Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wranér, Henrik - Wrangelk, ätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangel
427
Wrangel
ka stugor” (1886), ”Hvardagsmat oeh
gilleskakor” (1889), ”Helgdagsbilder
och hvardagshistorier” (1893) och
”Hvardagsid och högtidsfrid” (1908;
3:e uppl. 1910) m. fl. För dikter
erhöll han 1889 och 1896
hedersomnämnande av Sv. akad. Åren 1890—
93 var W. red. i östersunds-Posten,
och fr. o. m. sistn. år var han
bosatt i Stockholm. Han fortsatte med
att ge ut folklivsskildringar, och i
övrigt försörjde han sig som frilans.
Fr. o. m. 1897 var han fast
medarbetare i Svensk Lärartidning. — Under
sin livstid åtnjöt W. en vidsträckt
popularitet för sina bygdeberättelser.
Sin konstnärliga styrka ha hans
allmogeskildringar i den på en gång
stämningsrika och detaljexakta
återgivningen av skånskt folklynne. W:s
författarskap står
åttitalsrealister-nas nära; av samtiden räknades han
ofta till denna grupp. Vad som
skiljer honom från dem är väl främst
hans berättelsers anekdotiska
karaktär. Åttitalisternas satiriska skärpa
saknade han även, och han var inte
reflekterad och politiskt intresserad
som de. — ”Valda skrifter” av W.
utgavs av F. Böök (1—3, 1922—27).
— Gift 1891 med Anna Wilhelmina
Fredrika Löfgren. K. E. L.
Wrangel, adliga, friherrliga och
grevliga ätter av baltiskt ursprung.
Släktnamnet är sannolikt härlett från
godset Uwarangele (nu Wrangelshof)
i dåvarande danska Wierland (senare
Estland) där under 1300-talet flera
riddare och lantråd skrevo sig till
eller av Wranghele, Wrangell etc. De
förde samma stamvapen, en
tretim-rad bjälke eller mur. Urkundligt
framträdde släkten första gången
1277 med riddaren Henricus de
Wrang-ele, vasall hos ärkebiskopen i Riga.
Tre huvudlinjer ha därefter kunnat
spåras, vilkas tidigast kända
huvudmän sannolikt tillhöra tredje
generationen från den första belagda
namnbäraren. Deras inbördes släktskap
har dock icke kunnat i detalj med
säkerhet fastställas. Huvudlinjerna
bruka benämnas efter vissa större
godsinnehav. — 1. Den första
huvudlinjen Rojel-Jensel var bofast
i biskopsstiftet Dorpat. Flera av dess
medl. tjänade tidvis sv. kronan. En
av dem, Fabian von W. (f. 1651, f
1731), var först i sv. och därefter i
nederländsk-spansk t j änst, erhöll
spansk grevevärdighet samt slutade
som generalfältmarskalk och
guvernör i Bryssel. Med honom utgick
denna ättegren på svärdssidan. — 2. Den
andra huvudlinjen
Hoebbet-Adi-n a 1 räknar som sin stamfar
Her-mannus de Vrangelle, som nämnes
1342 och som var vasall i Wierland
ännu 1382. Från honom kunna
här
ledas flera släktgrenar, vilka sedan
uppträda i Sverige, Tyskland,
Holland och Ryssland. En av
sonsonsönerna, Berthold W.,
manngerichts-assessor i Wierland 1465—72, hade i
femte led ättlingen Herman W. till
Adinal och Kattel (f 1666), vilken
1647 blev kapten i sv. tjänst. En av
hans äldre söner, riksrådet Didrik W.
(W. 4), blev friherre W. af Adinal
1680 och erhöll grevlig värdighet
1693. Han hade sonen
generalmajoren greve Carl Gustaf W. (W’. 6), vid
vars död denna grevliga ätt
utslocknade. En yngre son till ovannämnde
kaptenen Herman W. var kaptenen
Reinhold W. (f 1686), som jämte
brodern W. 4 upphöjdes till friherre
W. af Adinal 1680 och blev far till
fältmarskalken friherre Carl
Henrik W. (W. 8), vilken hade sonen
landshövdingen friherre Georg Gustaf
W. (W. 16). En brorson till denne var
landshövdingen friherre Carl Adam
W. (W. 17), med vars son,
överstekammar junkaren friherre Henning
Gustaf W. (f. 1780, t 1833), som innehade
familj eegendomen Sperlingsholm i
övraby skn, Hall, län, den sv.
friherrliga ätten W’. af Adinal utslocknade.
— 3. Den tredje huvudlinjen J e s s
-11 f e r räknar som sin stamfar
Thi-dericus Wrangele, som nämnes som k.
danskt råd i Wierland 1342. Hans
sonson Berthold W. hade sönerna
or-densvasallerna Jürgen och Fredrik.
