Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vought, Allan - Woxén, Ragnar - Wranér, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Woxén
426
Wranér
försvarskommitté blivit tillsatt med
uppdrag att utreda
försvarsorganisationens utformning efter utlöpandet
av den femårsplan för försvaret, som
antagits 1942. Kommittén avgav nov.
1947 sitt betänkande, som för att
kunna bibehålla dittillsvarande
kostnadsram giek ut på att vissa
nedskärningar av organisationen skulle
göras. Med hänsyn till det försämrade
utrikespolitiska läge, som inträffade
våren 1948, framlade V. icke till
riksdagen s. å. något förslag till ny
för-svarsordning i vedertagen
bemärkelse. Han föreslog dock en väsentlig
förstärkning av flygvapnet på så sätt
att inom flottilj organisationens ram
de tio jaktflottiljernas
flygplansbe-stånd skulle utökas med 50 procent.
Härigenom skulle ett godtagbart
dag-j aktskydd för landets vitala delar
kunna åstadkommas. Beslutet blev av
stor betydelse och förebådade den
kommande förskjutningen inom sv.
försvaret till flygvapnets förmån. I
övrigt genomfördes under de
återstående åren av V:s försvarsministertid
en rad partiella reformer inom
försvaret. V. utsattes i samband härmed
för kritik på grund av det tempo i
vilken viss materielanskaffning skedde.
I vad mån V. var personligen
ansvarig för de påtalade fördröjningarna
är icke klarlagt. Ett särskilt intresse
ägnade V. den militära
personalvården liksom
personalbehandlingspro-blem över huvud taget och tog flera
betydelsefulla initiativ på detta
område. — Sedan V. blivit landshövding
och kommit ur den politiska
skottlin-jen, tystnade de kritiska rösterna och
man fick i stället se prov på
uppskattning av en kunnig och duglig
ämbetsman, som visade en betydande
arbetsförmåga och som förstod att vinna sina
länsbors förtroende. — V. var
synnerligen språkkunnig oeh ägde stor
beläsenhet på ett flertal områden. Hans
uppträdande hade en konciliant men
samtidigt formell prägel. Detta
underlättade lösandet av hans
representativa uppgifter inom och utom landet,
men den stelare sidan av hans väsen
skapade även en viss distans till
omgivningen. Hans allmänna inställning
var hänsynsfull oeh medlande; i sin
polemik riktade han sig i regel icke
mot personer utan mot åsikter och
förhållanden, som han ville ha
ändrade. — Gift 1926 med Sonja Arnell.
— Litt.: E. Wigforss, ”Minnen” (III,
1954). G. E—g, K.
Woxén, R a g n ar, ingenjör,
högskollärare, f. 18 sept. 1905 i
össeby-Garns skn, Stockholms län.
Föräldrar: landsfiskalen Gustaf Emil W.
och Anna Agnes Emilia Lundin. •—
W. avlade studentex. i Stockholm
1924, utexaminerades från Tekn. hög-
Ragnar Woxén.
skolan 1928 och blev teknologie dr
där 1932. Vid denna högskola var han
förste assistent i mekanisk teknologi
1929—31 och docent i samma ämne
1932—37. År 1931 vistades han i
Förenta staterna som
Sverige-Ame-rikastiftelsens stipendiat, och 1929—
35 var han verkstadsingenjör samt
1935—37 överingenjör vid ab.
Stille-Werner i Stockholm. Sedan sistn. år
är han prof, i mekanisk teknologi vid
Tekn. högskolan och sedan 1943
därjämte högskolans rektor; i sistn.
egenskap har han verksamt lett
högskolan under en period av kraftig
utvidgning. — W. har studerat verktygs
förslitning vid skärande bearbetning
av metaller och i sin drsavh. (1932)
undersökt livslängden hos verktyg av
svarvstål samt (hos ab.
Stille-Wer-ner) ägnat sig åt framställning av
skärande medicinska instrument. Han
har även undersökt ytegenskaperna
hos bearbetade metaller och
konstruerat apparater för mätning av
ytjämn-het och för hårdhetsmätning. Inom
dessa områden har han publicerat ett
stort antal skrifter. Tills, med H.
Hallendorff och O. Svahn har han
utgivit ”Handbok i verkstadsteknik”
(1—3, 1944; 2:a uppl. 1947—48). —
Bland W:s många kommunala och
statliga uppdrag märkes, att han har
varit verkst. led. i Försvarsväsendets
verkstadsnämnd 1941—42, ordf, i
Försvarsväsendets avtalsnämnd 1942—
46, Kommunikationsverkens
avtalsnämnd 1945—46 och
Försvarsfabriks-utredningen 1945 samt led. av Statens
tekn. forskningsråd sedan 1947,
Flyg-forskningskommittén 1947—53,
Försvarshögskolans råd sedan 1953 och
1953 års läkemedelskommitté. W. är
dessutom styr.-led. i Sv.
uppfinnarekontoret och ab. L. M. Ericsson sedan
1947 och Flygtekn. försöksanstalten
sedan 1948 samt ordf, i styr, för ab.
C. E. Johansson sedan 1948. Han
in
valdes i Ing. vet. akad. 1944 (förste
v. preses 1949—52) och blev
teknologie hedersdr i Helsingfors 1949. —
Gift 1) 1929—48 med civilingenjören
Greta Anna Maria Westberg; 2) 1948
med Gulli Sylvia Söderling. G. Lj.
Wranér, Henrik, författare, f.
22 april 1853 i Vranarp, östra
Tomm-arps skn, Kristianst. län, f 6 aug.
1908 i Stockholm. Föräldrar:
byskomakaren Ola Henriksson och Boel
Henriksdotter. — W. växte upp i ett
fromt och glädjefattigt hem, giek i
skola i Simrishamn 1865—67 och
sedan i Kristianstads läroverk, där han
blev student 1873. Under studietiden
arbetade han som renskrivare i
hovrätten, skrev dikter och fick pris i
den litterära gymnasieföreningen.
Föräldrarnas önskan var att W.
skulle studera till präst, men han tog
i stället tjänst först som biträde hos
en kommissionslantmätare i
Kristianstad 1873—77 och sedan som
lärare vid Fridhems folkhögskola 1878
Henrik Wranér.
-—79 oeh i Karlshamns läroverk 1879
—80. Därjämte medarbetade han i
ortspressen. Troligen med ekonomisk
hjälp av den blivande svärfadern,
kyrkoherden i Görslöv, blev W. fr. o. m.
sistn. år i tillfälle att studera i Lund.
Hans ämnen voro estetik och språk,
men någon ex. avlade han aldrig.
Under inflytande av dialektforskningen,
som vid denna tid var på modet, och
med August Bondesons, Eva
Wig-ströms m. fl:s landsmålsberättelser
som mönster började W. skriva
folk-livsskildringar, vilka först trycktes i
Svensk Folktidning.
Publikframgången drev honom att fortsätta i denna
genre, och han gav ut omväxlande på
landsmål och riksspråk en rad livligt
uppskattade samlingar: ”Stuesnack
och stätteslams” (1884; 2:a uppl.
1893), ”Gårafolk ochhusmän” (1885),
”Holger Skräddares” (s. å.), ”1
skåns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
