Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värnlund, Rudolf - Wärnschöld, Johan - Wästberg, Västberg, se även Westberg - Västberg, Disa, politiker, se s. 455 - Wästberg, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wärnschöld
454
Wästberg
krigsårens pessimism inför de
nedrivande krafterna i tillvaron; som en
optimistisk antites till detta
skådespel kan dramat ”Men vi skall leva”
(trol. från 1942, opublicerat)
betecknas. Med dramerna ”Rus” (1943;
uppf. på Blancheteatern s. å.) och
”Skådespelaren” (1944; uppf. på Sv.
dramatikers studio 1947) sökte sig V.
till nya miljöer. Det senare dramat,
ett nyckeldrama, är en skicklig studie
över en skapande konstnärs
personlighet och arbete. Postumt har
utkommit romanen ”Den befriade
glädjen” (1946). Sin tidigare diktning
har V. själv presenterat i
samlingsvolymen ”Ansikten” (1932); sin syn
på den dramatiska dikten har han
framlagt i en liknande publikation,
”Avsikter” (1945). — V. arbetade sig
verk för verk fram till en allt vidare
konstnärlig räckvidd och fördjupad
syn på livsproblemen. Han hade att
kämpa icke endast mot oförstående
utan även mot svårigheter att
underordna sitt rika material en
konstnärlig disciplin. I den sv. litt. har han
inringat ett nytt fält, den proletära
storstadsmiljön. Den psykologiska
motiveringen blev väl ej alltid
bärkraftig, men miljöskildringen,
intensiteten i berättandet och lidelsen i
problemlösningen äro övertygande.
Någon realist i likhet med 1930-talets
arbetarskildrare var V. knappast;
snarare en drömmare och
romantiker, som i sina visioner av framför
allt kollektivt liv lyckades ge en
symbolisk teckning av människans
situation. Dramatiken blev under de
senare åren hans naturliga
uttrycksform, inte minst i radion. Han ägde
en betydande förmåga att
komprimera handlingen och karaktärerna
och att låta väsentliga problem bli
dramats tyngdpunkt. — Gift 1930
med Ester Karolina Carlsson. —
Litt.: A. G. Bergman, ”R. V.”
(Studiekamraten 1945); ö. Lindberger,
”Sv. arbetardiktens Hamlet” (Vi, 9,
1945); T. Blom, ”R. V.” (1946); Å.
Runnquist, ”Den unge R. V.”
(Bonniers Litterära Magasin, 5, 1950);
Stig Carlson, ”Den befriade glädjen”
(Tiden, 4, 1954); dens., ”R. V. —
sam-vetsdiktaren” (Morgon-Tidn. 14 febr.
1955); Ebbe Linde, ”Drama med slut”
(Dagens Nyhetei- 16 febr. 1955).
B. E—n
Wärnschöld, Johan Andersson,
före adlandet Lenæus,
generalkvartermästare, krigsråd, f. omkr. 1610
i Lena skn, Älvsb. län, f 8 febr. 1674.
Föräldrar: kyrkoherden Andreas
Mathiæ och Kerstin Torstensdotter.
— W. studerade i Uppsala 1626 eller
1627, uppbar 1628—30 lön som
lantmätare, blev ingenjör vid sv. armén
1630 och erhöll ingenjörsfullmakt
1639. Han blev
generalkvartermästare 1645, adlades 1646 och blev
krigsråd 1666. — W. är ett av den sv.
fortifikationens stora namn under
1600-talet. Hans verksamhet infaller
under de stora utbyggnads- och
om-daningsarbetenas tid, mellan
generalkvartermästaren Olof Hansson
örne-hufvuds grundläggande insatser inom
sv. fortifikationsteknik och Erik
Dahlbergh. Med sin föregångare och
sin efterträdare bildar W. den
treklöver, som från grunden byggde upp
det sv. fortifikationsväsendet och gav
vårt östersjövälde dess fasta
försvarssystem. År 1630 följde W. armén till
Tyskland, deltog till en början i
befästningsarbetena vid Stettin och
Schwedt men ställdes snart under
ör-nehufvud vid byggandet av de befästa
lägren vid Werben 1631 och Nürnberg
1632. Under de närmaste åren följde
han armén i fält till dess han i juli
1635 begav sig på en studieresa till
Holland. Året förut hade han lämnat
det troligen första bidraget till vår
fortifikationslitt. med sin skrift ”Idea
ingeniarii sive architecti militaris
animi qualitates, scientiæ et
artes . .I Holland stannade W. till
sommaren 1639, då han återkallades
för att leda utbyggandet av
Jönköpings fästningsverk och inspektera
fästningarna i Livland. Efter att 1641
—43 ha gjort ytterligare två
studieresor till Holland tjänstgjorde W.
