Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wägner, Elin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wägner
451
Wägner
dessa skisser jämte några förut
otryckta till debutboken ”Från det
jordiska museet”, som gav snabba och
satiriska ögonblickbilder av miljöer
och människor. Boken blev föga
uppmärksammad. W. var 1907—17
re-daktionssekr. i Idun. Hon
medarbetade 1907 också några månader i
skämttidn. Puck och började s. å.
skriva för Dagens Nyheter, i vars
spalter infördes första versionen av
den bok, som gjorde W. känd,
”Norr-tullsligan. Elisabeths krönika” (1908).
Frejdigt och ömt skildrades där
flickor på kontor och i butik, deras
osköna omgivning, glädjelösa
rutinarbete, brist på likställighet och
lycka. I tidsfärgad anslutning till
Ellen Key betonades moderligheten
som en förbisedd men ovärderlig
faktor, en tanke som sedan kom att
genomströmma W:s hela författarskap.
W:s bidrag i Dagens Nyheter
signerades Devinez och präglades av
radikalism och socialt intresse. Via sitt
journalistarbete stiftade W. — till en
början motvilligt — bekantskap med
rösträttskvinnorna. Deras entusiasm
blev småningom hennes egen. År 1909
var hon Sveriges kvinnliga
freds-förenzs ombud på en internationell
kvinnorösträttskongress i London, och
i den 1912—19 utgivna tidn. Rösträtt
för kvinnor var hon flitig skribent.
Huvudstadens kvinnliga
rösträtts-kretsar och deras vardagsslit återgav
W. med kvickhet, värme och
skarpsyn i romanen ”Pennskaftet” (1910).
Till sina romaner om ogifta
yrkeskvinnor fogade W. en bok om en
kvinnlig läkare, ”Helga Wisbeck”
(1913). En återklang från denna tid
av kamp för kvinnornas frigörelse
ljuder ännu i några av W:s senare
novellsamlingar, ”Mannen och
körsbären” (1914) och ”Nyckelknippan”
(1921). •—- Världskrigets utbrott
gjorde W. till fredsivrare. Hon var
sålunda i Haag 1915 med och bildade
Internationella kvinnoförb. för fred
och frihet, och i och med fredsslutet
intensifierades hennes verksamhet för
hjälp åt nödlidande samt hennes
kontakt med pacifistiska kretsar i
Europa. Hon deltog bl. a. 1920 i Genève
i bildandet av Internat. fören. Rädda
barnen och företog 1921 en resa i
Rhenprovinserna på uppdrag av Förb.
för kristet samhällsliv samt besökte
även England, Holland och
Frankrike. Ett inslag av pacifism hade
redan romanen ”Släkten Jerneploogs
framgång” (1916), och
efterkrigstidens trasiga Europa blev bakgrund
till ”Den förödda vingården” (1920)
och ”Från Seine, Rhen och Ruhr. Små
historier från Europa” (1923), som
gåvo erfarenheter från hennes
studieresor. I England mötte W. kväkarna
Elin Wägner.
och drogs till deras tro. Senare anslöt
hon sig också till Vännernas
samfund, vilket hon tillhörde till sin död.
Kväkarnas föreställningsvärld satte
djupa spår i hennes romaner,
skönjbarast i ”De fem pärlorna” (1927)
men exempelvis även i ”Den
namnlösa” (1922) och ”Silverforsen”
(1924), där
barmhärtighetskristen-dom kontrasteras mot fromhet av
kärvare och mera ortodox art. Från dess
start 1923 var W. verksam i den
radikala kvinnotidn. Tidevarvet och
förkunnade där avrustning och
freds-tro. Ett urval av denna journalistik
samlade hon i ”Korpungen och jag”
(1930). I en artikel för ”Hågkomster
och livsintryck” (8, 1927) berättar
hon om en uppdragsresa på egen hand
till London 1921 med uppvaktning
för olika organisationer i syfte att få
till stånd en kommitté för att utreda
ockupationsförhållandena. I detta
sammanhang höll W. även ett antal
fredsföredrag, bl. a. i Berlin och
Paris. — Redan i sin första bok medtog
W. några skisser med miljön hämtad
från mödernesläktens småländska
hembygd. När W. i sin diktning
återvände till denna motivkrets och dit
förläde handlingen i romanen
”Åsa-Hanna” (1918), frigjordes hennes
be-rättargåva på ett oanat sätt. Denna
roman anses med rätta vara W: s
mästerverk. En bygdekrönika och
land-skapsskildring bildar där ram kring
slitningar mellan svek och
rättskaffenhet, kring Åsa-Hannas väg från
meddelaktighet i brott till frigörelse
från ondska. I Åsa-Hannas Småland
utspelas en följd av W:s senare
romaner. I ”Den namnlösa” skymta
Åsa-Hannas barn, och i ”Svalorna
flyga högt” (1929) är miljön
grannsocknen Gammalrödja. W:s tes är
här den luttrade människans
förmåga att även i ensamheten kunna
uppleva vad W. kallar ”den
fullkomliga gemenskapskänslan” med
människor och människors villkor. Hur
en modern tids civiliserade påfund i
spåren på krig och kriser tränga in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
