Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wold, Herman - Wolf, se även Wolff - Wolf, Endre - Wolff, se även Wolf - 1. Wolff, Moritz - 2. Wolff, Ludvig - 3. Wolff, Erik - Wolimhaus, Simon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wolf
422
Wolimhaus
känslighet för pris- och
inkomstförändringar” (Statens offentl.
utred-n:ar 1940: 16). Efterfrågeproblemen
har han ytterligare behandlat i en
större skrift, ”Demand Analysis. A
Study in Econometrics” (1952, delvis
tills, med L. Juréen), där olika
avsnitt ägnas åt ekonomisk och
statistisk teori samt tillämpad statistik;
för detta arbete belönades han av Vet.
akad. med Arnbergska priset 1954.
Därjämte har han tills, med G.
Westin publicerat resultaten (1944) av
1942 års tandmönstring av
inskriv-ningsskyldiga. W. har även utgivit
arbeten på försäkringsområdet. —
Gift 1940 med fil. mag. Anna-Lisa
Arrhenius. K. L.
Wolf, se även Wolff.
Wolf, E n dr e, violinist, f. 6 nov.
1913 i Ungern. Föräldrar: Adolf
W. och Friderike Mannswirth. ■—
Efter elementära musikstudier
intogs W. som elev vid musikhögskolan
i Budapest, där hans lärare var J.
Hubay oeh O. Studer i violin samt L.
Weiner i musikteori och
ensemblespel. W. debuterade 1936 i Budapest
och flyttade sistn. är till Sverige, där
han 1936—46 var förste
konsertmästare vid Göteborgs orkesterfören. och
Göteborgs radioorkester. W.
framträdde vid denna tid även som
kammarmusiker i Göteborg, bl. a. som
medl. av Göteborgskvartetten; 1940—
46 ledde han också en egen kvartett,
den s. k. Wolfkvartetten. W. har
sedan sistn. år varit verksam som
konsertviolinist i Sverige och utlandet.
Är 1954 accepterade han kallelse till
en professur i violinklassen vid
musikhögskolan i Manchester. — W. har
gjort sig känd som en betydande
solist med en mångsidig repertoar,
omfattande även flera nya verk av
moderna tonsättare (Bartök, Prokofjev,
Hindemith, Rosenberg m. fl.). — W.
blev sv. medborgare 1944. — Gift
1938 med den tyska pianisten
Antoi-nette Emilia Tömlich, känd som
ackompanjatris, bl. a. till maken.
Wolff, se även Wolf.
1. Wolff, Moritz, rabbin,
orientalist, f. 25 maj 1824 i Meseritz,
Tyskland, f 19 mars 1904 i Göteborg. Son
till rabbinen Urich Leibusch (Lewin)
W. — W. studerade i Berlin och
framför allt i Leipzig, där han under
orientalisten Fleischer utbildades till
en framstående kännare av arabiskan.
Dessutom bedrev han filosofiska
studier, särskilt rörande den judiska
ny-platonismen. — W. var rabbin 1849—
57 i Kulm i Västpreussen och 1857—
99 i Göteborg. Han representerade ett
friare och mera reformvänligt
åskådningssätt inom judendomen, var i
många avseenden liberal och gjorde
sig mycket uppskattad för sin stora
lärdom och sin nobla karaktär; bl. a.
stod han Viktor Rydberg nära. Han
deltog i redigeringen av de nya
judiska bönböcker, som utgåvos 1858—
67. Bland W:s skrifter märkas
”El-Senusi’s Begriffsentwickelung des
mu-hamedanischen Glaubensbekenntnis-ses” (1848), ”Die philonische
Philo-sophie” (1849; 2:a uppl. 1858) och
”Muhamedanisehe Eschatologie”
(1872) varjämte han utgivit en tysk
övers, av Moses ben Maimons etik
(1863; ny reviderad uppl. 1903). På
svenska publicerade han ”Philos etik
i sina hufvudpunkter framstäld”
(1879) och ”Bidrag till filosofiens
historia med särskildt hänseende till
den judiska religionsfilosofien”
(1882). — Gift omkr. 1850 med
Er-nestine Samter. T. M.
