraren Adolf Fredrik W. och
Johan-na Charlotta, Lindroth. — Efter att
ha genomgått Linköpings läroverk
och Tekn. skolan i Stockholm samt
arbetat hos en ornamentbildhuggare
Notini fortsatte W. 1894—1901 sin
utbildning vid Konstakad. för J.
Bör-jeson och T. Lundberg. Han vistades
sedan som stipendiat utrikes 1904—
08. Hans första större verk var
vattenleken ”Tors fiske”, som uppsattes
på Adolf Fredriks torg i Stockholm
1903. Senare utförde han ett
monument över industriidkaren Sven
Erik-son i Borås (1913), fontänen
”Vattenlek” i Mariefred (1927),
kolossalbysten av Louis De Geer vid Bjerga
utanför Linköping (1928) samt gruppen
”Barmhärtighet” framför
länslasarettet i Karlskrona (1929). W. var
även känd för sitt starkeldsgods
(urnor, vaser m. m.), som han brände i
egen ugn. Han är repr. i Nat. mus.
— Gift 1904 med teckningslärarinnan
Berta (Bess) Emilia östrand. Th. N.
Wistenius, Jonas, orgelbyggare,
f. 1700 troligen i Vists skn, östergötl.
län, f 22 febr. 1777 i Linköping. —
Efter en grundlig tolvårig utbildning
hos en rad kända mästare i utlandet
erhöll W. 1741, ett par år efter
hemkomsten, orgelbyggarprivilegium och
öppnade verkstad i Linköping. Under
sin nära 40-åriga verksamhetstid där
medhann W. enligt egen uppgift 96
verk, av vilka 70 kunnat arkivaliskt
beläggas. Flertalet av dessa, som i
allmänhet voro ganska små (8 å 10
stämmor i genomsnitt och med endast
bihängd pedal), stannade inom
Linköpings stift, men många gingo också
ut till s. och mell. Sverige. W. var
framför allt en glänsande intonatör,
vilket till fullo kan konstateras på de
fyra alltjämt bevarade verken i
Västervik, Jonsberg, Älvestad och
Skäll-vik; det sistn. verkets principalkör
räknas till de märkligaste och
skönaste vi över huvud ha kvar från
gamla tider. —• W. utbildade många
goda elever, av vilka den mest kände
är Pehr Schiörlin (bd 6 s. 553),
som efter W:s död övertog och
fortsatte verkstaden i Linköping. — Gift
med Anna Björkman. E. E.
Wistrand, Alfred, läkare, se s.
414.
Wistrand, August, läkare, se s.
414.
Wistrand, K a r l Knutsson, jurist,
politiker, f. 9 april 1889 i Karlskoga.
Föräldrar: provinsialläkaren Magnus
Axel Knut W. och Louise Strokirk.
—• Efter mogenhetsex. i Örebro 1906,
jur. kand.-ex. i Uppsala 1911 och
vederbörlig tingsmeritering var W. tf.
rådman och magistratssekr. i Örebro
1916—18, verkst. dir. och ombudsman
hos Järnbruksförb. och Mellansv.
gruvförb. 1920—36 samt sekr. i
Järn-verksfören. 1920—38. Han var ordf, i
Stockholmshögerns förb. 1936—40,
stadsfullmäktig 1931—38 och led. av
stadskollegiet 1935—37. Åren 1937—■
53 var han led. av Första K. och 1943
—45 statsrevisionens ordf. Han har
även tillhört Arbetsdomstolen,
Sociala rådet, Socialpolitiska delegationen
och Besvärsnämnden för
reservarbetslöner samt varit delegerad vid ett
flertal internationella
arbetskonfe-renser 1927—38 och vid Nationernas
Förb:s församling sistn. år. W. är
sedan 1941 ordf, i Karolinska
sjukhusets och Serafimerlasarettets
direktion. Han blev med. hedersdr i
Stockholm 1951. •—■ I början av sin
parlamentariska bana gjorde W. sig mest
känd som en av högerpartiets
socialpolitiska experter. Med sitt ofta
upprepade poängterande, att de sociala
behoven måste vägas mot de ekono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
