Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wållgren, Gunn - 1. Wägner, Elin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wägner
450
Wägner
Gunn Wållgren.
wige i Alfred Gehris ”Sex trappor
upp”. Med ännu finare nyansering
varierade W. denna typ i den unga
flickan Emily i Thornton Wilders
”Vår lilla stad”. Stark och medveten
konstnärlig vilja kännetecknade
hennes tolkning av Goethes ”Ifigenia i
Tauris”, som blev en stor konstnärlig
framgång, fastän det betecknades som
ett nästan farligt experiment att lägga
en så krävande uppgift i en helt ung
skådespelerskas händer. Ett par
genialt återgivna Tjechovroller (Nina i
”Måsen” och Mas ja i ”Tre systrar”,
på Nya teatern) gåvo bevis för hur
väl hennes rikt nyanserade
själstolk-ning anpassar sig till Tjechovs
lågmälda och fint avstämda
verklighetsskildring. W:s personlighet rymmer
emellertid inte endast vemod och
drömmeri utan har också plats för en
storartad, frisk och sprudlande
humor, som hon bl. a. lät spela i komedin
”Född i går”, 1947 (av G. Kanin),
vars kvinnliga huvudfigur, den
obildade men ingalunda obegåvade
flic
kan, skrotmiljonärens mätress, hon
framställde med oemotståndlig komik.
En förtrollande blandning av
lidelsefull trosglöd och självrådig
flicktyek-myckenhet erbjöd hennes tolkning av
”Johanna från Lothringen” i Maxwell
Andersons skådespel på Dramatiska
teatern. Där kunde man också
konstatera W:s utomordentliga tekniska
skicklighet: den motsättning mellan
enkel vardaglighet och högtspänd
idealism som rollen erbjuder
förenades i hennes tolkning med restlös
konstnärlig fulländning. I J. Anouilhs
moderna omdiktning av
Eurydike-motivet, ”Jag vill kärleken”, som
1947 framfördes på Nya teatern,
spelade W. huvudpersonen och fick fint
fram kontrasten mellan den tarvliga
omgivning hon lever i och det
renhetskrav hon ställer på sig själv och sin
kärlek. Den faderstyranniserade,
hämmade dottern i Ruth och
Augus-tus Goetz’ ”Arvtagerskan” (1949) var
en roll där W. med utsökta medel
registrerade utvecklingen från svårt
hunsad flicka till lyckligt förälskad
och slutligen bittert besviken kvinna.
Bland W:s senare rollskapelser kunna
nämnas den naiva och godlynta
små-stadskokotten i ”Clérambard” (av
Marcel Aymé), en figur av strålande
komik, bara betydligt älskvärdare än
vad förf, tänkt sig, den franska
mot-ståndsflickan i C. Morgans
”Flodlinjen”, hård, skarp och klar men med
rik och djup kvinnlighet pä botten,
och Jeanne d’Arc i Anouilhs
”Lärkan”, där hon återigen varierade sin
tidigare skapade typ av underbart
inspirerad heroism på ett plan långt
högre än den vanliga verkligheten.
Efter sitt återvändande till
Dramatiska teatern framträdde hon hösten,
1954 i titelrollen i Garcia Lorcas
bal-ladartade skådespel ”Mariana
Pine-da” och formade en gripande bild av
den unga spanska adelsflickan, som
fastän besviken i sin kärlek ännu
inför döden håller fast vid sina
drömmar om friheten. En stor framgång
blev W: s utformning av Indras dotter
i ”Ett drömspel” 1955. Hon gav rollen
med stark känsla och gripande
inlevelse men samtidigt fast oeh klart,
med lugn viljestyrka och obruten
motståndskraft mitt i besvikelserna och
bitterheten. — Som
filmskådespelerska debuterade W. 1943 i den av
Olof Molander regisserade ”Kvinnor
i fångenskap”. Hon har sedan
framträtt i ett flertal filmroller, bl. a.
som Marit i ”Flickan och djävulen”,
cirkusflickan i ”Sjätte skottet”,
Sonja i ”Brott och straff” och titelrollen
i ”Kvinna utan ansikte”. — Gift 1)
1941—49 med regissören Erik Stellan
(Hampe) Faustman; 2) 1954 med
regissören Per-Axel Helge Bränner (bd
Is. 443). O.W.
1. Wägner, Eli n Mathilda
Elisabeth, författarinna, journalist, f. 16
maj 18S2 i Lund, f 7 jan. 1949 i Bergs
skn, Kronob. län. Föräldrar: rektorn,
fil. dr Sven W. och Anna Mathilda
Elisabeth Ekedahl. — Efter att ha
genomgått sju klasser i en flickskola
var W. en kortare tid faderns
skrivbiträde vid Hälsingborgs högre allin.
läroverk. Nyåret 1903 tog W.
journalistplats på Helsingborgs-Posten.
Utom bidrag signerade Cafour
publicerade hon där flera noveller. År 1904
vann hon pris i en av Idun anordnad
novelltävlan. Efter återkomsten från
ett halvårs vistelse i England kom
hon på senhösten 1904 till
stockholms-tidn. Vårt land, där hon
stannade-ett år. Liksom i Helsingborgs-Posten
skrev W. också nu under märket
Cafour och producerade företrädesvis
uddiga kåserier. Åren 1905—07
in-flöto en rad noveller av W. i Idun.
Författarpseud. var denna gång
The-laughing water. Sistn. år samlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