2. Wolff, Ludvig, läkare, f. 17
jan. 1860 i Göteborg, f 4 mars 1948 i
Stockholm. Son till W. 1. — Efter
mogenhetsex. 1878 i Göteborg blev W.
med. kand. 1884 och med. lie. 1887 i
Stockholm samt efter disp. 1888 i
Uppsala med. dr där 1889. Han drev
1887—1935 enskild praktik i
Göteborg, där han 1888—1902 förestod en
kommunal poliklinik för
magsjukdomar. Somrarna 1902—09 var han
intendent vid Särö havsbad. Han blev
1908 led. av Vet. o. vitt. samh. och
var dess ordf. 1923. — W. var en
särpräglad, i hög grad mångintresserad
natur och ännu in i sin höga ålder
produktiv i skrift; särskilt fängslade
honom medicinhistoriska och
allmänkulturella ämnen, vilka han jämte de
rent medicinska avhandlade i både
facktidskrifter och dagspress. — Gift
1900 med Helene Levie. P. H. T.
3. Wolff, Erik, läkare,
rätts-kemist, f. 4 mars 1891 i Göteborg.
Föräldrar: vice häradshövdingen
Emil W. och Agnes Levy. Brorson till
W. 2. — Efter studentex. 1909 i
Erik Wolff.
Stockholm blev W. med. kand. 1912
och med. lic. 1917 därstädes samt
med. dr i Lund 1920. Efter
förordnanden vid olika sjukhus blev han vid
Statens rättskemiska laboratorium tf.
assistent 1921 samt prof, och
föreståndare 1925. Åren 1923—36 var han
därjämte praktiserande läkare i
Stockholm. Bland hans tryckta
skrifter märkas sådana om blodgrupper
och blodgruppsbestämning, om
koloxidbestämning i blod — där W.
utarbetat en ny och mycket känslig
metod —, om förgiftningar m. m. samt
ett populärvetenskapligt arbete om
hjärtats och blodkärlens sjukdomar
(1924). — Gift 1925 med Gladys
Traugott. P. H. T.
Wolimhaus, Simon Johansson,
apotekare, f. 1601 i Königsee,
Thü-ringen, Tyskland, f 16 okt. 1658 i
Uppsala. Föräldrar: borgmästaren
Johannes W. och Elisabeth Kirchner.
— W. kom till gymnasiet i Gotha
1614, blev apotekaregesäll i Saalfeld
1616, fick anställning i Meissen hos
dr Beck, medicamentarius hos
hertigen av Sachsen, 1618 samt flyttade
till apotek i Frankfurt an der Oder
1620 och i Danzig 1621. Då han där
fick höra, att Gustav II Adolf tänkte
skaffa Uppsala univ. ett apotek och
sökte en föreståndare för detta,
anmälde han sig och erhöll platsen. Han
bosatte sig 1626 i Uppsala, öppnade
snart akademiapoteket (Kronan) där
och erhöll privilegium 1628. W. synes
ha skött apoteket väl, handlade även
med vin, tobak och kryddor samt
idkade troligen någon läkarpraktik. —
W. ägnade sig också åt teologiska
studier och spekulationer, som bl. a.
resulterade i ett 1650—53 författat
verk i sex delar, ”Die zwölf biblischen
Hertz- und Weltstunden” (nu i
Uppsala univ.-bibl.). Hans intresse för
kabbalismen förde honom samman
med Johan Bure, som hade trott sig
kunna räkna ut, att yttersta domen
skulle inträffa hösten 1647, medan
W:s beräkningar visade på våren
1648. I det vad de ingingo lämnade de
sina resp, gårdar som insats, men då
intet hände vid de förmodade
tidpunkterna, beslöto de behålla
gårdarna. Denna episod tog W.
Peterson-Berger till ämne för sin opera
”Dome-dagsprofeterna”, där W., ehuru med
orätt, framstår i mindre fördelaktig
dager. — Gift 1) 1626 med Helena
Nilsdotter, f 1645; 2) 1647 med
Catharina Andersdotter Brandt. —
Söner till W. i andra giftet voro
Jacob Volimhaus, landshövding, k. råd
och stamfar för den grevliga ätten
Gyllenborg (bd 3 s. 179), samt Anders
Volimhaus, riksråd, president och
stamfai’ för den grevliga ätten
Leijon-stedt (bd 4 s. 521). S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