— a. Den förres ättling i femte led,
Jürgen W., blev 1632 major i sv.
tjänst och stupade s. å. vid
övergången av Lech. Hans änka erhöll
förlä-ningar i Finland. Deras sonsonson
majoren Wilhelm Gustaf W. (W. 11)
naturaliserades 1734 under namnet
W. af Fall. Ätten utdog på
svärdssidan 1815 med sonen kaptenen
Michael Otto W. En ättling i sjätte led
till ordensvasallen Jürgen,
ryttmäs-taren Tönnes Johan W. (t 1704),
hade sönerna riksrådet Anton Johan
W. (W. 7) och generalmajoren Otto
Reinhold W. (W. 9). Dessa bröder
blevo stamfäder för grevliga resp,
friherrliga ätterna W. af Sauss. Den
förre, som jämte brodern blev sv.
adelsman 1723, upphöjdes till
friherre 1747 och greve 1751. Han blev far
till amiralen och presidenten greve
Anton Johan W. (W. 14), vars
sonsonsöner voro kammarherren greve
Fredrik Ulrik W. (W. 20) och
utrikesministern greve Anton Magnus
Herman W. (W. 21). W. 9 blev far till
generalmajoren friherre Fredrik
Ulrik W. af Sauss (f. 1719, f 1793). En
sonson till honom var botanisten
friherre Fredric Anton W. af Sauss (f.
1786, f 1842); bland sonsonsönerna
märkas överhovstallmästaren
friherre Christian Fredrik W. (W. 19) oeh
generalmajoren och chefen för
kustartilleriet friherre Herman Gustaf
Mauritz W. af Sauss (f. 1864, f 1945).
En yngre son till W. 9 var riksrådet
Anders Reinhold W. (W. 13), friherre
liksom brodern 1771 och greve 1778
med särskilt släktnummer 99. En
sonsons son till honom var hippologen
greve Carl Gustaf W. (W. 18).
Ytterligare en ättling i femte led till
ordensvasallen Jürgen var lantrådet
Otto W. (f före 1653). Hans
sonsonson, översten i sv. tjänst Otto
Wilhelm W. af Sage och Waschel (f. 1688,
naturaliserad som sv. adelsman 1731,
t 1741), var far till
överhovpredikanten Carl Magnus W. (W. 15) och till
överstelöjtnanten Johan Wilhelm W.
(f. 1724,11786), som 1765 blev friherre
med namnet W. von Brehmer. En
sonsonson till honom var
överstekammar junkaren friherre Johan Wolmer
W. von Brehmer (f. 1836, f 1907),
som ägde Hyby i Hyby skn, Malmöh.
län; en brorson till honom är
konstnären friherre Jurgen W. (W. 24).
— b. Den yngre sonen till Berthold
W., ordensvasallen Fredrik W., hade
som ättlingar i fjärde led bl. a.
bröderna fältöversten Herman W. (t
omkr. 1627) och ryttmästaren Hans
W. (f 1593), vilka bägge gingo i
sv. tjänst. En sonsonson till den
förre, översten Jürgen Johan W. (f.
1644, f 1698), deltog i slaget vid
Lund, där han svårt sårades. Han
blev far till majoren Bengt Adolf W.
(f. 1697, t 1771), vars son kaptenen
Carl Erik W. (f. 1734, f 1802) jämte
tre bröder 1772 naturaliserades som
sv. adelsmän under namnet W. Hans
sonson översten Erik Fredrik W. (f.
1816, f 1896) blev far till
generallöjtnanterna Johan Gustaf Fabian
W. (f. 1858, f 1923) och Herman W.
(W. 22) samt prof. Ewert W. (W. 23).
— Ovannämnde ryttmästaren Hans
W. blev far till riksrådet och
fältmarskalken Herman W. (W. 1). Av
dennes söner blev fältmarskalken
Carl Gustaf W. (W. 3) 1651 greve
under namnet W. af Salmis. Han slöt
sj älv sin ätt. Hans sex bröder — bland
dem märkas översten Adolf Herman
W. (f. 1628, f 1656) och
generallöjtnanten Wolmar Herman W. (W. 5) —
blevo 1653 friherrar under namnet W.
af Lindéberg. En sonson till den förre
var riksrådet friherre Erik W. (W.
10), som blev far till
upprorsmaka-ren och lagmannen friherre Erik W.
(W. 12). —- Generalmajoren Helmuth
W. (W. 2) var sannolikt son av en
tredje broder till de förutnämnda
bröderna fältöversten Herman W. och
ryttmästaren Hans W. samt
därigenom kusin till W. 1. — Litt.: von
Maltitz, ”von Wrangelsche
Familien-geschichte” (1887); G. Wrangell,
Ӏt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