någon tid vid Gustaf Horns
fortifika-tionsfältstat under fälttåget i Skåne
men förflyttades snart till Göteborg,
där han dels uppgjorde förslag till
befästande av Kyrkogårdsholmen, dels
förstärkte befästningarna längs
Bohusgränsen. År 1645 utnämndes W.
till generalkvartermästare, och när
freden med Danmark snart därpå
slöts, satte han in hela sin energi på
ledningen av fortifikationsstaten.
Han företog sålunda sistn. år en resa
till Halland, vars resultat bl. a. blev
en ny karta över landskapet. Under
de närmaste åren var W: s arbete
huvudsakligen förlagt till rikets västra
delar, där han bl. a. uppgjorde
förslag till befästningar i Göteborg och
Vänersborg, Halland och Jämtland,
men han ledde även arbetena på
Kalmar nya fästningsverk på
Kvarnholmen. Under Karl X Gustavs danska
krig vistades W. en kortare tid 1657
vid Per Brahes armé i Småland och
deltog i skärmytslingen vid Genevad
men togs efter fredsslutet helt i
anspråk för fortifikationsanläggningar
i de nyvunna provinserna. Han
uppgjorde bl. a. förslag till befästande av
Marstrand och Bodekull (i Blekinge).
År 1658 fick han av K. M:t i uppdrag
att tills, med Jean de la Vallée
utarbeta förslag till ett kungligt slott
och residens på Södermalm. Dessa
Karl X Gustavs planer att göra
Södermalm till Stockholms centrala
stadsdel måste emellertid uppskjutas
och kommo aldrig till utförande. ■—
W:s långa ledarskap av den sv.
fortifikationen betecknar en rastlös
utveckling under ihärdig kamp mot en
kronisk penningbrist. Till de flesta
sv. orter av strategisk betydelse har
han uppgjort fortifikations förslag och
”desseiner”, ofta med utförliga
motiveringar. Hans största insats på det
organisatoriska området är
skapandet av vår äldsta
fortifikationsord-ning av år 1653. En avigsida av W:s
energiska och strama ledning var det
pietetslösa nedbrytandet av Älvsborgs
slott och Kalmars gamla
befästningar. — Gift 1648 med Maria Bure. —
Litt.: L. W:son Munthe, ”K.
Fortifikationens historia” (2,1906). B.M—n
Wästberg, Västberg, se även
Westberg, Vestberg.
Västberg, Disa, politiker, se s.
455.
Wästberg, Erik, tidningsman,
affärsman, f. 13 mars 1905 i Bollnäs, t
24 dec. 1954 i Stockholm. Föräldrar:
byggmästaren Olof W. och Helena
Eriksson. —• Efter studentex. i
Uppsala 1924 och univ.-studier där 1924
—27 anställdes W. sistn. år i Nya
Dagligt Allehanda. År 1935 lämnade
Erik Wästberg.
han för några år denna tidn. Han var
till 1942 red. för Järnhandlaren samt
medarbetade i veckopressen, först en
kort tid i Idun, därefter 1935—39 i
Vecko-Journalen. Från 1938 var han
ånyo knuten till Nya Dagligt
Allehanda; från 1942 till dess tidn. 1944
upphörde var han dess chefred. Under
1940 var han red. för På vakt. Från
1945 var W. medarb. i Sv. Dagbladet,
huvudsakligen som politisk kåsör.
Han var styr.-led. i flera bolag, bl. a.
i ab. Industricentralen, samt verkst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
